Det finns ett utryck som går ungefär så här: ”lita inte på någon som kommer fram till dig utan en tråd på kroppen och erbjuder sin tröja.”

Kan någon som inte vet vad kärlek är mena orden: ”jag älskar dig!”? Det vi inte har kan vi inte ge. Så – hur är det med kärleken, eller åtminstone empatin till oss själva? Kan vi erbjuda plagget vi inte har?

Att avslöja känslomässig utarmning, snålhet, rädsla, cynism, tidiga sår etc. är en början. Förändring börjar från platsen där vi kan se.

Hur kan vi dra upp någon som fallit i en isvak om vi inte är medvetna om situationen, har redskapen och står stadigt? Rätt utrustning består bl.a. av att ta risken att få hjärtat sårat. Det finns inga garantier. Vad i livet är helt säkert egentligen?

I ett samhälle späckat med kontrollfunktioner kan det ligga nära till hands att vi översätter ”full koll på allt”, även på våra relationer och kärleken. Skyddsväst är i vissa miljöer livsnödvändigt, men i nära relationer…

Det är helt avgörande att börja här – inom oss själva:

Vad i min historia är det som gör att jag anlägger emotionella säkerhetszoner/avstånd?

Medkänsla till sårbarheten i oss själva gör att vi kan se andra på ett mycket djupare plan. Vi behöver inte dekorera perfekta skyltfönster. Vi upphör designa oss själva till perfekta visningsvåningar.

Kärlek till jaget (inte detsamma som självupptagenhet och narcissim) gör att vi respekterar oss själva, vilket i sin tur leder oss bort från destruktiva miljöer, relationer, människor och vanor. Härifrån har vi någonting att ge.

Hur börjar vi? Idag, den här minuten: vilka vanor behöver du lägga åt sidan? Vilka nya behöver praktiseras? En litet kliv som tar dig bortom de automatiska och alltför förutsägbara trygghetsparagraferna. Ett modigt pansarbrytande hjärta.

Hur ser tycka om sig själv ut i din värld?

Vänta inte tills det är för sent! Befria dig/er från destruktiva relationsvanor – webinar den 9/11 kl 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach