Några tankar från förut: midsommar – en fantastisk familjedag för många. En påminnelse om ensamhet för andra. Att det inte är din vecka med barnen, nya situationen som ensamstående förälder, eller första midsommar på länge utan honom/henne vid din sida. Det kan göra ont.
Finns det något som sätter strålkastarljuset på våra omständigheter såsom en storhelg?
Det kan ligga nära till hands att tro att det är så här det kommer se ut för alltid. Alla andra verkar leva perfekta och friktionsfira liv. Nyanserna är fler än vi kan se. Jag kan säga det här eftersom jag själv suttit där och undrat varför det är så tyst.
Om du för tillfället lever ett liv som är långt ifrån hur du egentligen vill ha det, ber jag dig tänka på det här: ensamhet är inte ett statiskt tillstånd. Det finns människor som är i en liknande situation som din. De längtar också efter någonting mer. Handling belönar alltid – förr eller senare.
Nya möten sker ständigt och din tid kommer så länge du är öppen för det. Hitta kraft att göra det så bra som möjligt för dig själv under tiden. Skapa egna traditioner och påminn dig om de till synes små sakerna som ger anledning till tacksamhet (hur fjärran det än verkar vara).
Om du är med familjen, så njut av vartenda andetag och missa inte tillfällen att se och bekräfta din partner, förälder, barn, syskon, vänner m.m. Var aldrig ”ekonomisk” när det kommer till komplimanger och kärleksfulla handlingar.
Behandla dig själv såsom du skulle behandla en älskad vän en dag som denna. Se aldrig förbi relationen till dig själv – den påverkar allt.
Önskar dig en fin Midsommarafton kära bloggvän.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Detsamma 🙂
Så viktigt att vi alla tänker på att ingenting är statiskt eller ristat i sten, vare sig ensamhet eller att vara tillsammans med kärleken, familj, vänner
Att uppskatta livet vi lever just nu är ibland det svåraste då vi kanske är någonstans vi inte vill vara men en dag kommer vi se tillbaka och kanske sakna delar av det ändå
Kommer inte någonsin att sakna mitt singelliv, även om jag försöker skapa goda minne. Däremot saknar jag mitt liv som sambo även om det av och till kunde vara tärande och jobbigt. Det fast jag valde att avsluta förhållandet men jag kunde aldrig ana att jag skulle vara fast i livets väntrum och singel sex år senare och de senaste fyra åren med en stor längtan till att träffa någon.
Ingetdera är enkelt och längtan till någonting eller någon är också det en dubbelbottnad känsla tänker jag.
Själv ser jag verkligen fram emot att få uppleva mötet, kärleken, sammanvävandet med någon men efter många års äktenskap och nu egenboende inser jag att någonstans finns ofta en bild av vissa stunder som man på något sätt ser tillbaka på med en känsla av saknad…
Finns valet tror och hoppas jag dock att det är just livet tillsammans som vinner 🙂
Jag har varit singel i 17 månader och tycker att det är långt tid så kan förstå hur du måste känna efter så långt tid.
Jag vaknade på morgonen med sorg i bröstet, i 25 år har vi firat denna dag tillsammans. Många fina minnen kommer över mig och känslor av sorg drabbar mig. Varför ville han inte kämpa för oss, varför fick inte jag vara delaktig i separationen. Varför avsluta på detta grymma sätt med otrohet och lögner, är våra minnen och år tillsammans så lite värt. Det blir en tung helg.
Stor Styrkekram till dig! ❤️
Idag sitter.jag själv med tonåringen. Ingen släkt hemma att vara med, inga vänner som bjudit. Vi hoppar sillen och grillar nåt smarrigt i stället. Tonåringen är helnöjd, han slipper ut och fara och jag….jag är faktiskt också nöjd. Trygg i min ensamhet. Vet att i år är det såhär, nästa år…kanske helt annorlunda. Tänker på min vän som sitter på ett helt annat ställe, i ett dött äktenskap, utan blickar och små kärleksfulla gester, med någon annans släkt, med traditioner och förpliktelser där det ska närvaras för ”barnens skull”.
