Tillhör du dem som medvetet eller omedvetet tänker: ”om jag bara ger allt…är omtänksam, inkännande, ställer upp och är förstående, kommer en partner att vilja vara tillsammans med mig? Jag kommer att vara en dyrbar gåva som ingen vill kasta bort.”
Den här inställningen är att flirta med medberoendet. Den leder oss ”smidigt” in på vägen av icke autenticitet, eftersom vi riskerar att bli alltför anpassliga och förhandla med den egna viljan och behoven. Jag vet vad jag pratar om. Vi motiveras och drivs av rädsla istället för kärlek.
Mr och Mrs Nice vill vara så många människor till lags att de har alltför många bollar att jonglera med. Det slutar med att alla faller till marken.
Vi är inga trollkonstnärer som är här för att imponera på andra, utan människor som behöver komma nära vår sanning. Det som gör oss till hela individer så att vi kan ge och ta emot. Inte degradera jaget för att passa in.
När vi lever innanför vår integritetscirkel behöver vi inte lägga en sekund på att försöka släcka skambränder (svaga punkter som vi gör allt för att dölja) och leva utifrån sociala masker.
Se till att vara så pass uppfylld av mening och syfte att du inte orkar eller vill lägga energi på att vara omtyckt och uppskattad. Då andas du naturligt avslappnat.
Vad dras du till i dig själv?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Den gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna den idé som jag vill leva och dö för.
Kierkegaard hade så rätt i sin ord. Liksom du.
Jag har inte hittat mitt livssyfte ännu, söker det. Men lever nu med min egen energi. Inser att jag är en livsnjutare som älskar att ta tillvara alla fantastiska små stunder i vardagen; samtalet med vännen, löven i trädgården, musiken bakom ratten, skrattet från sonen.
Hur en ny kärlek – en sund relation denna gång – ska se ut har jag ingen aning om. Hur mannen som jag kan ha en sund relation ska vara har jag ingen aning om. Och det spelar inte så stor roll. Det som spelar roll är att jag går omkring i min egen energi, i min egen livsglädje. Resten kommer när det kommer.
Jag älskar dig! jag blir så glad av dina ord!! puss på dig!!
Puss på dig själv, Mia! Hoppas du får en jättefin dag!
Det är inte attraktivt hos någon som bara vill vara till lags och anpassa sig. Det lyser igenom så småningom och det blir svårt att lära känna någon sådan person på djupet. Det blir inte äkta för vem är de egentligen?
Attraktionen kommer ju inte automatiskt för att man håller med om allt och är snäll. De blir mer som vänner. Jag tycker det är attraktivt med någon som står stadigt och känns trygg i sig själv.
Jag tycker om mig själv och vill visa min partner hur jag är och hoppas att han tycker om mig. Jag har en stadig rot inom mig,mitt jag,och skulle jag försöka vara någon annan,vem skulle det vara och varför?? Det skulle ju vara som att föra partnern lite bakom ljuset,som försöker lära att känna mig.
Så grunden är väl att börja med att tycka om sig själv först,sen blir det lättare att följa själ och hjärta
visst är det så!!
Jag håller med dig helt o hållet!
Jag tycker att många människor är rädda för både att beröra och beröras. I en parrelation riskerar det att bli förödande!
Faktum är att kroppen tar stryk om man kontinuerligt anpassar sig till den andre och undviker konflikter. Om man inte dör kroppsligt, så dör man psykiskt. Man kan fungera på ytan, men själsligt är man död.
Detta får mig verkligen att släppa fram tanken, att det är inte min partner det är ” fel ” på, det är inte mig det är fel på. Det är jag som efter ett långt äktenskap anpassat mig för barn, för min man för vårt liv. Jag är uppväxt i en miljö där min ena förälder alltid anpassat sig. När jag efter min skilsmässa träffar min nuvarande partner, har jag inte hunnit landa. Vad gör jag igen? Jo anpassar mig och anpassar mig. Det är det jag håller på att kvävas av… Därför det blir bråk. Jag har inte själv förstått var jag är på väg, men magkänslan slår mig stup i ett. JAG VILL en hel del men det finns ALDRIG plats till det. Jag är inte beredd att kompromissa mer än vad jag gör. Jag kompromissar så klart med barnen, jobbet mm. Men det är fullt på kompromisskontot nu. Jag måste få börja leva som jag vill. Så om det är att sitta och titta i taket en hel dag som vill jag göra det…
Tänk att man ska bli 45 år gammal innan man börjar vakna. Jag vill vara uppslukad av mina intressen så att jag slipper tänka på vem som hör av sig eller inte, slipper tänka varför messar han inte just nu?
Sorligt att jag inte kan göra detta med min partner, men det går inte här och nu. Jag måste få utrymme till MIG.
