Det finns en gammal berättelse som jag tycker om, eftersom den illustrerar ansvaret vi har för våra handlingar och att vi aldrig kan förändra en annan människa. Människor är som de är, vilket tog mig lång tid att lära och kostade många besvikelser.
Det sitter en padda vid en strandkant och vilar sig i solen. Snart kommer en skorpion fram till paddan och de börjar konversera. Efter en liten stund frågar skorpionen: ”Du som är en bra simmare, kan du inte ta mig på din rygg över vattnet till andra sida stranden?” Paddan svarar: ”Självklart inte! Du är en skorpion och kommer bara att sticka mig med din gadd. Det kommer inte på tal!”
”Du som är en klok padda förstår väl att jag aldrig skulle sticka dig? Vi skulle ju drunkna båda två. Så dum är jag inte”, svarar skorpionen. Paddan tänker efter en liten stund: ”Ok! Du har rätt! Hoppa upp!”
Skorpionen kliver upp på paddans rygg, som nu börjar simma över sjön. Plötsligt mitt ute på vattnet, känner paddan ett smärtsamt sting i ryggen och ropar till: ”Vad gör du? Hur kunde du sticka mig med din giftiga gadd? Nu kommer vi ju båda att dö!” Då svarar skorpionen: ”Vad trodde du? Jag är ju en skorpion!”
Min tanke till dig: vilket är priset du betalar för din tro att du kan förändra en annan människa? Människor kan bara förändra sig själva.
Lämna en kommentar