”Han bryr sig inte… Hon skall planera allting…” Känner du igen det? Två olika upplevelsevärldar som kolliderar och kan bli orsaken till konflikt. Den ena parten vill ha spontanitet. Den andra vill ha något att se fram emot och känna längtan till.
Om man generaliserar, vilket jag tar lite utrymme till att göra här, så är det vanligare att kvinnor vill planera och män vill ta det lite som det kommer (vilket självklart beror på vad det handlar om).
I planerandet ligger det förväntan och spänning kring framtiden, vilket för många ger en behaglig känsla: ”jag har något att längta till eftersom vi om sex månader skall göra detta tillsammans.” När partnern visar ovillighet till att planera föds besvikelse.
Spontanitetsförespråkaren KAN motiveras av viljan till att ha ”nödutgångar” för att slippa undan ansvaret med planering och behöva ge löften. Det kan också handla om att han/hon känner att livet redan är alltför inrutat och förutsägbart som det är.
Planeringsanhängaren kan och andra sidan motiveras av att inte behöva uppleva ovisshet och brist på struktur. Planering ger trygghet. Det kan även bero på tidigare erfarenheter i relationen där saker och ting inte blir av om inte mål sätts upp.
I förberedelser och planering finns det ofta ett VI TÄNKANDE: ”låt oss göra det här tillsammans.” När partnern då svarar med: ”vi kan väl se. Låt oss ta det som det kommer”, kan ”planeraren” uppleva det som om den andra inte bryr sig om relationen.
Om vi vill förändras och utvecklas, vilket alltid är nödvändigt i relationer, behöver vi bli bättre på att både SE vår partner och oss själva. Det handlar om att visa förståelse för varandras olikheter, men också vilka mekanismer inom oss själva som har en begränsande inverkan.
Viljan till att vilja förstå varandra är grunden för att ett förhållande skall hålla på sikt.
Vad är din erfarenhet kring det här med manligt/kvinnligt – planering/spontanitet?
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar