De kan minst sagt verka som strålkastare på minnen, drömmar som aldrig blev av och ett ensamt nu – storhelgerna. Vi ser kärnfamiljer och lyckliga par överallt. Tror vi!
Vår situation får oss att tolka verkligheten i motsatser: ”han/hon är lyckad och jag misslyckad. De är nyförälskade i vårljuset och här går jag dumpad. Deras ansikten utstrålar liv medans mitt avslöjar en looser!” Dessa självmotarbetande tankar!
Ett nu som känns urtungt behöver inte vara lika med en livstidstatuering. Allting är under förändring även om det inte omedelbart är synligt för våra ögon.
Det finns inga snabba lösningar på känslor som får det att stocka sig i halsen, men tänk på att sannolikheten för att någons varma hand återigen kommer att vila i din – är stor.
Vi människor är nämligen till naturen kontaktsökande och nya möten håller ständigt på att ta form. Frågan är mest hur öppen du kommer vara den dagen då hon/han gör entré på din livsscen.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Såå träffande nu kom tårarna , aldrig har jag längtat att en helg ska ta slut som just nu.. Att inte fira påsken med barnen känns otroligt tungt plus att det var min mammas favorit helg.. Så just nu dubbel sorg.. Som du skriver så ser jag lyckliga par och kärnfamiljer som åker på middagar överallt vilket gör att jag känner mig ändå ensammare och just nu fick jag sms från min ex med bilder på barnen hur de äter middag med goda vänner inget jag hade hoppas få just nu i kväll. Men dina sista rader ger tröst för någongång kanske jag får hålla någons varma hand i min igen.
Men försöker göra det bästa av det men ändå tillåta mig att sörja att det inte blev som jag engång drömde om..
Tack Michael för ett så träffande inlägg ger lite tröst och hopp.. Önskar dig en fin påskhelg
Förstår att det känns jobbigt.
Du får trösta dig med att snart är det vardag igen.
Försök att se det som en vanlig helg och njuta av ensamtid och göra sånt som du mår bra av.
Kram
Tack Josefina. försöker hitta på och göra saker jag mår bra av gick i skogen idag en mil med bra musik i lurarna och solen som lös i ansiktet och såg på blåsipporna som kommit fram. Så bara elände är det inte.. kram till dig med
Ett tips för framtida skogspromenader är att skippa lurarna. Det finns studier som visar att om man exponerar sig för naturens ljud två timmar dagligen så minskar stresshormonerna dramatiskt samtidigt som läkning i kropp och själ stimuleras.
Charlotta
Skogspromenader är trevliga.
Men, som redan nämnts. Prova att skippa hörlurar.
Jag tycker det är väldigt härligt att lyssna till vinden och fåglarna.
Har i det ett bra sätt att sortera mina tankar på.
Märker att jag mer och mer, bara genom att lyssna på skogen kan förändra mina tankar från ledsamma och tunga till glada och positiva.
Så sant går oftast utan musik men när jag går stavgång för mortionens skull så behövs lite musik för att hålla upp farten 😉
I år har jag barnen men det fattas såklart någon ändå. Jag kommer aldrig glömma min första jul utan dem. Fy farao… Att det gick är ett smärre under. Att få bilder skickat till sig på barnen är också dubbelt. Både glädje och sorg. Kämpa på Kerstin, vi finns här. Och sådana här helger gör det extra ont att få andras lycka tryckt i ansiktet. Minnen av det som varit kommer tillbaka och man får ett bakslag i processen framåt. Ta väl hand om dig. Jag önskar dig god fortsättning på påsken.
Tack Bo för fina ord det värmer. Det är verkligen dubbelt med att få sms med kort på barnen en lycka att se att de har det bra men en stor sorg att inte få dela den med dem. Trodde faktiskt inte att det skulle vara så jobbigt att vara utan dem i påsk men just nu känns det väldigt långt till tisdag..
Skickar dig en kram! Vet hur tomt det kan vara. Men det vänder en dag även om det inte känns så nu
Kram önskar dig en glad påsk
Vet att det är jättejobbigt… De extra lediga dagarna kan kännas som en hel evighet. Men det kommer inte att kännas så för alltid, även om det är så just nu.
