Människans relation till sex är som jag ser det relativt enkel, men däremot är den till intimitet betydligt mer komplicerad. Skador på intimitetsområdet speglas i synen på egna kroppen, andras och sexualiteten.
En person som inte är i kontakt med djupare känslomässiga register i sig själv, ser på sex som enbart något spänningsreducerande och/eller få avklarat. ”Bara göra” för att lätta på trycket och nära egot får människor att gå långt. När partnern vill ha ögonkontakt (mer än ett par sekunder), vill hålla om, ha förspel i vardagen (vilket också inkluderar tömma diskmaskinen) kyssas… väcks rastlöshet och irritation. ”Varför skall hon göra det så komplicerat!?” Inget fel på snabbisar men vad händer om enbart det som gäller? Hur smakar daglig snabbmat efter ett tag?
Ett djupare intimt möte fungerar som en spegel – vi möter oss själva i en annan vilket även kan väcka det trasiga. De mentala/emotionella nödutgångarna är i den sargade själen många.
Det finns en hel industri som handlar om och med sex, men ingen med intimitet och närhet. Scanna hjärnan på mannen som är på väg in i baren i Thailand för att köpa sex och personen som älskar, så får du se väldigt olika saker. Lust kan avpersonifiera för att egot enbart kräver och vill ha, ha, ha.
En ökenskalbagge kan ha sex på några sekunder, men inte hjärtat som känner. Personen som älskar har sex även då hon/han inte har sex. Känslor, längtan, svettig lust, omtanke, viljan till någons bästa, vandrar nära varandra. Det finns inget gap. Fantasi och föreställningsförmågan kan ta oss hur långt som helst. På alla områden.
Vi behöver röra oss i rätt världar. Liksom att lära känna oss själva.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
När hjärtat öppnas och värmen och omtanken om en annan sprider sig i kroppen så längtar jag efter sex för att få komma närmare och verkligen få uttrycka vad jag känner genom att röra vid och bli berörd. Mötas på det känsligaste av sätt. Men jag har aldrig varit med om att ha sån sex.
När jag inte har självkänslan och självvärdet på ett bra ställe så hamnar jag i ett konstant känslomässigt underläge. Jag har verkligen upptäckt att det är min relation till min mamma som hela tiden påminner mig om att jag inte är så viktig. Och samtidigt så har jag inget annat val än att acceptera att hon är som hon är och gör som hon gör. Och jag reagerar som ett barn och blir sårad och känner mig oviktig och inte värd så mycket. Och så spelar det ingen roll att jag är vuxen och borde veta bättre. Borde veta att jag är värdefull och inte ska nöja mig med smulor. Jag är svältfödd och blir så påverkad när jag får något som känns som kärlek…men i själva verket är det väl ännu en mans ego som jag låter komma för nära mitt hjärta.
Jag försöker verkligen förstå hur allt hänger ihop…men vet inte hur jag ska bli känslomässigt hel och fri…inte så känslomässigt lättpåverkad. En annan grej jag märkt är ju att jag oftast sätter alla andras behov och känslor före mina egna, men helt glömmer bort vad som händer med mig. Kan må jättedåligt över hur jag i min desperation behandlar andra, men glömmer bort att se vad jag utsätter mig själv för. Och att jag tar på mig allt ansvar och all skuld om relationer inte fungerar så bra. Då är det mitt fel och jag som måste fixa det.
Åh vad jag känner igen det där, att jag alltid tar på mig skulden när det inte känns bra i en relation (kan även va tex på jobbet) och måste fixa så det blir bra. Har nog nåt att göra med att jag blev ”svarta fåret” i familjen när jag var liten och inte hade nåt annat val än att ta skulden. Tror jag börjar komma till rätta med det nu, i och med att jag fått syn på mönstret, men oj så svårt att helt frigöra sig…
När jag läser alla dina kloka ord så känns det som jag lyckats med att misslyckas i 14 år
Mitt i prick och så fint beskrivet
Enorm skillnad på sättet att se på sex när det väl kommer till skarpt läge och säkert en stor anledning till hela karusellen som drar igång med förväntningar och ouppfyllda känslor i relationen. Häri ryms så mycket av allt på något sätt.
