Det ligger i psykets natur att vilja undvika sådant som orsakar obehag, rädsla, ovisshet och ångest. Vi lägger stora resurser på att komma undan det som konfronterar oss med panik i bröstkorgen: vi bedövar oss med ett extra glas vin om kvällen, blir stressberoende (när vi rusar omkring, slipper vi känna vad som egentligen pågår på djupet), distraherar oss med dejtingappar, spel…varianterna är många!

Det är min erfarenhet att väldigt många människor blir kvar i destruktiva och emotionellt skadliga relationer, för att inte behöva känna den intensiva rädslan i att lämna det ”trygga”, och ta steget ut i det okända. Vi stannar eftersom ångesten är värre än någonting annat.

Vi såras, utsätts för otrohet, lögner, avstängdhet, respektlöshet, missbruk, likgiltighet etc. Vi vet att det är fullständigt nedbrytande att stanna med en person som saknar integritet, men vi håller fast vid de ytterst små oaserna, de få stunderna av lugn och harmoni. Det där lilla ruset av: ”det kanske är på väg att vända nu? Hon eller han har kanske äntligen har förstått och börjar förändras?”

Vi godtar ännu ett övertramp och övertalningar: ”du är kvinnan/mannen i mitt liv! Vi är gjorda för varandra!”

Några timmar och dagar av dispyt; vi skjuter beslutet om att lämna på framtiden och allierar oss med hoppet om att det en dag ska bli bra. Din dyrbara tid slängs på återvinningscentralen! En dag mindre kvar att leva. En dag till av stresspåslag och panik! En dag till av anpassning i det som stjäl ditt självförtroende!

Jag vet hur fruktansvärt smärtsamt det är att fatta beslutet att gå och hålla sig till det. Vi greppar tag om det som ger illusionen av trygghet. Vi är livrädda för att inte träffa någon annan, eftersom dejtingmarknaden har gjort oss så fruktansvärt besvikna.Vi vill till varje pris inte behöva möta den sortens tomhet igen.

När vi härdar ut ångest och ensamhet, befinner vi oss i en zon som bär med sig potentialerna till ett emotionellt genombrott. När vi tar oss igenom ”själens mörka natt”, när vi orkar vandra framåt i ”dödsskuggans dal” och kommer ut på andra sidan, har vi fötts till en betydligt mer upprätt version av oss själva. Våra demoner (rädslorna och den stympade självkänslan) är inte längre diktatorn som kontrollerar våra liv.

Ta all den hjälp du behöver för att kunna lämna det som bedrar dig på livsglädje! Du behöver inte mer energiätande drama. Att kunna härbärgera ångest är något av det viktigaste som jag lärt mig i livet. Du kan också!

Högkänslig utan att förlora sig själv i känslorna – webinar torsdagen 23/7 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach