Det finns en eller ett par personer som av olika anledningar tar stor plats i våra tankar. Både du och jag vet hur det känns. På ena sidan besvarad förälskelse – obesvarad på andra. Ömsesidig kärlek vs avstånd och svek. Frihet i tankarna eller slavar under dem. Essensen i mänsklig natur som visar helt olika ansikten.
Hur kan vi bli fria? Hur kan vi upphöra med att hyra ut gratisrum i huvudet till någon som inte behandlar/behandlat oss väl? Hur kan vi sluta slå på oss själva för att vi fattade fel beslut? Gjorde val som inte var de mest hälsosamma? Analysera allt?
Enligt mitt sätt att se på saken är vi här för att lära. Vartenda människomöte, händelse, motgång, seger, skratt, tårar… innehåller ett element av möjlighet: att leva ytterligare lite mer autentiskt. Att bli ännu mer ett sant du. Ha förmågan att ge och ta emot kärlek. Med rätt person. Vilket inkluderar du.
Allt vi pratar om, tänker, känner, reagerar och agerar på – ger näring. Där uppmärksamheten går, går vi. Det finns en fas när t.ex. ett förhållande havererat, då vi behöver få prata av oss, tjata, älta, vara arga, gråta etc. Det finns inga genvägar. MEN, vi kan också låsa oss, bli fixerade och till varje pris vilja vinna tillbaka eller ta revansch på någon som i våra ögon svikit. Friheten lever inte där.
Återigen – där vi lägger uppmärksamhetsenergin formas vi. Tankarna är stenhuggaren som mejslar fram våra jag.
Var vill du ha fokus en dag som denna?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Smashing! Spot on:-) din träffsäkerhet tillsammans med ditt naturliga sätt att formulera livet på är en bra kombo.
🙂 Fina ord där Barbamamman!
Vart finns det coola huvudet du har på bild? Utställning? Kram
En kompis som skickade för flera år sedan. Tror det är fotat i Kanada. Kram
Acceptera och förlåta oss själva och den andra, och va tacksam för de erfarenheterna hyresgästen i mitt huvud har gett mig.
Lätt att säga/skriva, svårare att göra.
Jag börjar med att ta hand om mig själv och min kropp.
Tack för bra tankar och väl valda ord 🙂
Tror också på att det finns en mening med allt…även om vi inte alltid förstår vad meningen är, när vi befinner oss mitt i situationen.
På något sätt måste man ju tänka att det bara finns en väg och den är framåt. Det går inte att ändra eller göra om det som varit och man ska heller inte ångra. Alla beslut i livet var rätt just vid den tidpunkten eller så var det ens agerande (eller inte agerande) som man hade förmågan till, just vid det tillfället. Man kan heller aldrig påverka hur andra beter sig mot en. Mitt tips till mig själv och alla andra är att tänka på allt man är tacksam över, istället för att tänka på vad man har förlorat. Det kommer kännas lättare när man fokuserar på det istället. Skriv gärna ner det på ett papper och påminn dig flera gånger per dag och fyll på listan över tacksamhetsgrejer allt eftersom.
Bra sagt!
hmm…dina ord är visa! Dock vill jag nog säga att ord är ord och handlingar är handlingar. Att förlåta gör man men glömma är bra mycket svårare! Ett blåmärke går bort men själens ärr finns inrotat! Även om man inte är som person att man ”ältar” i det negativa och vägrar att leva i bitterhet så finns det alltid stunder där ”minnen”- såren bryts upp genom handlingar eller ord. Jag brukar också säga att allt sker av en anledning, och det är meningen att vi skall stanna upp och tänka till. Men det är inte alltid vi gör det. Många jag pratat med säger att man skall aldrig ignorera sin intuition/magkänsla men om inte magkänslan alltid har rätt då? Hur skall man hantera en situation då det uppkommer att magkänslan säger en sak, och förnuftet ett annat? Det kolliderar-vilket beslut, vilken ”känsla” skall man gå efter? Det finns alltid något positivt i det negativa brukar jag säga , och det stämmer. Det finns alltid något man lär sig på vägen, som man tar med sig. Men ibland undrar man vad denna ”gäst” i stugan vill av en?! Man tycker bara denne snyltar på ens känslor och energi:)
Mkt bra skrivet. Har samma tankar å funderingar
Tack Camilla:-)
Som du säger Ewa: ”ett blåmärke går bort men själens ärr finns inrotat.” Det är i högsta grad sant. Jag tillhör inte dem som vill romantisera kring att allt har en mening. Det gäller att ha sunda skydd på insidan. Vi kan inte alltid fatta rätt beslut. Det vore omänskligt att ha de förväntningarna. Varma tankar till dig.