Kram till dig.
Kram Tillbaks Tack
Vilken otrolig Blogg Du har Michael . Blir så rörd och varm i hela kroppen. ni har gjort min kväll vilket stöd Tack
(Nu kommer tårarna igen för jag blir så rörd)
Va bra att vi kan få stötta dig Kerstin 😀 kram
Inte roligt inte. Men det kanske i all bedrövelse känns skönt att veta att barnen har det bra.
Kanske kan man flytta fokus från att det är en påskhelg och se det som att man fått några extra ledighetsdagar att njuta av.
Ja det är en stor tröst att jag inte behöver oroa mig över barnen. Vet att min sorg inte bara handlar om att jag inte har barnen och separationen utan bär just även nu på en sorg då min mamma är mycket sjuk och det är även första påsken hon inte är med och firar..
Men idag känns det bättre njuter faktiskt av att få läsa en bok och att träffa vänner., kram och Tack Peter
Tänk vad många män och kvinnor som sitter själva en långhelg, är där själv och tycker att det känns tungt.
Tänk om man kunde ordna en sida på FB där man kunde få andra ensamma att kunna träffas.
Är en bra idé.
Finns en sådan site i Norge som – har jag för mig – tillkom just för de som sitter ensamma på storhelger.
Där är påsken väl den största.
Genom den kan man även hitta nya vänner att umgås med.
Vad fint 🙂
Glad Påsk, kram!
Du läser mina tankar, känner precis det du skriver. Vi skildes för drygt en månad sen från ett kärleksdött förhållande, på mitt intiativ. Min man ville inte, han sa att han älskade mig. Men innan jag ens hade hunnit flytta så hade han en ny kärlek. Känns så himla jobbigt nu, inte för att han hittat en ny utan för att jag var så lätt utbytt efter 30 år. Trodde inte det om honom trodde jag kände honom. Och nu ser man bara lyckliga par överallt, men jag försöker intala mig själv att en dag är det min tur att bli lycklig. Hoppas du har/får en riktigt trevlig påsk Michael, för det är du verkligen värd efter allt stärkande du skriver till oss som läser din blogg.
Lustigt eller vad är rätt ord? Hur lika det är. Min x ville inte skiljas , men ville heller inte förändra ngt ( bara om jag ändrade mig) . Efter 23 år tillsammans hittade han en ny efter 2 månader. De är fortfarande tillsammans efter flera år. Är det rädslan att vsra ensam ? För inte kan det vara så att männen ofta hittar den rätta så snart? Ibland undrar jag.. Som visserligen är uppvaktad men lever ensam då jag inte kan bara ”ta någon” .
Män har generellt sätt mycket svårare att klara av att leva ensamma än vad kvinnor har. Singelmän drabbas oftare av sjukdom och lever inte lika länge som män i en relation.
Om en man träffar en ny kvinna nästan omgående efter ett uppbrott så är chansen stor att det rör sig om ren överlevnadsstrategi, inte för att han har läst forskningsrapporterna utan för att han rent instinktivt känner att det inte kommer att fungera om han är ensam.
Kanske är det samma funktion som ligger bakom att många män nöjer sig med att vardagen fungerar i en relation och därför inte tycker det är nödvändigt att jobba med sig själva eller relationen och inte heller är intresserade av att separera. Målet är inte euforisk lycka utan att undvika ensamheten.
Charlotta
Ja så är det nog. Men i den där nästa relationen anstränger hsn sig ändå lite till – annars kanske hon lämnar honom 😉
Han kanske ansträngde sig med dig också den första tiden? 😉
Charlotta
Tycker jag runt om mig ser och hör det motsatta faktiskt.
En mängd med nyseparerade damer som i princip direkt kastar sig in i en ny relation.
Och i de fall de själva tagit initiativet till en separation på premisser att hitta sig själv. Då finner jag det ganska underligt.
Vissa av dem har också ett större antal separationer bakom sig.
Det förekommer säkert bland kvinnor också, det är många människor som hellre väljer vilken tvåsamhet som helst framför ensamheten. Men singellivet påverkar inte kvinnornas hälsa och livslängd på samma sätt som det gör med männens, i alla fall är det inget som har kunnat påvisas än.
