De är båda verbala till tusen. Hör två gigantiska egon som försöker ta hem segern. Till varje pris! ”Och kostnaden är deras relation”, tänker jag för mig själv.

Mannen och kvinnan i fyrtio års åldern kommenterar och gör utlägg om varandras respektive uppväxt, beteenden, ordval, kroppsspråk…

Det är en uppvisning i osexighet.

”Hur skulle det vara om ni började titta på er själva, istället för att peka ut varandra. Om ni kände istället för att försöka ta nobelpriset i smarta analyser?” rör sig genom mig.

Jag ser människor som är så extremidentifierade med sina intellekt att de missar att känna. Det är som om allting nedanför halsen är besvärande bihang.

Det är en av dödsdomarna mot attraktionen: att sätta etiketter och dra slutsatser gällande partnern. Skyttegravar vi gräver ned oss i och där allt som räknas: ”se hur rätt jag har! Och hur fel du är!”

Lösning: sluta peka med de mentala fingrarna. Bli medveten om kroppen och känslan i bröstkorgen/magen. Träna upp konsten att vila i tystnad. Backa när frestelsen att säga någonting om partnerns sätt att vara, pockar på.

Berätta istället om dig själv. Börja meningar med: ”jag känner….”

Ingen kommer i slutet av sitt liv att minnas alla ord som uttalades och om de gick segrande ur en argumentation eller inte, utan hur mycket de uppskattade/njöt av andetagen och relationerna de vistades i.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata? Kontakta michael@separation.se