Vilsen,det är med tiden som man lär sig,så var glad att du kommit till insikt nu än aldrig 🙂
Det har tagit mig låång tid att komma där jag är nu.
Jag är inte uppväxt på en bädd av dun,har haft min beskärda del av livet. Jag har nog gått igenom allt och lite till de många skriver om och just därför har jag sakta men säkert försökt att bygga upp en inre styrka och mer med tiden lyssnat på min inre röst.
Det ger mig mer och mer energi och en positiv spiral som bara går uppåt.
Kram
jodu, man måste ta sitt ansvar att alla ska få sin del, även du……
Oj.. Vad jag känner igen mig j dig ”Vilsen”…
Kramar till dig ❤️
Hmm…att vara så uppfylld av mening och livssyfte att du inte orkar och vill lägga energi på att vara omtyckt och uppskattad…
Kan inte det vara en flykt för att slippa känna att vi har ett behov av att
Ärsch….behov av gemenskap med andra människor, av att få ha nära relationer. Man kan ju fly från den där känslan av ensamhet…in i arbete…ett görande…
visst kan det vara så, men inte om man har litet balans och det är min sanning jag lever ut??
Jag älskar verkligen din blogg! Läser alla inlägg och nickar och ler igenkännande. Jag har alltid haft relationsproblem på olika vis och har en trasslig barndom bakom mig där det bland annat saknades både en fadersgestalt och bekräftelse. Jag har idag så svårt att känna att jag duger som jag är och det känns som att jag konstant får ”vatten på min kvarn” när relationer skiter sig. Jag har mer eller mindre hela mitt liv försökt att passa in, försökt vara perfekt och så vidare vilket lett till att jag lidit av depressioner och ångest under största delen av mitt liv. Till slut föll jag även in i anorexins klor. Jag har varit så förvirrad (och är fortfarande) men ju mer jag läser dina texter desto ”säkrare” blir jag. Jag är KLAR med att försöka duga för alla andra. Jag vill hädanefter ta hand om mig själv och sätta mig i främsta rummet! Det går inte att jaga en fejkad lycka, det gäller att skapa sin egen framtid och själsro..
Tack för en sån bra blogg!!
Kram
Tack fina Nathalie! Kloka ord du delar med dig! Kram
Jag är lite förvirrad. Om jag ska leva efter mina drömmar och mål så finns det ju ingen plats för någon partner. Om jag bara ska göra saker som JAG mår bra av så kommer jag köra över alla andra?! Man ställer ju upp på saker som man inte till 100% vill för att kompromissa eller har jag fel? Ge och ta.
Det känns som man då lever ett EGO-liv? Det är inte attraktivt i mina ögon.
Kan någon förklara lite enklare om vad som är skillnaden?
Kram
nej inte leva bara du och ditt, utan ha balans på ditt och vårt…..att inte anpassa bort sig själv, så har jag uppfattat inlägget iaf?
Livssyfte…handlar det kanske om att kunna uttrycka sitt varande? Alltså utan att resultatet egentligen är viktigt. Att det viktiga är att det är ett uttryck för den man är…
Men jag får inte heller riktigt ihop det…att jag bryr mig om vad andra tycker om mig och att jag vill att andra ska uppskatta mig är väl att vara lyhörd för omgivningens signaler…och det är ju viktigt om man vill lyckas i sina relationer. Men man kan inte förlora sig i andras behov och tyckanden. Det är väl viktigt att hitta den där balansen återigen…varken anpassa sig för lite eller för mycket…
Håller med dej ! Bra skrivet !
ja jag vill nog ge allt och lyfta min kille till nya höjder både i vardagen och vid speciella tillfällen, men jag vill att han ska vilja också och vad har vi för gemensamma mål där hans och mitt är i samklang? jag måste också ta ansvar för att det inte alltid blir som jag hade tänkt, hur bra jag än tänker….. 😉 han är sin individ och gör sina val, det jag har ansvar för är om jag kan ’ändra’ dem till ngt jag kan leva med eller inte? om jag kanske måste rannsaka mig själv om min attityd och vilja till förändring prövas….
Intressant att läsa era trådar det är helande med ert delande.
Tack
Är just nu inne i en period där jag bara får en massa negativt runt mig…vill omge mig av glädje och få energi. Anledningen till negativiteten är för att jag är trött på att jamsa med och har nu börjat säga vad jag tycker så nu är jag obekväm. 🙁
ta din styrka! för nu kan du! och lycka till!! kram
Vilken fantastisk blogg med många inlägg som man känner igen sig i.
Känner dock mej lite fundersam nu. Läser detta inlägg och får det till att kännas som det är mitt fel om jag är som skrivs här !
För om jag inte varit sådan hade förhållandet fungerat. Känner att är mitt fel !
Tack för en fin blogg !
är det så? det brukar vara mer komplicerat än så??