Charlotta
Det är som man svävar i luften.
Man ser allt från olika håll.
När det sen stillar sig och lägger sig, vet man kanske vad som behövs.
Nu känner jag mig bara som ett objekt!
Ingen vidare känsla.
Det känns som han tog det finaste hos mig.
Tron för mänskligheten och allt vad det innebär.
Tack för tråden M!
Det kommer nya sätt att få livet att fungera, konstigt nog, men det tar tid…när man börjar att räkna det positiva..då är man på väg…
Man måste leva i sorgen..för att koma vidare och tillåta sig att falla..för det gör man på vägen..
Alldeles riktigt och rätt. Fint skrivet…
Glad Påsk på er alla!
Så bra att du gjorde detta inlägg, storhelger lockar fram många tankar och funderingar. Jag hade ett sånt där ordentligt ”sjunk” över jul/nyår. Jag var helt oförberedd och det kändes som en enda lång käftsmäll. Det gjorde ont, ont och varje andetag gick tungt. Storhelger är rent ut sagt hemska när man mår dåligt! Fint att du tänkte på att skriva om det just idag.
Tänkvärda tankar en helg som den här. Många som är ensamma och mår dåligt. Men jag tror det är viktigt att försöka umgås med folk som man mår bra av och kanske skingra tankarna en stund. Vet också hur ensamt det kan vara och då kommer tankarna.
Jo, Michael…det var verkligen bra att du kom ihåg att skriva om det här just idag. Du finns där för de människor du vill hjälpa, när du vet att du behövs som mest. Vackert om nåt ❤️
Ja, håller verkligen med dig Petra! Det betyder så mycket med stöd vid såna här tillfällen…
Kram till er alla
STOR PÅSKKRAAAAM 😀
Ja storhelgsångest brukar jag kalla den och då oftast barnen är med mig så brukar de gå lättare fram.
När jag skilde mig för 9 år sedan, efter 16 år och tre barn så upplevde jag sorgen av att inget blev som jag tänkt, att livet efter blev till en början 7 resor värre (den upplevda känslan)
Nu 9 år senare och ett år efter att blivit dumpad och brädad av ett system, hans släkts hat som besegrat vårt försök att skapa ett liv tillsammans och vårt gemensamma barn så känner jag visst sorg men en oerhörd styrka i att känna igen processerna och jag som alltid varit navet och drivkraften är den som barnen samlas runtom, de enas som syskon och vi har oerhört starka band (många svåra trauman har skapat banden och styrkan mellan oss <3) Jag har kämpat, slitigt och stundvis funderat vad som fick mig att leva ensam i tvåsamhet, skuldbelagt mig för att vilja ha nåt mer, känna mig levande igen.
Men jag har börjat tro att det är som i Fenixprocessen – Man måste brinna upp och förintas helt innan man kan återuppstå i en förändring för att komma vidare.
Nu sitter jag i fjällstugan och får njuta av barnen, påsksolen och nya vänner som korsat min väg och med dem och deras familjer så förstår jag mer att jag sökte mig själv, styrkan i mig själv och modet att se framtiden och möjligheterna.
Vi är mer än sveken, lögnerna och det destruktiva vi utsätter oss för när vi inte vågar möta oss själva, våra drömmar och värderingar.
Vi kan mer än vi vågar<3
Vi finner ny glädje även under storhelgerna utan kidsen & vi finner oss själva.
För mig blev min största förändring när jag slutade hoppas att någon annan skulle göra mig lycklig utan bestämde mig för att dejta min säkraste livslånge livskamrat – mig själv 😉
Jag har börjat resan och tror den kommer bli väldigt spännande –
Glad Påsk alla tappra – Vi måste fortsätta framåt <3
Kram
Undrar bara varför smileys och annat inte kommer med i kommentaren?
Man måste tydligen göra dem manuellt, med prickar å streck 😀
Jaha, okej:-)
Vad menar du med det destruktiva när vi inte vågar möta oss själva ? Kram Linda
Bra skrivet.
Har fått den insikten jag med. Att man måste ta sig upp från djupet.
Brukar själv tänka på Dantes Inferno.
Men att sitta i en fjällstuga en solig påskdag. Det är bland det bästa som finns.