Tankar att ta med
Har varit med om båda sorterna…
Det djup som finns i sex med stor närvaro, kärlek och sinnlighet är något obeskrivligt- man är ett både mentalt och fysiskt
Lycklig över att ha upplevt det men smärtan blev outhärdlig när omständigheterna gjorde att vi inte kunde fortsätta
Med en annan man försvann innerligheten och det hela övergick till sex där känslorna inte fanns- märkte det tydligast på att han inte vill kyssas…
Förstår nu varför Julia Roberts inte ville kyssas i pretty women…
Njur av närhet men var kräsen vem du väljer att leva med…
Har tappat lusten helt då inget emotionellt och intelligent förspel finns… tyvärr…
Visst lättast det på trycket ibland men utan det samspel jag saknar blir det inte mkt mer….
När jag mötte mitt ex var sexet helt fantastiskt, jag hade aldrig varit i närheten av så stor passion! Men när nyförälskelsen var över så fick jag vara lessen många gånger av saknad av närhet, att bara sitta nära och mysa utan att det alltid ledde till sex fungerade inte. Sex var hans ventil att få ut sina känslor på, känslor som han inte kunde prata om. Så sista åren blev det många snabbisar, jag ställde upp för att han inte skulle bli arg… Och till slut ville jag nästan aldrig ha sex.
Ojojoj !! Den känner man igen. När man låg i soffan o tex tittade på en film och bara myste….det slutade 9 av 10 med sex. Den 10 var när jag låtsades sova. Sa man nej så suckades det o surades det. Ibland blev det riktiga stormar o då var det alltid synd om honom för att jag nekade honom närhet !!. Jag nekade honom inte närhet men jag ville kanske inte just ha SAMLAG !!!. Men för honom var det samma sak. Ju mer han krävde desto mer backade jag o stötte bort honom. Ond cirkel. De sista 5-6 åren var inte lätta men de sista 2-3 var katastrof !!. Då hade jag slut på ”nödlinor” . Det hjälpte inte ens att sova….Han satte på mig ändå !!. Bråken som följde det var inte o leka med !!. Men det var ÄNDÅ mitt fel …för jag gav ju honom ingen NÄRHET så därför var det Honom det var synd om !!!. Att jag blev förbannad kunde han inte förstå ALLS !!!.
Idag har jag en ny sambo …och kan njuta av närhet och sex . Behöver inte längre känna äckel och stress när jag går och lägger mig . Jag kan somna i hans famnen och veta att jag inte behöver oroa mig.
Vi kunde aldrig mötas kring sex, det blev den absolut största konflikthärden. Jag hade aldrig lika stor sexdrift som honom. Men jag tror det på något sätt fanns en koppling till hans sexlust och hans aggressivitet, men det är min egen högst ovetenskapliga teori. Det handlade om ett inre lugn för honom, att få ”ladda ur”, precis som när han blev arg. Han tyckte att jag utövade makt över honom genom att inte vilja, men jag försökte förklara om och om igen att jag saknade oss, vår närhet och glädje som vi hade en gång i tiden. Han blev argare, konflikterna djupnade, jag ville allt mindre. Sen var vi i en ond cirkel som vi inte kunde bryta.
Till slut blev jag provocerad av att han alltid var så glad efter att vi haft sex. Jag kände mig komplierad och krånglig som inte kunde ha samma lättsamma inställning till sex. Och så var jag tillbaka i att skuldbelägga mig själv.
ALDRIG ska jag ställa upp på husfridssex igen. Det har jag lovat mig själv. Min sexualitet är min egen, inte någon annans. Jag inser att en stor del av vår problematik också grundades i att jag gick med på sex som jag inte ville ha. Nu vet jag bättre. Jag måste öppna munnen och säga vad jag vill. Det blir lättare då. Och befinner man sig i en relation där man inte kan berätta hur man känner så är man på helt fel plats.
