Om du låter passion, lust och fantastisk sex vara din enda ledstjärna när det gäller att hitta rätt partner, kommer du oundvikligen att så småningom känna kallduschen längs med ryggen.
Det finns en hel del personligheter som lärt sig att bekräftelse är någonting som enbart ges och fås genom utseendet, och hur välpresterande de är i sängen. Det är så lätt att slukas upp i njutningens energifält och att förväxla detta med kärlek.
Alla blir äldre och vad skall vi fylla på oss själva med om allt enbart bygger på ungdomlig skönhet? Botox?
Förälskelse är både någonting fantastiskt och samtidigt något som kan vara oerhört vilseledande. Sexuell attraktion som enda grundstenen i ett förhållande gör oss villiga till att vara emotionella sopstationer. Hur är det med tillit, pålitlighet, trygghet, transparens, godhet, inre skönhet, generositet, kommunikation…?
Vi styrs i alltför hög grad av rädsla för ensamhet och att inte duga/räcka till. Vi offrar integriteten för att passa in och få känna kärlek, eller rättare sagt, det vi tror är kärlek. Brödsmulor för vad?
Hur många har inte suttit där med smärta och ett oändligt antal frågetecken för att ”kemin kändes så rätt”?
Att välja rätt person av rätt anledning är ett vackert konststycke som vi behöver lära oss. En av grundförutsättningarna för detta är att vi någorlunda väl känner oss själva:
”Vem är jag? Vad vill jag? Vad värdesätter jag i livet? Vad har jag att ge?”
Rätt partner/person:
- Vill dig väl (inte bara då det är skönt flow) även då det stormar. Han eller hon finns där för dig i alla lägen. Personen är empatisk och kan ge omtanke till dig. Liksom till den egna personen.
- Känner sina rädslor utan att vara helt i händerna på dem. Vi kan inte leva i ett helt och sunt förhållande om allt handlar om rädsla för ensamhet. Skulle du vilja leva med någon som valt dig enbart p.g.a. rädsla för att vara ensam. Vill du enbart vara utfyllnadsmaterial i någons liv?
- Har impulskontroll: kan hon/han hantera och kanalisera frustration, sorg, ilska, sexualdrift etc. ? Om du inte älskar emotionella berg och dalbanor så sök efter personen som har hittat tryggheten på insidan. I alla fall en någorlunda stark sådan.
- Har slängt checklistan och ser dig som oändligt mycket mer än punkter på en önskelista. Du känner dig sedd och lyssnad till. På riktigt!
- Behandlar andra respektfullt.
- Lever fri från illusionen om perfektion. Ingen av oss har full koll och har greppat allt, så därför är det nödvändigt att förstå och känna empati för vår egen och partnerns brister och sprickor. Se skönheten i imperfektionen.
- Humor (inte detsamma som att skoja bort) är ett någonting vackert, eftersom det mjuknar av kanterna och injicerar optimism. Att skratta tillsammans är ett afrodisiakum.
Ikläd dig inte rollen som tidsfördriv i någons liv. Ta dig själv på allvar utan att bli tungseriös. Inse på djupet att kärlek läker. Att självrespekt är ett val. Tyck om dina vanor så att det kan lysa i dina ögon. Det är ingen dålig inledning att börja bli en bra partner till sitt eget liv. Att vilja sig själv väl så att vi kan ge.
Michael Larsen – relationscoach
Jag förstår mer och mer på djupet vad det är du skriver. Som att jag känner att det verkligen stämmer. Att jag oxå upptäcker via min egen erfarenhet, att det du skriver är så sant. Å ändå kan rädslan för ensamhet gripa tag i mig och så tänker jag negativt – att det där som verkligen är värt min tid inte finns eller iaf inte finns för mig att välja. Att det endast är ensamheten jag har att välja framför det andra som bara leder mig vilse…fy så trista och negativa tankar. Det är verkligen min rädsla som styr när jag inte vågar tro på att jag kan få möta en människa som kan visa mig vad äkta kärlek är och hur den känns. Jag vill ju kunna tro och hoppas på att det kan hända. Men det är verkligen svårt.
Sant
Jag ser fram emot den dagen jag träffar någon där känslan av självklarhet och lugn infinner sig. Vill tro att den kommer. Nån dag. Mitt liv med mitt ex under 20 år har tagit hårt. Börjar först nu inse hur jag mått och parerat dagarna – har levt i en väntan på att allt ska bli bättre…
Jag hade en dröm där jag stod bredvid en man. Vi sa inget – bara stod mittemot varandra med en decimeter emellan oss. En känsla av total tillit, lugn och ömhet. Så känslostarkt utan någon beröring eller ord. Dit längtar jag!