Terapi för själen 🙂
Hur jobbade du med dig själv?
En klok och kär vän sa till mig, var glad och tacksam för det du har och sluta fundera på det du inte har!
Jag ordnade en middag på påskafton för mina barn, syskon och min far, och min första tanke när alla åkt hem var jaha vad gör jag resten av helgen??
Men då kom jag på min väns ord, och så kände jag mig glad och tacksam för den fina dag som vi haft tillsammans.
Idag på morgonen satte jag mig ner och planerade in saker jag mår bra av att göra, och det är nog viktigt att göra saker istället för att sitta i soffan och få en massa negativa tankar.
Klokt MJ!
Man får vara glad o tacksam för det man har i livet. Njuta av tiden man har de viktigaste människorna i sitt liv.
Resten av tiden får man försöka må så bra som det går, göra saker som man mår bra av och inte låta de negativa tankarna ta över.
Inte alltid så lätt!
Lycka till!
Aldrig tror man sig se så många lyckliga par som när man känner sig ledsen och ensam efter en separation.
Men, vad det verkar tragiskt nog, finns det en stor andel av de ”lyckliga” som är väldigt, väldigt olyckliga.
En klen tröst förvisso.
Jag tänker på några jag känner och inser att det kanske är jag som är vinnaren separerad eller inte.
Jag har i det fallet fått en stor, stor gåva. Och det är att jag fått en andra chans att leva livet som det skall levas. Kärleksfullt och till stora delar ödmjukt.
Ibland får man bekräftelse på att något har hänt. Människor som knappt känner en beskriver en som glad, positiv och att man sprider lite glädje omkring sig.
Värmer något otroligt
Låång fredag. Tack Michael för inlägget!!! Life is à fucking bitch sometimes // kram
Ikväll har jag tänkt att jag inte e så nöjd över att jag fortfarande är singel, men att jag faktiskt ska vara glad å nöjd över att jag i slutändan alltid varit trogen mot mig själv å mina känslor. Jag har inte klarat av att under någon längre stund vara med någon som det inte känts helt rätt att vara med. Å det är jag ändå glad över att jag aldrig klarat. Jag har hellre valt att vara själv även om jag vill dela livet med en människa jag kan älska å må toppen tillsammans med. Men det kommer nog vara värt väntan…:-D
Jag hoppas sååå att det kommer hända mig tillslut…å den mannen som får hela mitt hjärta kommer verkligen på riktigt att vara den förste som fått det i sin hand 😀
Oj, vad jag känner igen mig i det! Inte va med någon bara för att. Tror helt klart det är värt det 😉 Och om inte annat har du vatt sann mot dig själv längs vägen, alltid det rätta 🙂
Tack Johanna! Jo, jag har definitivt varit ute å kört i diket flera gånger eftersom jag så gärna velat försöka hitta rätt. Men jag har kravlat mig tillbaka upp på min väg igen. Hm, nästa gång önskar jag att jag bara att min väg å någon annans väg ansluter till varandra å att vi kan fortsätta gå hand i hand på vår gemensamma väg
OPS, var e redigeraknappen när man behöver den som bäst ;-D
Du är nog färdig med dikeskörning Petra.
Nu är det bara en bred väg som väntar på dig.
Längs den vägen kan du nog snart plocka upp en liftare, för att fortsätta tillsammans med. ❤️
Ännu ett inlägg som bara försvann, morr.
Försöker igen
”en björn och en tiger mot drömmarnas land
där solen som stiger alltid är varm
tillsammans på stigen som
leder dom fram”
Kommer ofta att tänka på denna i mitt tycke charmiga låt – Lilla björn och lilla tiger.
Framförallt när jag läser om vägar och stigar.
Googla fram den och lyssna på den. Framförallt på texten.
Fokuserar på min väg. Som jag får projicerat på badrumsväggen från ett ljus som brinner när jag ligger i badet.
Där syns en väg. Först går den neråt sedan går den bara uppåt.
Kan se min egen resa där. Jag har varit nere på botten och vänt uppåt. Skillnaden nu är att vägen inte någonsin mer går utför. Bara uppför.