Eva jag känner igen mig så väl i din berättelse, jag försökte i många år förklara vad jag ville ha vad jag behövde för att få lust. Men precis som du skriver så handlade det för honom om att han behövde lätta på trycket, tömma sitt inre på känslor han inte kunde sätta ord på. Allt detta ville jag inte se men mådde många gånger väldigt dåligt över att jag inte någonsin räckte till, att jag inte ställde upp nog mycket. Så skönt för mig att läsa ALDRIG mer ställa upp på husfridssex det ska inte jag heller göra.
Vi bråkade aldrig om sex…men när jag ser tillbaka ser jag också det här ni skriver om att det handlar om att lätta på trycket att hantera sina känslor den vägen. Han kunde manga gånger säga att du mitt hjärta är lyckligt lottad som har en man som jag. Han menade då att jag var lyckligt lottad att ha en man som ville ha sex ofta. Passion? För min del var det nog passion från början och det har jag nog trott / tyckt hela tiden. Men samtidigt har jag vissa gånger känt mig tom efteråt. Men problemet var nog att jag lät honom styra…sa aldrig riktigt hur jag ville ha det. Så ska jag aldrig någonsin göra mer! Åhr kan bli så grymt arg på mig själv. Men det hjälper ju inte. Det viktiga är att jag lärt mig av det…att vid nästa relation vara mycket tydlig.
Precis idag bloggar Du i det här ämnet, Michael!
– Du är en Skatt, som sätter ord o ställer så kloka frågor.
Vi försökte vidröra detta ämne i helgen.
Gud så svårt
När min partner inte behöver intimitet eller sex, undrar jag om det hittills i hans liv varit så, eller om det är med mig, nu ?
Han älskar mig säger han.
Det märker inte jag, för lusten Till mig visar han inte, och har inte gjort hittills på 3 år.
Det är långt en människa kan gå för att slippa vara ensam.
Det är samma för att nära sitt ego.
Vi har hittills levt på mitt sätt att upprätthålla kontakten. Han kommer o låter sig planeras. Verkar inte vilja ngt själv, dela med sig av sina känslor, investera i relationen att komma varann nära.
När jag frågar vet han inte …
Enkelt?
Ja för den som inte vill utvecklas o se sigsjälv.
Åh vid Gud vad jag vill utveckla mig o vara i en sann relation.
Jag vill Se mig i min mans ögon o jag vill Se honom.
Jag längtar efter själens o kroppens närhet.
Vad ska jag ta mig till ???
Erotiken kan väl kanske sägas vara sex satt i ett större sammanhang….i en närvaro o en delad upplevelse. Att man tar ansvar för att berika och utveckla sin partners upplevelse. Man gör sina val, man låter saker gå i olika riktningar och ibland kommer man helt fel. Rent sex, för min del, är utan värde, utan känslor och passion och energi. Utan medvetenhet och närvaro i stunden kommer de mest passionerade att förflacka efterhand till trista upplevelser, jag har varit där tyvärr och mått som man förtjänar. Allt startar med kommunikation….kan i efterhand konstatera att i de fall min partner inte velat/kunnat prata om erotiken, eller sexet om man hellre vill, då går det snett förr eller senare. Man är inte varandras tankeläsare.
Skit vilken bra text! Jag kunde inte låta bli att skratta när du skriver ökenskalbagge…
Eva, usch vad jag känner igen mig själv i allt du skriver. Vartenda ord, om vi hade lördagssex var han väldigt härlig mot barnen, hade vi inte det blev han sur som ättika och hans humör smittade av sig till vår yngsta dotter som började provocera sin far, Hon visste ju inte varför pappan var irriterad, de började ofta bråka och det slutade med att jag fick tala om för pappan att vad sysslar du med..det är ju du som börjat det hela. Istället gav han dottern all skuld för ingenting som hon gjort.
