Den här gör säkert ont för många! Kan du vara fullt närvarande för någon annan om du inte finns där för dig själv? Det där var en retorisk fråga, men tänk på det en liten stund: vid hur många tillfällen har du inte åsidosatt dig själv för att passa in? Eller dränkt dig själv i olika former av missbruk därför att trycket varit alltför stort? De olika sätten att svika ditt sanna jag på är många. Jag har testat! Vår värld presenterar en mängd olika tillvägagångssätt:
Sexmissbruk, droger, alkohol, romantiseringsflykt, bekräftelsehysteri on line, överdosering av fysisk träning…. Jag hade kunnat fortsätta länge till.
Vem är du om du inte står upp för dig själv? Så ironiskt att jag som skriver dessa rader, tidigare förstått det mentalt, men där det känslomässiga varit i osynk. Men så är det ju ofta – insikter kommer i etapper. Det är så vår emotionella matsmältning fungerar.
Uppvaknandet sker alltid förr eller senare: men är vi på plats och lyssnar? Villiga att ta in budskapen som kan komma i fördolda klädnader?
Vad är ett sant jag?
Det är när du känner den mentala ryggraden och vet vart du är på väg. Inga bortförklaringar. Utan där ”nervtrådarna” mellan syfte och personlighet flätas samman. Det betyder att kunna stå kvar inombords, utan att rusa in i kidnappad impulskontroll. Att känna en stadig plattform under fötterna oavsett vad omgivningen tycker och tänker. Vara känslomässigt öppen i bröstkorgen även då de värsta hammarslagen slår.
Ett sant jag backar aldrig, även om du riskerar att förlora en partner som du älskar över allt. Eller vänner som vänder dig ryggen. Det sanna jaget står upprätt i sin egen självklarhet och är starkare än alla känslostormar i världen. Vi kan tappa balansen för ett par ögonblick, men vi vänder alltid tillbaka till Vännen i hjärtat.
Det är detta din partner vill se i dig – din okuvliga vilja (handlar inte om cementerad stelbenthet), utan en genuin självkärlek som är på oändligt avstånd från narcissism som har sina rötter i rädsla.
I vårt sanna jag tillåter vi oss att känna vilka känslor som helst utan att springa ut på distraktionens slagfält.
Stå kvar så att din partner kan se och känna det som hon/han såg under era första möten. Vara med dig själv i nattmörkret utan att rädas tårarna eller ångesten. Då kommer svaren på de mest oväntade sätt. Ditt sanna jag vill dig alltid väl! Frågan är om du dyker upp till mötet? I grunden handlar all terapi, coachning, workshops, yoga, föreläsningar i personlig utveckling, ledarskapsträning….om en enda sak:
Att få dig att komma i kontakt med grunden här inne så att ditt sanna, mest genuina jag kan ta plats. Där bortförklaringarna fått sin gravsättning, så att du kan lämna någonting verkligt betydelsefullt efter dig i den här världen.
Michael Larsen – relationscoach
Så sant … Lägger detta på minnet och tar åt mig det då jag känner så väl igen mig…befinner mig just nu i en bergochdalbana. Så tack för dina ord som kommer stanna kvar hos mig.
Så bra så fantastiskt bra uttryckt! Så självklart, Tack!
Så rätt och vackert skrivet Michael!
Det är en fröjd att läsa.
”Ett sant jag backar aldrig, även om du riskerar att förlora en partner som du älskar över allt”.
Tusen tack!
Tack
Så sant och jag tappade bort mig själv totalt i vårt 25 åriga förhållande, separationen fick mig att vakna. Det har gjort grymt ont, tårar och ångest och smärtsamma tankar som slog ner mig i det svartaste hål man kan tänka sig. Nu 1,5 år senare reser jag mig starkare och starkare för varje dag, jag har lärt känna mig själv och jag är stolt över att jag gett mig själv denna tid att växa som person.
Jag är tacksam för alla stjärnor som delar med sig på denna fina blogg, det har hjälpt mig i svåra stunder.
Kram
Så jäkla sant….. var på vägen , men gick en smula vilse på ” vara någon annan vägen”….
Fick sätta på rätt kompass och kom rätt…. jag är sååååå bra…. stå upp för mig och välja MIG
För att jag kan !!!!!!
Tack…du sätter orden så klockrent på den resa jag gjort, som tagit sju år. Men det har varit värt det.
Å tack, som Slutkörd säger, till alla fina stjärnor som förmedlar sin ångest på denna blogg, som gör att man inte känner sig så ensam alla sina tankar kring separationen.
Tillsammans är vi starka.
Och när jag till slut fick kontakt med mitt sanna jag, hittade min väg och tar mig framåt på den, då blir en relation med en man som inte är på samma ställe inte möjlig.