Tack!!
Hyra ut gratisrum i huvudet. Som bara stjäl energi.
Den var riktigt bra Michael.
Tänkt mycket på det men inte kunna satt ord på känslan.
Läst din sida nu i över ett halvår, blivit som min dagliga bibel.
Hittade den nog i rätt tid, kanske inte varit detsamma om jag hade läst den när allt elände började.
Ha det gott :-))
Det gläder mig verkligen att höra Agnes16. Om jag kan göra lite skillnad är jag mer än tacksam.
Men om jag har bosatt mig i någon annans tankar där han lever i en relation med en annan kvinna? Jag orkar inte ha det så och jag försöker frigöra mig så gott det går. Vilket ansvar har jag? Tankar på detta gör mig ibland förtvivlad. Tack för ditt dagliga engagemang!
Den mannen är ansvarig för sina val. Ligger inte på dig. Vill du vara med en man som lever sitt liv med en annan? Det handlar om att vara och känna tillgänglighet på alla plan. Varma hälsningar till dig Ingrid.
Så kloka ord tar det till mig och ska försöka
Säga upp ”kontraktet” med den som tar för mycket plats i min hjärna. Men det känns lättare sagt en gjort, då det knackar på dörren hela tiden just som jag känner en ljusare stund eller känner ren lycka. Så plingar det till i telefon och jag får stå ut med hårda och kalla ord. Och så får jag starta på ruta ett igen. Och hjärnan kör på högvarv ett varv till. Men försöker hitta positiva saker som föder mer energi och ett lugnare vardag.. Är så glad att jag hittat din blogg får mig att känns mig mindre ensam.. Kram
Hej,har läst många av dina inlägg Michael och det låter alltid så enkelt….och du har bra lösningar,men just nu är det inte enkelt i min relation. Orden som ältas i min hjärna nu är att jag är kall och hård och kan inte älska någon. Detta säger min sambo ofta till mig för att jag inte ger honom närhet och kärlek och SEX, han ställer frågan varför jag inte kan det…..??
Idag sa jag till honom att det har svalnat, jag har tappat det?…. Jag kan inte visa något längre :(…….Varför tappar man bort känslorna helt?
Kan tillägga att vi haft förhållande i snart 25 år med mycket små gnäll och kommentarer till varann i alla år, jag orkar inte mer.Jag anklagar mig själv hela tiden.
Det är inte enkelt Anni. Det jag lärt mig, har varit genom många misstag. Det är din sambos känslor som talar, inte nödvändigtvis hur du är som person. Gäller att se skillnad på sitt eget ”material” och andras. Känslor dör efter tid, när relationen och kärleken inte får ljus och näring. Varma hälsningar till dig.
Jag vet hur det känns att vara (ofrivillig) hyresgäst i någons hjärna. Personen vägrade att förstå, trodde sig kunna göra mig förälskad ”med våld”. Att jag sa nej gång på gång accepterades inte. Jag skulle erövras. När polletten till slut trillade ner förbyttes förälskelsen mot hat. Jag var den som hade kränkt, behandlat illa och svikit. Han vill aldrig mer se mig igen. Och jag har förlorat en person jag verkligen ville vara vän med. Vart låg ansvaret? Antagligen hos båda. Trots allt har detta gett mig en övning i att säga nej. Alla personer kommer efter denna man att vara fromma som lamm. Och jag sitter ännu mera vid spakarna när det gäller ansvaret för mitt (kärleks) liv. Ps. Tack för en skitbra blogg.
Varför vill du vara vän med någon som ”trodde sig göra mig förälskad med våld”? Tack för att du delar med dig och levandegör bloggen Maja:-)
Vilken sjukt bra fråga! Tack!! Mitt svar är att jag antagligen vägrade förstå att han skulle bli densamma igen som han var INNAN han valde att bli förälskad.
Det har varit en process. Och det är faktiskt som en separation nu. Inte bara han som har sorg.
Ps. Hoppas den här bloggen lever klar länge. Den behövs!
Oj så sant tack för dina ord!! För mig blev den en häftig upplevelse när tankarna ”flyttade ut” i och med separationen. Upplever dock en känslighet för mental belastning, kanske både hjärtat och hjärnan behöver en paus 🙂
Jo men hur tänker man då, när känslan ifrån sveket blir till en ofrivillig fixering och en låsning tros att man inget hellre vill än att bara komma vidare?
Undrar jag med 🙂
Där gav du mig en bra bloggrubrik Lolla:-) Tack!