Ofta gick jag med på så kallad ”husfridssex” för att få hela familjen lugn. Helt sjukt egentligen när man ser på det så här i efterhand. Han kunde ofta fråga, ska inte du ”var med”, nej! Låt få det överstökat….j
Hur hamnade vi i denna situation? jag som älskar att ha intimitet med hög närvaro i nuet och gärna, som Uffe skriver, vill kommunicera mycket kring hur man kan göra det skönt för varandra…helt otroligt! Samt de dagliga bekräftelserna om fin ömhet, skratt och bus med hög närvaro till vilja att höra efter hur den andre mår.
Men jag vände blicken tillslut in mot mig själv och valde mitt egna liv, en självbevarelsedrift! Sakta stärkte jag mig själv och kom ifrån förhållandet. Men jag inser att min själ är sargad på djupet vad gäller intimitet, utan att för den skull ha blivit utsatt för våld, utan den psykologiska känslan av att jag inte räcker till, inte duger, är ett objekt, inte får den vardagliga kontakten -Intimiteten-närvaron. Min make sade till mig, du ville inte kyssas längre, efter skilsmässan. Länge tänkte jag att det var fel på mig, men varför frågade han inte, Vad ska jag göra för att få en kyss av dig älskling? Eller varför kunde jag inte lekfullt säga till honom..Du får allt utforska hur du ska göra för att få en kyss av mig, blink! Allt låg definitivt inte bara hos mig, det vet jag nu.
Men jag har nu också kunnat studera min före detta man på avstånd efter skilsmässan och märker hur stressad och orolig han är…frågan är om han någonsin kan bli så harmonisk att han skulle kunna ta till sig sådan saker som Michael skriver på denna underbara blogg. Nej, jag tror faktiskt inte han är så stark att kunna förändra sig själv, tyvärr för hans skull.
Män med ”lätta på trycket” blicken har alltid klivit in och tagit för sig av utsatta kvinnor i samhället som ex i Thailand! Så otroligt grisigt! Men hur mår de egentligen vad får dem till att bli sådana, jag menar det är ju vi kvinnor som uppfostrar våra söner..
Otroligt viktigt att visa sin kärlek fullt ut i förhållandet….utan att känna någon som helst risk att bli utblottad, hånad, skrattad, eller att partnern skäms.
Kram på er
Hej emelienne
Jag kan svara..om du klarar det så gör slut..skit i honom o tänk på dig själv, jag har varit i en liknande situation väldig länge och man blir aldrig nöjd det spelar ingen roll om han är världens snällaste människa du kommer aldrig bli nöjd så varför dra ut på det jobbiga?
Han kan säkert ändras lite med tiden men det kommer ta lång tid..och du kommer känna saknaden varje dag. Han är den han är o det har inte med dig o göra så gör det inte komplicerat utan hitta det du behöver ist. Lycka till!:)
Tack Guldis-gjorde en ände på denna relation.
❤
Jag blir verkligen berörd av era beskrivningar av husfridssex. Att dessa män tycker att de har rätt att ligga med den kvinna de är ihop med. Hur kan man vilja sex med någon som inte vill ha sex med mig? Om jag propsar på att få ligga med någon och får samtycke pga ”husfridsskäl” för att jag blir en mycket trevligare förälder efter sex, hur primitivt, respektlöst och omoget är inte det? Och när jag innerst inne vet att hon i hjärtat inte vill ha sex.
Era berättelser leder för mig till väldigt obehagliga men nödvändiga tankar kring våldtäkt och samtycke.
Ingår det i par-kontraktet att man har rätt till varandras kroppar när som helst?
Det är viktigt att påminnas om att våldtäkt inom äktenskapets blev straffbart först 1965. Husfridssex har med andra ord en lång tradition.
Ja Maggie, det är verkligen sorgligt… Det finns många, många män (mest män) som anser sig ha rätt till sina fruars kroppar genom äktenskapet. Som tycker sex är en självklarhet som man ”har rätt till”, inte gemensamt längtar till. Det suras, bråkas och förtrycks inom många parrelationer. Det är säkert jobbigt att vara den som vill mer också, men från och med nu tänker jag inte lämna några frågetecken kring vad jag vill, då kan min framtida partner ta ställning själv från början. Förhoppningsvis träffar jag någon som vill dela hela livet, inte bara det sexuella.