Du vet egentligen hur fel relationen är! Hela ditt fysiska/emotionella och förnuftsmässiga system inser att du behöver gå i en helt annan riktning. Du får ständigt kvitto på att du är tillsammans med en person som inte är rätt för dig. Omgivningen i form av vänner och familj vet. Eller är det så att personen som växlar mellan värme och kyla, komplimanger och nedvärderingar, framstår som ”helt fantastisk” i andras ögon: Trevlig är ett ytligt begrepp som inte säger hur det är att leva tillsammans med en känslomässig förtryckare.

Och ändå är det så svårt att gå åt ett annat håll! Och lätt att fastna i tvivel när man väl har lämnat! ”Gjorde jag rätt som gjorde slut? Tänk om det var mitt livs misstag?”

Ja, det är förrädiskt att ena timmen känna sig som universums mittpunkt och ”älskad” över allt, för att i nästa få höra: ”Du kommer aldrig att bli lycklig utan mig! Hur tror du att du ska klara dig?”

Din hjärnas neurokemi kastas mellan påslag och avstängning av sköna stämningslägen. Ena dagen drottning/kung, för att nästa vara en utmattad tiggare: ”Hur kan han/hon göra så här mot mig!?”

Därför att han eller hon gör så! Och dina försök till att förstå härskarens personlighet förändrar inte dennes beteende.

Oftast kan vi känna igen oss och relatera till andra genom gemensamma nämnare som skapar förutsägbarhet och igenkänning: ”Min värld är någorlunda lik den här personens.”

Men inte när det kommer till en härskarperson och/eller narcissist! Visst är det svårt att ta in; att personen som vi lever med alltid utgår från egen vinning? Att andra människor enbart ses som schackpjäser och rekvisita. Att någon kan vara så fullständigt absorberad av sig själv, och inte har förmågan eller intresset att försöka sätta sig in i en annan persons verklighet.

Det finns människor som inte bryr sig om att du blir sårad och förkrossad, därför att deras egna behov står över allting annat. Vi kan anpassa oss, vända skulden mot oss själva och försöka ändra på den egna personen; därför att deras härskartekniker får oss att gå runt med en kronisk otillräcklighet: ”Vad är det för fel på mig? Om jag bara anstränger mig lite till…”

Vi behöver räta upp ryggraden, höja blicken, låta skulden studsa tillbaka mot avsändaren, sluta försöka förstå allting, inse att fysisk attraktion kan förväxlas med kärlek, att rädsla och otillräcklighet går att komma över. Men det kan bara ske utanför den förgiftade relationsatmosfären.

Igenkänning och kunskap om det som är nedbrytande, liksom att hitta vanorna som sakta, sakta bygger upp självförtroendet, är fullt möjligt i rätt människors sällskap.

Jag kommer att hålla ett webinar i ämnet den 29/3 och du är varmt välkommen att vara med!

Jag önskar dig en fin fredagskväll!

Michael Larsen – relaionscoach