Det finns flera metoder som vi kan använda oss utav p.g.a. rädsla för att bli lämnade. Vi kan anamma en strategi där vi aldrig släpper någon nära inpå; självständighet och frihet blir våra psykologiska ”varumärken”. Vi absorberar information som ytterligare förstärker inställningen om att aldrig göra sig beroende av en annan människa.
Vi lever till stora delar i ett samhälle som har en sårbarhetsundvikande filosofi som kommunicerar till oss: ”investera inte alltför mycket i en relation. Det är ju bara att se sig omkring! Hur många förhållanden håller egentligen på sikt?”
Nya svek som läggs ovanpå gamla gör någonting med oss.
Ja, majoriteten av förhållanden som inleds är upplösta efter tio år. Ja, antalet människor som separerar och skiljer sig är enormt.
Ja, det är lätt att bli uppgiven och t.o.m. cynisk.
När vi beter oss sårbarhetsundvikande skapar vi en atmosfär där andra inte känner sig emotionellt insläppta, vilket i sin tur gör även dem avvaktande och distanserade.
Verkligheten är att många är otryggt undvikande i sina anknytningsmönster och därför aldrig gör sig sårbara. Vi dejtar med reservplan b och c alternativ. På ett lågfrekvent plan resoneras det: ”det finns kanske någon som passar mig ännu bättre.”
Vi söker defekter i dejten och brister i en partners personlighet som ytterligare formar våra undvikande mönster.
Sårbarhet är en förutsättning för kärleken.
Den inledande och mest intensiva förälskelsen dämpas efter cirka sex till tolv månader, och under denna fas blir många undvikande personligheter besvikna och börjar felsöka relationen och partnern.
Förälskelsehormoner som dämpats skapar utrymme för tolkningar om att hon eller han kanske inte är den rätta.
Högaktiva förälskelsehormoner får den undvikande att verka trygg, närvarande och öppen för att planera framtiden.
Utan modet att vara sårbar kommer spiralen av undvikande att fortsätta och vi blir mer och mer isolerade och ensamma.
-Michael
Lämna en kommentar