Var där också en gång i tiden och är så tacksam över att jag tog steget ur det. Det innebar förvisso en ”ensam” midsommar, men den är min och jag styr mitt liv själv! Livet är bra härligt!
Tack jag behövde höra det idag. Ensamheten som inte är självvald kan vara så brutal…
Min första midsommar utan dottern.
Min första midsommar som hag är ensam.
Singel och utan barn.
Kommer kännas tungt.
Hej!
Fin text. Jag har valt att separera förra sommaren kom på mig själv med att tänka att de senaste midsommarna har jag kännt mig mer ensam i relationen och ett ointresse från barnen att ha trevligt tillsammans. Sen vi separerade i augusti känns våra gemensamma söndagsmiddagar trevligare än när vi var sambo. Förra julen var bland de bästa för vi kunde ses en stund men hade inte tvånget att umgås med ex syster och mor med familjer utan kunde umgås med de som betyder mest. Denna midsommar hade jag tre alternativ och väljer att fira med vänner. Sonen 14 vill inte fira stannar med pappa och dottern är stor tågluffar. Hoppas på en härlig dag och framtid.
Trevlig midsommar!
Vilken fin text.
Är blandade känslor just idag.
En blandning av både glädje och sorg.
Glädje att jag idag har tjejerna hemma och vi ska iväg till goda vänner.
Är så tacksam över att jag inte är ensam även om vi inte firar midsommar tillsammans så vet jag att han finns vid min sida.
Och samtidigt som dessa känslor så är midsommar afton mitt ex och min bröllopsdag då vi lovade att älska varandra i lust och nöd.. Denna dag är så förknippad med vårt bröllop och vår kärlek som vi hade då.
Men nu ska jag njuta av dagen och vara tacksam över att få umgås med tjejerna och vänner.
För jag vet hur ensam och tufft det var förra midsommar när jag var utan barnen och första sommarn som skild.
Då trodde jag inte att jag skulle leka ta mig igenom dagen men med en medmänniskas stöd och telefon samtal klarade jag av dagen och är evig tacksam över hans stöd under en tuff period i mitt liv..
Stor varm midsomarkram till er som behöver det.
Orka skulle det stå inte leka..
Ha en skön och fridfull midsommar allihopa❤️. Vi är många som är ensamma en dag som denna, men om ett år kan allt vara annorlunda. Den som väntar och längtar får se.
Kram
Tack !
Hemma, gräsallergi och förkylning 🙂
Sillunch med tonårig dotter, utan någon alkohol.
Softar i varsin soffa.
En ledig fredag är ju aldrig fel.
Visst kan vi gå ner i källaren och hämta upp stora koftan och alla minnen från tidigare högtidsdagar.
Väljer att inte göra det idag.
Idag märks det så extremt tydligt. Känns konstigt. Väldigt annorlunda. Första midsommar på 23 år som inte firas i tvåsamhet. Inte samma konstellationer med vänner och bekanta. En splittrad och förvirrad familj. Nya traditioner och vanor måste börja byggas upp. Yngsta dottern och jag har tillbringat eftermiddagen med äventyrsgolf, glass och gott fika. Noterade alla ”hela” familjer som spelade bredvid oss. Ikväll blir det tacos och kubb i trädgården Kommer att njuta av varje minut med dottern så länge hon stannar hemma ikväll.
Tänker att det är skillnad på att KÄNNA sig ensam och att VARA själv. Jag är själv, men känner mig alltmer sällan ensam. Men idag känns det, så in i h-e. Och det får vara ok, för jag vet samtidigt att imorgon är en ny dag. Då kan nya känslor få plats. Och att vara själv, som nu någon annan bestämde åt mig, kommer jag se till att ändra på. Det nya jag som växt upp ur askan ska finna det där äkta.
