Minns när jag för ett tag sedan satt ute och skrev och en kvinna några bord en bit ifrån pratade i telefon. Hennes ton var uppjagad, högljudd och aggressiv till tusen. Det var omöjligt att inte påverkas och när hon gått kände jag mig lite olustig.
Det kan vara en främmande människa, en vän, kollega, partner, en f.d., våra barn: andras känslor har inverkan på oss och vissa är känsligare än andra. Hur kan vi göra för att inte slukas upp av det som tillhör någon annan?
Först av allt: vi är människor och det är meningen att vi skall påverkas när andra är utsatta – empati är ett tydligt sundhetstecken. MEN frågan är HUR MYCKET omgivningens känslor skall få komma in under huden på oss?
VI BEHÖVER EN EMOTIONELL SKYDDSFAKTOR SOM HÅLLER NEGATIV KÄNSLOSTRÅLNING BORTA.
När någon kritiserar, ifrågasätter och insinuerar – fråga i tanken: ”ligger det någonting i det som hon/han säger? Om svaret är ja, lyssna och ta till dig så att dörrar till förändring kan öppnas. När svaret i ditt resonerande är nej, så påminn dig själv om att ”det här inte handlar om mig.”
Sätt upp en mental gräns som gör att du kan separera på vad som är ditt och vad som är andras ”shit.” Det finns de som vill att du skall bära deras bagage. Visst är du ingen dörrmatta?
P.S. Är medveten om att vi alla har olika historia som gör att det inte är lika lätt att skydda sig mot negativa känslor.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Hej! Kan du utveckla detta med olika historia? Kändes viktigt för mig när du skrev så.. Kram och tack
Att befria sig från andras känslor, är en av våra svåraste livsuppgifter, särskilt när de krupit in under huden.
Men med rätt stöd och en rejäl portion mod, så är det inte alls omöjligt.
Livet blir rikare och vinsterna är många!
Tack för dagens värdefulla ord!
Glad och skön påsk!
Hejsan.
Följer dig dagligen o uppskattar allt du skriver. På ngt sätt gör det mig starkare. Tack för det!
Min emotionella skyddsfaktor måste bli både högre o tjockare… påverkas mer än vad som är bra för mig. Det är en av mina ”akilleshälar”, men jag är medveten om det och jobbar med det.
/Jessica
Hej på er alla. Jag behöver hjälp med att få ordning på mina tankar. Om det bara är jag som tänker så galet ibland, om det är nåt fel på mig. Blev lämnad efter ca 7år. Hon hoppade in i ett nytt ca två månader efter och detta gör så ont. Hur kan jag fortfarande tråna efter en kvinna som faktisk varit falsk och oärlig mot mig. Hon har sagt gjort saker som jag inte vill uppleva hos en kvinna. Gjort slut med mig de senaste året tre gånger å alla via sms. Kom tillbaka efter två månader å va så kärleksfull mot mig sa så mycket fina saker och hade kommit på så mycket insikter om sig själv och oss. Hon väckte sånt hopp i mig, att nu så har våra murar rivits vi har äntligen möts. Tar bara två månader så lämnar hon mig via sms igen. Jag va för svag första gången att se detta å gå. Hade ju hoppet att det skulle bli bra. Så hur kan jag fortfarande tråna efter henne. Bygger upp sådana fantasier och bilder att hon är så mycket lyckligare nu med honom. Ser dom ihop och hon ser så glad å kärleksfull ut. Tänker att de gör så mycket mera saker än vi gjorde, att de tex har så mycket bättre sex, mera intimare, att hon är så glad över att ha sluppit mig nu. Att han är så mycket bättre och gör så hennes beteenden inte är något problem, att hon inte har nåt hon behöver se vilket jag tror hon verkligen har. Är det en flykt för att slippa ensamheten tro? Varför håller jag på så. Finns det flera av er som tänkt likadant. Varför är det jag som blivit lämnad som sitter å mår dåligt,som ska rannsaka mig själv, som kommer på alla dessa nya insikter om hur det borde vara kunde vara gjorde för fel. Kanske är barnsligt av mig men tycker det är orättvist att hon så lätt bara fångar livet och tror på ny kärlek ny relation, glider på en räcka macka och hittar rätt med första mannen hon träffar. Tycker hon är bättre än mig. Tack för era tankar glad påsk på er alla.
