Hörde mig själv säga det jag hört så många andra uttala och som då väckt mitt motstånd: ”kärleken är komplicerad och relationer är ingenting man kan lita på.” Hade jag blivit till en av dem jag tidigare tyckt lät så bittra, en frustrerad och uppgiven röst som tappat hoppet? Ett glas vin senare är min vän och jag experter på kvinnor: ”de är komplicerade, impulsiva och det är omöjligt att veta var man har dem. Dolda agendor och ord som betyder något helt annat än det de EGENTLIGEN menar.”
Den tidigare romantiska Michael har blivit ”realist” – nu är jag en som ser verkligheten för vad den är och inte hur jag önskar att den var. Har blivit vuxen. Eller?
Vaknar tidigt morgonen därpå och konstaterar att vänner som nyligen utsatts för svek i kombination med vin och ett sargat hjärta inte ger den optimala klarsyntheten.
Min fåfänga har emellanåt varit min räddning: mina ögon skall inte tillåtas utstråla trött förlorad gnista, tonläget inte spegla en cynisk själ. Mitt sinne SKALL vara befriat från känslomässig instängdhet.
Herre Gud! Jag har döttrar – vilken bild av män skall jag ge dem? Ta steget bort från den egna insnärjda upplevelsen och se större:
Kärleken är inte komplicerad – inte det minsta. Den tar alltid fram det bästa i oss: lyhördhet, värme, god och stark vilja, tålamod, förlåtelse och förståelse. Listan kan göras lång. Det är inte från en naiv plats inombords jag skriver detta, utan en realistisk.
Bristen på kärlek är någonting helt annat: mänskligt överviktsbagage, emotionella ärr, checklistor, orimliga förväntningar etc. Vi är oändligt mycket mer än detta.
Vad tänker du min bloggvän?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Lämna en kommentar