Tack Michael och tack alla ni som skriver. Jag blev lämnad för en annan för ca ett år sedan efter en tid då jag låtit mig krympa till ingenting för att behålla någon som tittade åt annat håll. Denna bloggen har hjälpt mig så mycket och gör fortfarande då det fortfarande gör ont. Ensamhetskänslan lättar lite och hoppet hålls vid liv om att det det finns andra där ute som är beredda att se sina sår, jobba med det och förhoppningsvis någon dag finna äkta djup kärlek. Har aldrig skrivit förut men läst varje dag sedan förra sommaren. Så igen tack alla för era insiktsfulla inlägg.
Nu vill jag passa på att vinkla funderingen om ensamhet åt ett annat håll som jag tycker alla borde tänka på. Många kommentarer handlar om eran egen ensamhet, men ni känner säkert någon som är ensam allihop! Idag valde jag att fira min midsommarafton ihop med en vän, som inte blivit bjuden någonstans! Trots att jag själv var bjuden till 2 olika fester! Om fler gjorde så, så skulle färre vara ensamma. Och det känns väldigt gott kan jag meddela.
Fint gjort.
Midsommar för ett år sedan. Det var första gången jag fick ett tecken på att något var fel. Efter mycket övertalning (läs tjat) från min sida, var vi på väg för att fira med min systers familj. Vi använde hans mobil som GPS på instrumentpanelen. Jag körde, han sov, regnet föll mot vindrutan. Då lyser märkliga texter upp på mobilen, som de gör några sekunder då ett nytt meddelande kommer. Den lilla runda bilden från messenger. En kvinna ganska lik mig själv, fast yngre. Han hade bortförklaringar och jag svalde och glömde. Så otänkbart var det för mig då. Så starka minnen. Som en filmsekvens som måste plockas fram och återupplevas så här på årsdagen. Hoppas att nu när jag skrivit ner den här kanske jag lättare kan stoppa in den i arkivet. För att kanske plockas fram igen midsommar nästa år. Hade för övrigt en riktigt mysig midsommarafton igår med mitt ex och vuxne sonen.
Igår o idag är det blandade känslor. Varför valde jag ensamheten? Blir det bättre? Jag vet att vi hade kunnat ha en trevlig midsommar. Det hade nog blivit lite mkt vin kanske… Men så vet jag oxå att idag hade jag känt mig lite vilsen igen. Åh, tanken äter upp mig…gjorde jag verkligen rätt som avslutade vår relation? Nu sitter jag här o har inte en aning om vad jag ska hitta på. Ingen att ringa o säga god morgon. Bara tyst tyst tyst
Tack Michael, så viktigt att prata om som berör så många (mormor, farmor, barn, släktingar mfl)
.
Tina S, så fint skrivet, det är jobbigt att befinna sig ofrivilligt i en livssituation som inte stämmer överens med hur man vill leva sitt liv. För mig hjälper det att tänka, andra har det så otroligt mycket värre.
Jag känner igen mig i vad du skriver Slutkörd, men nu har det gått fyra år, och nu ser jag hellre att jag firar midsommar utan honom, och är lycklig och har förstått så mycket kring vårt förhållande. Hoppas du kommer dit en dag då storhelger inte påverkar dina känslor i negativ mening utan i lycka.
Jag var där kommentatorn ”Liten blir stor” skriver om, döda förhållanden. Och jag ser även dessa förhållanden på nära håll, ex min systers förhållande och jag vill inte tillbaka.
Jag har full respekt för den uppslitande ensamhetskänslan vid storhelger, de första två åren var hemska för mig. Men det är sant att tiden läker alla sår.
Jag har så många goa vänner att tacka för enormt stöd de första två åren vid storhelger, att kunna få en bästa väns röst i telefonen när ångest kom farande i 100 km/timme bakifrån rätt in i ryggraden och fullständigt vräkte omkull en till marken, då fanns de där, mina vänner, som lyssnade och lyssnad om och om igen. Tack!