Med risk för att generalisera och utan att känna vare sig dig eller henne, tycker jag ändå att det låter som att hon kanske är en person som inte känner sig själv så bra och som heller inte är så intresserad av att reflektera över sig själv. Det är ju mycket lättare att bara fladdra vidare till nästa person än att stanna upp och reflektera och låta det ta tid att fundera på varför det blev som det blev och varför hennes känslor för dig förändrades. Jag vet hur ont det gör att vara där du är just nu för jag har liknande tankar som du har. Jag har precis läst boken ”Kärlekens energi” av Ingalill Roos och den hjälpte mig mycket, särskilt de sista kapitlen som handlar om givare och tagare. Vet att det är så mycket lättare sagt än gjort, men försök att inte låta tankarna på henne (och hennes nye) ta över, du plågar bara dig själv. Å du, det är inget fel på dig, du reagerar helt normalt på en mycket smärtsam situation. Stor kram!
Tack så himmla mycket. Det värmer stort att bara få höra att jag inte är ensam om mina tankar. När jag ser klart så ser jag ju det du skriver. Att hon är en person som inte stannar upp å reflekterar. Därav säkert jag fått mess. Då har ju hon redan bestämt utan att vilja tala om det. Mitt medberoende går oxå tyvärr in där då jag vill hjälpa henne men vet att jag inte kan. Tack Glad påsk
sitter i omvänd sits, vill inte lämna min trygghet fast jag vet att den kanske inte leder till ngt längre…? men bättre att kämpa med ngn du känner än börja om med ngn du inte ens känner eller? jag vet inte jag har inte svaren, så jag måste reda ut mina tankar och känslor hur jag vill ha det och om det finns ngt jag kan göra i situationen, annat än gå iväg…..?jag vet att det kommer att göra ont på oss båda och drar mig för att göra ngt alls pga det….men det leder ju inte heller ngn stans precis, så vad ger mig fart, styrka att ta tag i relationen och hur gör ni andra för att komma till skott? kom ihåg att vi inte är ensamma någon av oss! Glad påsk! <3
Hej. Så som jag ser det nu med alla insikter så kan jag inte riktigt hålla med folk som sagt till mig släpp henne, det va inte meningen, fanns det kärlek skull du ha kämpat mera. Jag vet att jag inte va där tillräckligt i bland. Men det tror jag inte betyder det inte fanns kärlek. Jag va bara inte nöjd med mig själv och hur kan jag ändra jobba på mig när jag inte vet vad jag skulle bli mera förståndig på. Inte ta allt för givet. Naturligtvis ska det ju vara båda som ser det å vill komma framåt. Kram.
Känner så igen mig i det du skriver Mia. Har försökt länge nöja mig med det som vi har. Försökt övertala mig själv att det bra överväger det som inte funkar. Levt på hoppet att mina känslor ska komma tillbaka.
Jag gör precis som du. Vet att jag kommer att såra honom, det kommer att göra ont i oss båda o barnen oxå, så jag drar ut på tiden.
Nu har jag bestämt mig för andra gången för att göra slut och tänker inte vända tillbaka med tanken igen.
Eller vad vet jag??? Med facit i hand om mitt velande fram o tillbaka hittills så är väl inget säkert först de tunga orden är sagda. Fast just nu så känns det ”finito”.
Jag har inga bra tips på din fråga ”Vad ger fart o styrka att komma till skott?”
Det är nog en process man måste igenom.
I mitt fall har det varit en lååång process. Har verkligen rett ut mina tankar o känslor, både själv och hos en terapeut. Oxå har vi gått i parterapi. Nu är jag helt säker på vad hjärtat vill och vad som är bäst för mig själv. Men det är lika svårt att säga de tunga orden.
Glad påsk till dig med! 🙂
Jag känner igen mig i det du beskriver. Tankar på vad lycklig hon är med den nye stökar i huvet. Varför kunde hon inte vänta.
Antar att både du och jag har en fantasi bild av hur det egentligen är. Hjärnspöken som blandar ihop fantasi med verklighet. Vardagen för henne kommer komma ikapp.
Lycka till på vägen!
Hej. Skönt att vi är åtminstone två
Hej, broder!
Du har kommit in i ett destruktivt tänkande, där du spelar filmer och tänker tankar om henne med andra. Det är en variant av svartsjuka. Det är inte lätt, men du måste komma ur det. Då måste du inse att det bottnar i att din självkänsla någonstans är svag. Reflektera över det, så kan du så småningom se känslan för vad den är, och inte längre låta den hindra dig att leva ditt liv. Du måste inse att du inte kan göra någonting för att manipulera en kvinna att vara med dig eller stanna hos dig. Det enda du kan göra är att vara det bästa alternativ du kan vara, så att hon väljer dig. Och gör hon inte det är det hennes problem. Ur din synvinkel. Då går du vidare. Har någon gjort slut en gång är det kört. Svara inte om hon hör av sig igen, såvida du inte kan leva med att få lite sex och samvaro och sen förlora henne igen. Satsa istället på att träffa andra. Om du inte känner att det är lätt, så arbeta med hur du kan vara som man för att attrahera kvinnor. Det finns många coacher där ute. Vill inte rekommendera nån särskild eftersom jag är gäst hos en, men du kan leta så hittar du nån som passar. Se det som hände som en erfarenhet som hjälper dig att bedöma kvinnor du träffar framöver. Se verkligheten som den är, istället för att tänka på den som lämnat dig. Vi vill alla hitta någon som passar oss. Någonstans finns tjejen som gillar just dig för den du är.