Och som i låten så dyker det upp saker på längs vägen. För att till slut
”de hade gått rätt länge
men nu så har de kommit fram”
Men du. När du går där hand i hand. Låt hjärtat sitta kvar. Blir lite kladdigt annars 🙂
TACK FINA JOHANNA, PETER Å JOSEFINA ❤️
Storhelger kan oxå göra ont när man länge har gått med tankar som handlar om att lämna/stanna kvar.
När man ändå har bestämt sig att stanna kvar, göra ett försök till så kan man lätt ha för stora förväntningar. Men förväntningarna har jag lagt ner, vill bara att det ska kännas bra. Att det ska finnas en bra känsla inuti mig, men det gör inte det.
Det gör ont, jag värker sönder snart.
Jag är som en kokande vulkan som kommer att få ett utbrott när som helst. Jag kan inte hålla det här inom mig så länge till.
Jag känner mig bara tom, jag bryr mig inte längre. Den känslomässiga ”nerstängningen” har pågått alldeles för länge.
Det som är dött kan inte återuppväckas hur mkt man än vill.
Den andras kärlek kan inte få liv i mina känslor.
Mitt hjärta är färdigt!
Känner du så, så är det ju så. Vad behöver du göra för att lätta på trycket å följa ditt hjärta?? Kraaaam goa fina Josefina!!!! Jag skulle sååå önska att jag bodde närmare dig så vi kunde ses!!! ❤️
Åh, fin du är Petra! ❤️
Följ med flyttfåglarna söderut. 😉
vad behöver du göra för att få styrkan till det som ska göras? kram
Kram Josefina. Följ ditt hjärta, då tror jag att du kommer må bäst.
Tack för omtanken Petra, Mia och Åsa.
Jag behöver göra slut för att kunna andas igen.
Det enda jag vill just nu är att flytta och få känna mig lycklig o levande. Jag behöver ingen ny man för att känna så, bara jag kommer härifrån så ska nog glädjen komma tillbaka.
Jag vill leva mitt liv fullt ut, inte bara nöja mig med något halvbra. Vill känna de härliga känslorna igen och passionen, inte bara till en man utan till själva livet. Kanske har jag större behov av det nu än när jag var yngre. Kanske har det nåt med åldern att göra. Tiden går. Man ska ta vara på livet. En dag är det för sent.
I vilket fall som helst vill jag bara vara JAG, vill inte dämpa mig i mitt sätt att leva för att det ska passa den andra, vill inte kväva min lust till det härliga i livet. Forsätter jag så här så kvävs hela jag.
Och kan inte jag vara JAG så är det inte meningen att vi är ihop.
Det är färdiggrubblat.
Jag kan inte vara kvar i ett förhållande där jag inte har de rätta känslorna.
Jag vill bara leva, njuta av livet och så småningom träffa en ny prins. ❤️
Jag behöver oxå släppa den här prinsen så att han kan få möjlighet att träffa någon som kan besvara hans känslor. Det är han värd.
Det kommer att göra ont i oss men det blir bäst för oss båda.
Kram till er alla fina!
Kram till dig Josefina, vet precis vad du går igenom nu.. Har själv varit där, och även om det är tufft ibland så känner jag en otrolig lättnad och lycka..( inte just nu i påsk men snart har jag klarat av den med) Som du skriver så är det inte rätt mott någon av er att stanna kvar om det inte finns några känslor. du är värd så mycket mer. Livet är så kort för att inte levas fullt ut.. Kram ta hand om dig..
Tack Kerstin för dina ord!
Jag är beredd att det kommer bli tufft men oxå tror jag att jag kommer att känna den där lättnaden och lyckan att följa sitt hjärta.
Kram
Vi är ju med dig på din resa Josefina!!! ❤️ Kom igen, du klarar det!!! Kraaam
Tack Petra! 🙂
Kram ❤️
Som jag känner igen mig i det du skriver Josefina! Jag kände precis som du, att jag inte kunde vara mig själv och det ledde till sist till en kvävande känsla. För mig var en del av problemet mycket bråk och ilskeutbrott och allt detta ledde förutom till den kvävande känslan till en rad stressymptom. Nu har jag äntligen tagit steget ur relationen. Vårt hus är sålt, vi bor inte längre tillsammans och jag kan andas igen!!! Långa, djupa, stärkande andetag. Och det känns som om någon tagit bort en slöja från mina ögon och från min hjärna. Så obeskrivligt skönt!