Lättare sagt än gjort. Vi är alla olika, och min uppfattning är att de flesta kan glömma, gå vidare och träffa ny partner ganska omgående. Men när det tar 5-10 år innan man kan känna för någon ny. Och man gör allt man kan för att ta bort den inneboende, men personen dyker upp i drömmar och tankar flera gånger om dagen.
Det finns metoder att komma vidare. En bra hypnosterapeut är en väg. Träning i att rikta tankarna åt ett annat håll. Vara vaksam så att inte idealiserar f.d. partnern. Fysisk träning.
Tack Michael, hypnosterapi har jag aldrig provat. Har sökt hjälp, väntat två år nu. Har tidigare gått i samtal vid tre olika tillfällen, men aldrig kommit ur min negativa spiral. Tränar 5 dagar i veckan, springer 5-7 km, de underlättar lite. Men mina problem sitter djupare än så.
Det finns en person jag inte vill ska hyra en plats i mitt huvud och jag blir stressad/ ligger sömnlös av oron att behöva träffa människan (kanske inte för hur denne kommer bemöta mig bland folk utan mer för obehaget som jag upplevde när jag fick insikt i att detta inte var en vän utan en som oavsett mina goda ansträngningar fortsätter att missförstå mig och bakom ryggen smutskastat mig till mina närmaste vänner (som vi fortfarande har gemensamt). Vid en middagsträff kommer vi mötas: Hur kan jag sköta situationen för att själv må på ”bästa möjliga sätt” med tanke på en jobbig historik?
Svara gärna här eller låt dig om möjligt inspireras till att skriva ett inlägg om liknande situation, säkert kan många känna igen sig. Tack för inspirerande läsning!
Föreställ ett skyddande mentalt/emotionellt ozonlager omkring dig själv. Som inget eller ingen kan komma igenom – oavsett blickar, kommentarer etc. Var korrekt men håll avstånd till personen. Upprätt huvud/hållning oavsett vad! Du känner oro, men du ÄR inte oron. Varma tankar till dig.
Tack! för alla tänkvärda ord du förmedlar.. du hjälper många att komma vidare i svåra/dåliga mönster man sitter fast i. Själv har jag också funderat på varför man tillåter någon ta så mycket plats i ens tankar. Har kommit fram till rätt eller fel att om jag blir illa behandlad eller avvisad av någon annan gör jag allt för att hitta olika strategier för att inte utplåna sig själv. Man vill inte att någon annan inte ska tycka om mig särskilt om jag har känslor för personen …man gör allt för att rädda självet i mig…tror också att man hittar anledningar varför bara för att inte se sanningen. Den sanning som säger att han eller hon inte vill ha mig .. vara med mig. Tack för alla goda tankar och flektioner.
Tack Marie för dina uppmuntrande meningar:-) Ligger mycket i det du säger om ”strategier för att inte utplåna sig själv.”
Fantastiskt bra inlägg , Michael, och även så många tankar från läsare här som ger input .
Jag vill tro att det handlar om att bryta tankemönster. Att öva på det liks intensivt och helhjärtat som om man behövt rehabilitering , fast detta handlar om en mental sådan .
Edit : Det är naturligtvis inte gjort bara sådär … Det krävs en energi som man kanske inte alltid har laddat upp, det lyser kanske rött på den nivån. Men små stunder där man orkar ladda blir tillslut en ökad kraft. Lät flummigt kanske? Hahaha!
Tack Lin! Vi behöver träna oss i att rikta tankarna. Självklart inget quick fix, men med träning så…
Så är det 🙂
Herregud vad bra sammanfattat. Vaknade 4 (igen) och första tanken är exet efter snart 1 års separation. Och sedan rullar det på hela dagen. I princip varje dag. Ska det vara så här år framöver? Rädd för det. Hjärtat alltid utanför med tryck över bröstet. Gemensamma barn och 15 år tillsammans innebär att jag behöver nog mer ingående tanketerapi för att bearbeta och hitta rätta verktygen att fokusera utan ånger och denna blogg hjälper verkligen till. Jag ångrar inget men samtidigt allt och de karuselltankarna knäcker mentala välbefinnandet.
Det låter fruktansvärt jobbigt Urban:-( Om trycket i bröstet hade en röst, vad skulle då sägas? Femton år tillsammans är lång tid och det skapar känslomässiga kopplingar. Ibland djupa sådana. Hur skulle det kännas för dig att bli av med den här inre stressen?
Rösten är mer ett avgrundsvrål. Bearbetar med att träffa en kvinna som har 20 år bakom sig…hon lämnade…Förstår mer då hon tillför vad som skedde gradvis för henne. Vi är lika dessutom så det är bara vänta och se. Stressen minskar när jag är med henne då jag får bli sedd och får ge till henne allt det jag har inom mig som vill ut.