Det finns några upplevelser som starkt format min syn på livet: när jag som femåring blev påkörd (över huvudet) av en moped och såg hela händelsen uppifrån. För många år sedan i en kyrka i Prag, bektaktande en samling skelett med inskriptionen framför: ”en gång var vi som Ni. En dag skall Ni bli som vi.” En annan händelse var ett samtal med en svensk kvinna i Thailand som berättade att en stor del av hennes kollegor på mäklarbyrån där hon arbetade, gått bort i cancer. Samtliga var under fyrtio.
Vad har då detta med relationer att göra? Jo, de beskriver inte enbart liv och död, utan TIDEN och HUR vi använder den. Vad gör vi med timmarna i det här livet, vilka vi spenderar dem med och hur det får oss att KÄNNA?
Jag är ingen person med en lättvindig syn på uppbrott av relationer, särskilt inte då det finns barn med i bilden.
Många av era kommentarer reflekterar personer som kämpat och kämpar för att hålla samman familjen, trots en partner som inte varit närvarande på länge, otrohet och härskarmentalitet. Jag ser dig som inte vågar lämna av rädsla för att inte klara vardagen, ekonomin, ensamhet och ovisshet om hur barnen skall ha det då de är hos den andre föräldern (varannan vecka). Ett krig som pågår i din emotionella värld.
Skulle vilja be dig stanna upp för ett kort ögonblick, andas några djupa andetag och reflektera: hur vill du att fortsättningen skall se ut? Vad vill du fylla dagarna med?
En dysfunktionell relation, är en som får dig att tänka och känna smått om dig själv, gör att du inte vågar ta för dig, uttrycka dina verkliga behov och tvingar dig leva efter partnerns spelregler. Den spänner dina käkar, höjer axlarna och veckar pannan.
En parrelation skall bidra till utveckling, inspiration, glädje, lust, äkthet, trygghet, frihet… Vad är det annars värt?
Vad vill du att dina barn skall se då de är nära dig? Hur vill du fylla i resten av meningen? – Mina dagar var…
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
”En parrelation ska bidra till…..” Jag blir ledsen på mig själv när jag läser den meningen. Varför orkar jag inte gå o värdera mig främst
Mår jag bra så mår alla runt mig bra
Jag lever i en ”perfekt” relation men ack så ensam jag är i så många frågor som vi borde vara två i
Mina dagar var tidigare fyllda av en ständig inre stress. Nu är mina dagar BRA, ibland toppenbra och ibland mindre bra, men jag har en ständig känsla av att mitt liv är BRA… Tacksam över att jag till slut orkade och vågade.. ♥
Oj, vilket starkt inlägg!! Mållös… Michael!
<3 <3 <3
När är det dags att vända ryggen…… emellanåt tror jag så mycket av min omgivningen så har svårt att bryta upp även om relationen vänt till att kuva en eller ta mera energi än vad den ger. Ger nog generellt upp alldeles försent för mitt eget bästa men jobbar på att bli bättre att vända ryggen tidigare så att man inte landar så långt ner.
Tack för att du skriver så det ger styrka❤️
Jag tog steget, efter mycket inre kamp. Barnen mådde dåligt jag mådde dåligt. Men nu känns det som om det vänder. 1 år efter jag berättade för barnen. Han gör fortfarande mitt liv till ett helvete vissa dagar/ stunder när jag måste ha med honom att göra. Men jag växer och mår bättre och bättre. Barnens ögon har börjat lysa igen och leendena kommer allt oftare. Jag kommer att klara mig utan honom. Ekonomiskt tufft ja, men det gör inget nu när jag kan komma hem och slänga mig i soffan och bara vara tills jag känner att jag vill göra det som måste göras.
Vi lever bara nu och döda kommer vi vara länge så lev nu❤️ Det tänker jag göra. Mina barn får en mamma med glädje i ögonen. Visst tungt jobbigt vissa dagar men det var det ju i par relationen också.