Jag hoppas du finner vad du behöver för att fatta ditt beslut så att du kan vara dig själv helt och fullt och andas lätt och stärkande!
Kram ❤️
Tack för dina ord Therese!
Vad härligt att du har kommit igenom hela processen och mår bra nu.
Ibland önskar jag nästan att vi bråkade och att han var en skitstövel så skulle jag ha så mkt lättare att göra slut men han är världens snällaste o goaste.
Han är en riktig drömprins egentligen men tyvärr inte längre min drömprins.
Mina känslor är borta, min kärlek till honom är borta. Jag har levt på hoppet att de kommer tillbaka men jag måste sluta hoppas, jag måste sluta lura mig själv.
Måste acceptera att det är ÖVER!
Kram ❤️
Förstår vad du menar. Jag har haft fullt sjå trots elakheter för det finns ju såklart en fantastisk sida också. Och det är verkligen jobbigt att lämna någon som man fortfarande delvis älskar och som är totalt oförstående och som blir förkrossad. Svårt att inte känna sig fruktansvärd. Men jag tror på att man måste följa sitt hjärta och sin magkänsla för att bli lycklig. Önskar dig all styrka genom ditt beslut!
Tack Therese!Du har så rätt. Hjärtat o magkänslan vet bäst.
Hjärnan bara krånglar till det…
Är det någon mer än mig som har blivit lämnad för någon annan? Det känns i hela hjärtat att mina barn och mitt ex firar påsk med hans nya. Allt gick så fort. Medan jag står ensam kvar på perrongen har han redan ett nytt liv med nytt boende och ny sambo. Förra påsken levde jag i tron att vi var en lycklig familj och att det skulle vara vi för resten av livet. Jag var helt oförberedd. Hur kommer man över sveket och lögnerna? Och det svåraste av allt, hur överlever man att hon är med mina barn lika mycket som mig? Och just hon av alla människor? Kommer aldrig att kunna lita på henne och ändå måste jag lämna det mest värdefulla jag har till henne. Det gör så ont. Hon fick mitt livs kärlek. Och hon fick halva mina barns uppväxt.
Tolkar det som att det är någon du känner han försvann till 🙁
Så vad gör man ??? Finns nog ingen vidare bra patentlösning.
Om det dessutom varit lögner med (kanske otrohet) är det ändå värre.
Och detta med barnen är jobbigt. Vet själv hur det känns utifrån det som hände i första äktenskapet.
Dessvärre. Vad kan man göra ? Acceptera ? Förlåta ?
Ingen människa skall påstå att det är det första som rullar in när känslorna tar överhanden.
Har exempel där jag mer än gärna skulle vilja tala om för någon vad jag tycker och tänker.
Men en klok person fick mig att inse något viktigare än en kort stunds tillfredsställelse.
Där kom jag till insikt att det för stunden skulle kännas bra. Men jag skulle samtidigt sänka mig till en nivå jag inte längre vill vara på.
Jag kan förlåta denne som person. Men inte förlåta handlingarna. Däremot har jag bearbetat dem och kanske funnit en förklaring till agerandet. Har då kunnat släppa det nästan helt och hållet. Men det tog lite tid.
Tänk dig hur dem själva nu måste leva med varandra medvetna om att de själva har ”bedragit” och svikit någon/några.
Tror inte det är en lätt situation för en något sånär samvetsgrann människa. Kan säkert hända igen. Klen tröst, jag vet.
Du kommer fixa det. Och du kommer själv på hur. Det är jag övertygad om.
Jag löste/löser mitt med framför allt musik och riktigt duktiga terapeuter samt att jag la om precis allt i mitt liv. Från det jag vaknar till det man lägger sig.
Skall sägas att jag inte är i närheten av din tunga upplevelse. För mig brinner en låga och ett hopp fortfarande.
Nu efter en massa månader känner jag mig för det mesta glad och lycklig.
Men när det är som värst. Betänkt
”after the storm there’s a golden sky……..You’ll never walk alone”
Kram till dig