Vad så Oscar Wilde. En gång är ingen gång två gånger är en vana.
Trist att läsa det du skriver. Men nej, du är inte ensam om att känna så här. Tror jag de flesta av oss gör. Oavsett typ av separation eller bakgrund till den.
Vi är människor med känslor. Då blir det så här, kanske oavsett att du skriver du inte vill ha dessa egenskaper hos en kvinna.
Hur se månne hennes bakgrund ut ? Lämnar dig via SMS ?
Verkar som hon inte mår så bra själv innerst inne. Och är hon rätt för dig ?
Många av oss gillar inte den typ av ensamhet som uppkommer efter en separation. Hemskt jobbig.
Sedan kan det finnas orsaker bakom. Finns orsaker varför man var tillsammans. Varför man skildes eller varför man blev lämnad (ensam kvar)
Kan tro att hennes, om vi kallar det så, demoner finns kvar hos henne och har svårt att tro att hon fyller sitt liv med kärlek.
Svårt att göra det vet jag men kan du fokusera på vad hon gjort och hur hon gjort och fundera över om hon verkligen förtjänar dig utifrån det perspektivet ?
Hon har gjort ett val. Du behöver inte skämmas för något. Samla ihop tankarna och ge dig själv en nystart oavsett vad hon gör är du fri att göra precis vad du vill när du vill och hur du vill.
Kan ta ett tag att fokusera om. Men du kommer fixa det !
Och glöm inte att vi är många, många som har samma tankar och frustration som du har. Det finns en väg ut som leder dig uppåt och framåt. Tar bara lite olika tid för oss att finna den.
Kan rekommendera ”Munken som sålde sin Ferrari” och en bra terapeut.
Boken har fått mig att börja ta till mig det enkla, vackra och positiva i livet. Enkla små visdomar att följa.
”You’ll never walk alone”
Tack så otroligt mycket. Värmer i mitt hjärta.
Verkligen skönt att få höra. Tack då mycket
bra skrivet! många tänker inte på detta, men är man känslig så måste man ha tydliga gränser och klart i tanken, sen blir man ofta med dragen i stunden iaf, men då kan man lättare sortera när man lugnat sig och kan tänka igen… 😉 dethär med att täka klart och reda ut sina känslor och gränser är ingen lätt uppgift tycker jag…. för vem säger att i en relation där två är med att det är mina gränser som är de rätta? många kompasser som ska syncroniseras här känns det som…
Glad påsk
Dagens ämne är så viktigt och samtidigt så svårt. Ibland är det svårt att veta vad som faktiskt är mitt eget ”shit” och vilket som inte är det. När man har en nära men samtidigt väldigt komplicerad relation så flyter det lätt in i varandra.
Det är också svårt att säga nej och stopp när någon man håller mycket av har det svårt. Även om dennes problem påverkar en alldeles för mycket på ett negativt sätt.
Tack för en fantastisk blogg och Glad Påsk!
Det går att lära sig. Första steget är att bli medveten. Finns gott hopp!
Tack. Bra att påminnas.
Är nyss separerad från en man med borderlineproblematik. Det var bl. a på detta sätt relationen.
Såg ..förstod…
Kände.. tänkte..
Visste.. försökte …
Jag klarade några månader och nu efter ett år är jag rejält trasig i hälsa och själ.
En knepig situation att hantera projektion och projektiv identifikation.
Både ser och hör hur olika människor beter sig. Skrivit det förut. Men det är som man med det man säger och tycker (insinuerar) vill styra personen.
Tycker mig se det i den separation jag själv går igenom. Några vill styra. Kanske till och med – skrämmande tanke – påverka ett uppbrott.
Osäkerhet gör kanske att man tar åt sig allt för lätt. Plötsligt verkar detta med att finna sig själv inte stämma så bra.
Eftertanken finns inte helt enkelt.
Verkligen av vikt att sortera och fundera när saker och ting dyker upp. Och försöka förstå vad som sas