Kram till er där ute som fortfarande kämpar inombords med om ni ska fortsätta kämpa eller gå vidare❤️
mina dagar var och är och blir levda!!
Riktigt bra inlägg och text som får en att tänka till! Att sätta sin tid på rätt saker o människor som ger energi tillbaka☀️
hur vill jag spendera min tid? med vem? och hur vill jag känna? Jag vill känna att jag lever, upp och ner gångar så olikheterna känns i hela kroppen….jag vill vara med personer som är varma kärleksfulla glada och delar fritt med sig av sin glädje och sorg, som om hela livet vore midsommarfest med logdans!!! alla som vill va med får dansa och ha kul och vara med! Det är vad jag vill……
Där måste jag få instämma! 😀 Så vill jag också att livet ska vara!
Just det, ”ett krig som pågår i min emotionella värld”.. Är trött på att känna det kriget hela tiden, vilken stress det medför. Har börjat upptäcka stunder av lugn och försöker då stanna upp och känna efter, lägga märke till vad det är som gör att spänningarna släpper. Tack för tänkvärt inlägg! Tack Magdalena och Tack Mini, ni ger styrka med era kommentarer!
❤️
Mycket bra och tänkvärt inlägg! Jag tillhör de som kämpade i flera år, förminskade mig själv för jag var uppenbarligen inte värd så mycket i hans ögon. Kritik om både det ena och andra, både om saker hemma och om mig som person. Jag fick nog och ställde ultimatum…jag kan inte enbart kämpa själv och i motvind. Oro över barnen hindrade mig i många år samt min självkänsla. Jag är ännu ledsen efter 2,5 år över at det inte blev som i min dröm. Men drömmen jag hade var inte realistisk ser jag idag, det skulle aldrig kunna bli som i min dröm…två personer som älskade varandra villkorslöst och levde lyckliga med alla barnen i det där huset på landet…allt var en illusion.
Jag må vara väldigt ensam numer, kontakten med exet är ändå bra men mer på vänskapsplanet och kanske är det lite jobbigt emellanåt men numer behöver jag inte bry mig så mycket om det sista…för jag är själv och lever mitt liv med barnen när jag har de. Det är inte optimalt men det är så bra som det bara kunde bli med de förutsättningar som funnits och finns. Allt kan väl bli bättre men det är ändå bra, jag bejakar idag mig själv.
Jag ångrar inte att jag ställde ultimatum då, för drygt 2,5 år sedan. Barnen mår bättre idag också, tro det eller ej. Livet känns idag lugnare.
så bra att det blir bättre!! inger hopp! styrkekram
Jag skriver många inlägg just nu men jag försöker reda ut alla tankar och känslor. Min partner har nu i kväll berättat han har mig i brist på bättre….att han anser mig som ett sämre alternativ. Det beroende på att jag vill vi ska leva som särbos och han värdesätter inte en sådan relation lika mycket som om vi bor tillsammans. På ett sätt förstår jag honom att han vill bo tillsammans men jag kan inte riktigt förstå att han säger att jag är ett sämre alternativ i brist på bättre…..
Han menar att det är väl inget att haka upp sig på, att han tycker om mig men inte på samma sätt som om vi skulle bo tillsammans. Att vår relation är utan mål och det betyder att den inte är lika värdefull som om man bor ihop. Man har då inte heller samma skyldigheter att ställa upp för varandra. jag antar att det är därför jag fått gå igenom mina operationer ensam också.
Han ställer upp för mig också med praktiska saker men känslor saknas ofta men jag får ganska ofta höra saker som gör mig ledsen och nedstämd….som gör att jag tvivlar på hans kärlek. Han förstår inte varför jag är osäker men varför skulle man inte bli det av alla saker han säger?
