Hur ser ett bra liv ut? Hur kapabla är vi att göra gott för andra och oss själva? Tillåter vi oss att stanna upp och njuta av de små sakerna? Hur uttrycker vi kärlek? Är ord och handling i någorlunda synk?
Jag antar att många av er också upplever upplever att tiden går fort. Det var inte särskilt länge sedan som det kändes om sommaren skulle vara för evigt. Nu är fälten där jag bor höstskördade.
Det var inte länge sedan som jag satt och hjälpte mind döttrar med läxorna i högstadiet. Nu är de vuxna! En av mina döttrar kommer med sin pojkvän på fika i eftermiddag.
Vi behöver fylla våra själar med minnen som skänker lugn och djup tillfredsställelse.
Ingen av oss vet om det kommer någon form av uppföljning, ännu ett tillfälle, en repris och chans att göra betydligt bättre ifrån sig. Tänker på våra liv!
En gång var vi alla små pojkar och flickor.
Svartvita fotografier av människor som för länge sedan lämnat den här världen. De ser på mig som de vill säga: ”lämna så mycket gott efter dig som det bara går. Njut vartenda ögonblick som du skänkts!”
Tror det är bra att emellanåt reflektera över sin egen fysiska förgänglighet. Vi ska alla en dag dö och därför blir frågan – den som jag tycker är viktigare än någon annan: vad innebär det att verkligen leva?
Att vara närvarande, kärleksfull, icke slösaktig med sin tid och andras?
Jag sitter och pratar med min pappa som vistats på den här jorden i 87 år. Han är så förnöjsam! Ofta har jag sett honom njuta av närvarons konst. Han säger emellanåt: ”ge aldrig upp det som är rätt!”
Minns pappas ryggtavla en sommarkväll för länge sedan på Bornholm, då han satt och målade vid havet. Tänkte för mig själv som trettonåring: ”så ser lugn ut!” Det är en minnesbild som jag alltid kommer att bära med mig.
Några befriande ord från någon har potentialen att förändra riktningen på ditt liv. Några rader i en bok kan hjälpa dig ur livslånga låsningar. Jag vet av egen erfarenhet!
Börja göra en sak varje dag som din framtid kommer att tacka dig för. Det kan vara en ansökan till en utbildning, påbörja någonting som du under alldeles för långt tid skjutit upp, måla om ett rum, häng upp några tavlor, träna, säg förlåt till någon du sårat eller till dig själv.
Vilken konstruktiva vana kan du sätta igång med här och nu? Beslutet är oerhört befriande!
Du och jag har nåden att få vara här en söndag som denna. Sätt frön som ger skönhet den kommande våren. Börja skissa på motivet till tavlan som du själv och/eller någon annan en dag kommer att förundras över. Det måste inte bli klart idag, men börja nu.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar