Bakom en hel del städande, plockande, renoverande och sökande efter det perfekta, ligger rädslan för att inte räcka till och därmed bli lämnad. Det ligger djupt rotat i många människor att vårt värde mäts efter hur mycket vi gör.
Min inställning är att kärlek är handling, men frågan är när handlingen har rädsla som drivkraft.
För vems skull håller du i ordning, tränar och jobbar dig egen person? Vilket är det djupare motivet?
Mannen berättar: ”ibland vill jag bara sätta mig i soffan och öppna en kall öl. Men jag är orolig för att hon ska tycka att jag är egoistisk och därför rusar jag runt där hemma istället.”
En kvinna: ”jag köpte gymkort för att jag var rädd att han skulle sluta älska mig! Det är egentligen vansinne att det är det som driver mig!”
Separationsångest gör någonting med oss; vi försöker vara till lags, anpassar oss i alldeles för hög grad, glömmer bort vad vi innerst inne vill och lever utanför vår ”detta vill jag” cirkel.
Snälla, omtänksamma, kärleksfulla kvinnor och män som vill att partnern ska må bra tillsammans med oss. Ständigt uppmärksamma på att hon eller han ska känna tillfredsställelse. Och i allt detta glömmer vi bort oss själva!
Sökandet/jakten efter perfektion kan vara fiende till vårt avslappnade och genuina jag.
Genom mitt arbete ser jag ofta obalansen: de som anstränger sig alldeles för lite för tvåsamheten. Och de som stressar för att visa kärlek.
Vi behöver kunna växla mellan göra och vara. Orka ta risken att förlora någon genom att inte ständigt försöka vara så himla ”duktiga” och korrekta.
Vad tänker du min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach
Så rätt!