Han tror inte på oss längre sa han…tror inte vi blir långvariga. Ska jag bara ge upp då? Känner inte heller någon större lust att åka till honom i helgen och planera en helg tillsammans då jag har hans ord i minnet hela tiden – jag är bara ett sämre alternativ i brist på bättre….
Men fy va elakt sagt Det är du som är värd något bättre ❤ Jag anser inte att han uppskattar och värdesätta dig som person. Jag skulle bli så lessen och absolut inte orka åka till honom i helgen. Hoppas du talat om för honom hur mycket han sårar dig med sina ord.
All styrka och kärlek till dig! Kram
Hej! Tack för ditt svar. Jo jag berättade att han sårar med sina ord men han verkar inte tycka att det är något fel med det och inget att bry sig om eller haka upp sig på. Medan jag går omkring med en känsla av illamående över att jag är ett sämre alternativ för honom….att han egentligen drömmer om mer. Det mest kärleksfulla vore ju att låta honom gå vidare och ge honom chansen att söka det bästa för honom.
Antagligen kommer vi bara att fortsätta som om inget hänt och jag sopar under mattan igen för han sa ju det bara i frustration eller liknande…
avsluta nu! det blir inte lättare efter mer tid! du är värd att inte bli sårad! om du ändå väljer att fortsätta, så ställ frågorna till honom då, vad vill han ha som mål? vad vill du ha som mål? vad fattas för att det ska bli det bästa och inte andrahandsval? var modig och våga höra svaren, hitta frågorna i dem och våga fråga igen…. styrkekram!
Som jag förstod det så vill han bo tillsammans med en kvinna men han förstår att det inte blir med mig. Jag vill inte flytta till honom för jag har mitt liv, hus och jobb i min stad som jag inte vill ge upp. Så jag kan inte se att det kommer att gå i uppfyllelse och särskilt inte när jag så ofta får höra saker som gör mig sårad och ledsen. Skulle jag känna hans kärlek skulle jag kunna tänka mig att överväga en flytt men inte idag.
Det är en stor sorg för mig att ge upp honom och oss. Att gå in helhjärtat och sedan få höra att jag bara är ett andrahandsval.
Usch jag känner igen känslan min man sa just att han tycker han har slösat bort 13 år på mig.
Jag har levt med honom i 24 år vi har fyra vuxna barn och flyttade för 13 år sedan till ett litet samhälle och då började det vackla i vårt förhållande, har fått röttat mig hela livet i princip för honom. Jag var en levnadsglad tjej med massor av vänner innan jag träffade honom, nu sitter jag här ensam på landet utan jobb och ekonomi och mår skit, vet att jag har mycket kvar att ge
Stå på dig.
Varma tankar till dig Lottis!
flytta tillbaka?? styrkekram
Mikaela! Jag önskar dig verkligen en relation med någon som visar kärlek å respekt! Det gör INTE denna man!!! Var rädd om DIG! ❤️
Tack för dina kloka ord ännu en gång <3
Får svar på mina frågor som jag inte kunnat forma men dina inlägg ger svar på frågorna o inre styrka som jag behöver när man måste bryta upp från ett destruktivt förhållande
Vill absolut inte lämna mitt livs kärlek men kan inte vara den anpassningsbara längre o leva med en man som ser bara sig själv o sitt ego, sorgligt
Tack Michael för dina blogginlägg! Vissa dagar som denna träffar orden som om de var menade just för mig.
Dessutom måste jag få ge rosor och styrkekramar till inläggen ovan, styrkekramar till de som befinner sig mitt i ett kaos och håller på och lär sig hitta ”vägen hem” till sig själva och rosor till de som berättar att livet blivit bättre för alla i familjen efter det tunga beslutet att lämna den man levde med för att få själslig lugn och ro.
Själv är jag någonstans mittemellan dessa stadier och lyssnar just nu mycket på mina drömmar som talar om en sanning som svider, men som ger mig styrka på dagarna att planera för ett eget liv utanför den nuvarande ensamma tvåsamheten.
Tack för ordet! <3