En person med ett omättligt bekräftelsebehov, uppblåst självbild, manipulativ, kidnappar och förvränger sanningen, och bristande eller total avsaknad av empati. Och förälder!
Vad kommunicerar en sådan person till den unga människan?
Vårt kroppsspråk, sätt att prata, blickar, förväntningar, syn på livet etc. påverkar andra. Det är en självklarhet! (men också lätt att glömma).
Hur påverkas ett barn av en förälder som har ett ego som endast är till för att tjäna sig själv, utan någon som helst hänsyn till andras behov?
Som människor ser vi ständigt till att försöka överleva; fysiskt, mentalt, emotionellt och andligt (behovet av sammanhang och mening). Beroende på vilken miljö vi vistas i bygger psyket olika överlevnadsstrategier.
En man berättar: ”som barn växte jag upp tillsammans med min mamma som med största sannolikhet hade en narcissistisk personlighetsstörning. Hon beundrade mig, men jag visste att hennes kärlek hängde på en skör tråd. Det gällde att vara både snäll, duktig och hålla med henne. Som tioåring var jag bl.a. hennes psykoterapeut när hon behövde prata ut om pappa och alla män som svek henne! Jag lärde mig att dölja min egen vilja väl.”
När det saknas empati i någon, försöker vi medvetet eller omedvetet se till att det verkar finnas en sådan. Vi tolkar tillfällig vänlighet som att vi tidigare ”överdrivit” det aggressiva i partnern eller föräldern. Löften, presenter, varma ord och en kram kan tolkas som: ”nu har allting blivit bra! När jag gör och är rätt, så är det lugnt.” Vi längtar efter det friska!
För barnet till en narcissist är tillvaron fylld av toppar och dalar. Hopp och besvikelse då löften generöst delas ut av n-föräldern, men sällan hålls. Egna behov läggs åt sidan för att inte väcka ilska. En kamp i skolarbetet eller inom en fritidsaktivitet för att glänsa så att mamma eller pappa ska se. En sådan innerlig hunger efter äkta kärlek!
Kanske känner den unga människan sig tvingad att bära på hemligheter åt n-föräldern: ”det här stannar mellan dig och mig!?” Rollen som privatspanare och vara ögon/öron åt n-föräldern.
Ett barn som kämpar med att balansera och väga upp mörkret i den narcissistiska föräldern, genom att vara extra kärleksfull, lär sig ofta att backa från den egna viljan.
Din uppgift, som är allt annat än lätt, är att exponera din dotter/som för sunda vuxenrelationer. Visa genom handling hur tillit, empati, trygghet och kärlek ser ut. Hur löften hålls! Att det är högt i tak gällande uttrycksfriheten. Betydelsen av att hålla sig till sanningen och vad integritet är.
Var uppmärksam så att du som medförälder till en narcissist, inte försöker överkompensera genom att vara kärleksfull utan gränser, då dessa också är uttryck för empati.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Träff mitt i prick. tyvärr passar tiden dåligt, kan man se i efterhand?
Hej, väldigt fin text, men jag förstår inte den sista meningen. ’Var uppmärksam så att du som medförälder till en narcissist, inte försöker överkompensera genom att vara kärleksfull utan gränser, då dessa också är uttryck för empati. ’ Är det inte bra med empati? Eller vad menas?
Kommer det fler tillfällen? Missade detta!
Barbro; han syftade på ordet ”gränser”. Att gränser är ett uttryck för empati. Så därför ska man vara kärleksfull med gränser, eller som han skrev ”inte överkompensera genom att vara kärleksfull utan gränser”.
Tack för insiktsfull och träffande text! Så här känsligt och förtvivlat svårt är det.
Ibland känns det näst intill omöjligt att hitta den styrkan som krävs för att vara den förälder som ska stå emot attackerna för egen del samtidigt som man försöker kompensera barnen. För barnen har inte bett om att vara i den här situationen.