Minns när jag som barn lekte i en simbassäng med några frigolitplattor. Försökte ta mig upp på dem i hopp om att de skulle vara mitt äventyrsskepp, men de spröda plattorna bröts i småbitar.
Likt frigoliten söker vi alltför ofta flytkraft där den inte finns att få. När du söker den i ett parförhållande tillsammans med någon som försöker klamra sig fast vid dig, tappar du tilliten till personens egen förmåga att klara sig genom livet. Liksom tilliten till vårt jag när vi själva i desperation vill att någon annan ska vara vår flytkraft.
Sök inte kommunikation i personen som inte vill eller inte kan kommunicera. Ta smärtsmällen och ge upp försöken att nå fram till den som tycker att du ”krånglar till det” när du strävar efter en fördjupad relationen.
Personen som saknar initiativförmåga och stryka att ta sig igenom motgångar kommer inte att göra dig lycklig, eftersom tilliten och respekten kommer att bytas ut mot kaos och drama.
Den som provoceras av din sårbarhet och per reflex försöker övertala och peppa dig till ”skärpning”, saknar grundtryggheten för att bygga ett kärleksfullt vi.
Den som inte står ut med ”svaghet” är inte den rätta för dig!
Den som försöker kväsa din uttrycksfrihet är inte den som du kommer att skapa ett vi-hem med.
Den med ett starkt bekräftelsebehov från andra kvinnor och män för att känna sig levande, är inte den du bygger en framtid tillsammans med.
Något av det viktigaste som du med en otrygg ambivalent anknytning kan göra, är att låta din psykologiska självbevarelsedrift få bli starkare än rädslan för att någon ska lämna dig.
Formulera din självständighetsförklaring!
Låt inte hela din existens vila på en person eftersom separationsångest ständigt kommer att sitta på din axel, och göra dig ohälsosamt anpasslig.
Ha modet att låta finger efter finger få släppa sitt grepp om personen som inte är bra för dig, även om du älskar, känner stark attraktion etc.
Den rätta kärleken offrar aldrig integriteten och självrespekten!
Alltför ofta har vi en stark bindning till någon som är likt porös frigolit. Hon eller han kommer inte att vara delaktig i bygget av skeppet som tar er över havet.
-Michael
Känner mig så träffad av dina ord.
När jag var 7år lämnade min pappa mig för en yrkeskarriär utomlands. Han flyttade från vår familj, och valde sedan att emigrera och bilda ny familj i ett annat land. Nu är han död och begravd utomlands, vår kontakt repaerades aldrig. Vilket såklart påverkat mig genom livet.
Märkligt ändå att jag dras till samma personlighet som min far.
Näsan som ett självskadebeteende.
Är sedan 2012 gift med en man som väljer karriär, porr/chatt före vårt förhållande.
Vet att jag borde gå.