Fick nyligen säga nej till en relation på grund av detta. Mannen hade överhuvudtaget aldrig reflekterat över sin plats i världen, sitt ställe där han står upprätt oavsett om det finns barn, partner eller vänner där.
På ett sätt kan jag ibland känna att jag har lärt mig mer än jag önskade. För det innebär att välja sällskap med en sådan omsorg att de möjliga männen mycket troligt är färre än innan. Och det är lite sorgligt att tänka på. Men gå tillbaka till det omedvetna är omöjligt. Skulle jag till och med bli ensam resten av livet så är det ändå omöjligt för mig numera att gå in i fel relation.
Och samtidigt – det är en lugn, stark livsglädje i att ha hittat denna plats. Mitt självklara utrymme.
@Marianne, många av dina behov kanske kan fyllas av andra relationer än just den du lever med.
Visst är det fint om livspartnern har alla komponenterna men för många ”upplysta” blir det precis som du skriver en orealistisk dröm.
Är nästa upplysningsgrad en trygghet i sig själv som leder till att skruva ner förväntningar och krav på sin livsrelationen så att valen blir större än förut.
Hej Joe! Du har helt rätt i att jag har utveckling kvar att genomgå. Och visst kan det absolut vara så att jag sätter kraven för högt just nu.
Just i det här fallet känner jag dock att det trots det inte skulle hjälpa. Min känsla var att jag och en eventuell relation med mig blev ”för viktig”. Det kändes som att jag skulle fylla mannens tomrum. Och det vill jag inte. Jag vill inte ha ansvaret att fylla en annan människas liv.
Jag vet så väl vad jag vill. Men när jag träffar honom blir jag lite rädd och osäker på mina känslor. Jag känner att när jag faller för frestelsen och tar kontakt med honom. Allt känns hur bra som helst, men så kommer verkligheten ikapp oss. Jag har så innerligt svårt att släppa allt gammalt. Hårda ord, bråk och örfilar. Han tycker att vi ska nollställa och gå framåt. Men vad sager mitt sanna jag? Vad vill jag? Jag känner att jag vill inte mer. Men det var jag som tog kontakt, Jag som sökte upp honom efter 4 veckors avslut. Men är min känsla och tanke min? Eller vill jag inte vara med honom pga att mina barn inte tycker att han är bra för mig. Eller att mina vänner sager att han inte är bra för mig. Jag känner att jag alltid anpassar mig. Gör vad andra förväntar sig. Kanske jag vill vara med honom men rädd vad alla andra sager. Men jag har som sagt svårt att acceptera allt gammalt som hänt och sagts. Jag vet vem som har svaret…det är ju jag!
Så sant! Jag tappade bort mig helt i 5-6 år. Helt lost i mig själv. Stod inte upp för mig själv och mina värderingar. Det är 2 år sedan (18 år ihop) och tack vare denna sida och det jobb jag faktiskt gjort med mig själv, tillåtit mig vara ledsen, låtit ångesten hålla tag i mig, för att sedan låta den sakta försvinna. Jag och mitt ex befinner oss på helt olika platser när vi pratar med varandra ff. Han träffade en ny kvinna ganska snabbt efter skilsmässan, medans jag jobbade med mig själv. Jag var inte alls mottaglig eller redo för en ny relation förens nu.
Som jag har sagt innan så kommer jag fortsätta läsa här inne och lära mig, ge mig själv verktyg, mod och kunskap att fortsätta utvecklas som person och förhoppningsvis en partner i framtiden.
Ni är alla guld värda här inne❤️
Så ännu mera kloka ord – ja spot on det är bara att bocka, niga och buga inför livet!
Som pågår här och nu, ja det är lätt att säga när man vet vad som är sant för en själv.
Ett sant jag betyder olika för oss alla – skulle säga att det beror på yttre såväl som inre omständigheter. Det som varit , är och kommer, det vävs samman till vad???
Jo till livet – det kallas för att leva, tar tid att komma dit.
Vi behöver alla en spar där bak ibland, då vi helt plötsligt ser , känner vad som är sant för en själv. Men att våga erkänna det, är stort det kan få konsekvenser som jag / du får vara beredda på att tackla, men om vi vet vad som är sant för oss då orkar man ta sig igenom.
Att resa sig , sträcka på ryggen och går vidare!
Vet vad som är sant för mig, det är jag , livet, det jag känner.
Carina
Åh så kloka ord! Det är ju egentligen inte svårare än så! Ändå är det så svårt när man är mitt i ngt som gnager… Tack för dina ord Carina.
Tack Vilsen igen, är väldigt trevligt att få respons på det jag skriver!
Carina