Denna midsommarhelg firar jag i harmoni med både gamla och helt nya vänner, med en känsla av glädje och lycka och hopp om framtiden.
För mig tog det fyra år att finna harmoni vid storhelger. Men mina unga vuxna barn har det nog fortfarande jobbigt, det syns på dem, de saknar fortfarande den stabila och trygga familjen vi en gång var. Den ena dottern valde att fira midsommar på annan ort och den andra valde att arbeta istället…det smärtar mig mest, att mina unga vuxna fortfarande inte har hittat sina roller vid storhelger utan alltid kommer att få göra olika val. Synd att de var så gamla då vi skildes, hade det varit barn så hade de inte vetat om något annat utan tidigt vant sig.
Tack kära bloggvänner och fortsatt glad midsommarhelg
Lasse, skrattade högt över koftan i källaren, så underbar liknelse… 🙂
😉
Jag vet var den ligger men kände att den inte behövdes i helgen.
Ibland är den ganska skön att sätta på sig och bara ladda ur i
Midsommarafton blev riktigt bra.
En lyckad svamprisotto till middag nedsköljd med cider(0,7% alkohol).
Gräsallergin däremot håller i sig något enormt!
Vem uppfann gråbo??
Ja den med koftan var bra;)
Konstaterar bara att jag varit med om bättre midsomrar! Mitt ex gifte sig igår efter att han passionerat blivit förälskad i min (f.d.) vän för 1,5 år sedan!och Idag har jag avslutat ett otroligt destruktivt förhållande…vilket inte var lätt….trött nu…Nästa midsommar blir garanterat inte sämre!! Pust;)
Tack alla som delar med er. Va fint att vi har varandra ❤️ Varma kramar och mycket kärlek till er alla!!!
Tack alla som skriver så tänkvärda ord.
Har nu genomlevt min första midsommar ensam. Efter ett trettiofem årigt förhållande, de senaste åren som gift, så har min man lämnat mig för en annan kvinna. Det var helt oväntad för mig ( och även för andra som finns runt omkring oss) så det kom som en riktig chock. Det är nu fyra månaders sen han berättade det och under den här tiden så har vi varit tvungna att vara tillsammans för att dela upp och sälja vårt hus. Det känns oerhört tungt att inte förstå vad som gått snett i vår relation. Han säger bara att han tycker det har varit bra. Men jag tror att om man har det bra i en relation så kan ingen annan person komma emellan.
Jag har många ggr tidigare försökt få till ett samtal om hur vi hade det tillsammans för enligt mig så var relationen lite för ”kall” men han har då hela tiden tyckt att jag tjatat. Sen när vi båda är strax över sjuttio och jag har liksom känt: att det här duger ju ändå nu för vi har alltid haft en trivsam samvaro, så kommer bomben. Jag har flera ggr känt mig som att jag blivit slängd på soptippen och inte duger längre vid fyllda sjuttio år och det har inte känns
kul. Försöker nu ta en dag i taget och det känns skönt att veta att man inte är ensam om de känslor man har.
Ja, jag känner oxå starkt med dig Matianne…vi finns här för dig. ❤️ Livet kan verkligen förändras över en natt. Tryggheten och livet som vi levt det kan plötsligt höra till igår. Både hemskt läskigt och väldigt fantastiskt på samma gång…allt förändras…och nya vårar föds även om vi kan omges av mörker under perioder av våra liv. Här kommer den största kramen du någonsin fått!!!! KRAAAAAM
Jag känner så starkt för dig Matianne! Bara fyra månader från oväntat besked till sålt hus efter en så lång relation. Det är mycket att bearbeta på kort tid och det måste vara en oerhörd omställning. Ändå lyser en styrka igenom i din text. Du kommer att klara det här och du är inte ensam.
Tack snälla Petra35 och Manna för era tankar och kramar. Klart jag ska klara det här, även om det känns som en stor sorg. Kram