Hennes psykologiska infrastruktur kalkylerar med flera olika scenarion: ”om jag avslutar relationen; träffar han då någon annan och blir en fantastisk person?”
”Jag avskyr singellivet! Jag vet ju vad jag har men inte vad som väntar mig. Jag vill inte vara ensam.”
”Jag är inte heller alltid så lätt att ha att göra med. Jag är antagligen rätt så krävande.”
”Det kanske kan bli bättre. Alla kan ju förändras och utvecklas. Han/hon är ju underbar emellanåt!”
Kvinnan är ”lycklig” med mannen femtio procent av tiden. Resterande tid är fruktansvärd. Han är extremt impulsiv, håller aldrig tider och löften. Han attackerar henne verbalt när hon uttrycker sin oro och frustration. Närvaro existerar bara under korta stunder.
Under en period av fem år mår kvinnan dåligt i 912,5 dagar. Det blir tiotusentals timmar av grubbel, oro, frustration, ångest, ältande och sömnlösa nätter.
Mellan de känslomässiga lågkonjunkturerna upplever hon att de ”har det fantastiskt. Hon får ett par emotionella smekmånader per år där hjärnan skapar hopp och illusioner p.g.a. dopamin och oxytocin som utsöndras när det råder en ”snäll” och t.o.m. passionerad atmosfär.
Under denna tid ”glömmer” hon smärtan. Etthundraåttiotvå och en halv dagar per år är ok/uthärdliga. Lika många är inte det!
Vi blir fixerande vid personen som vi är tillsammans med eller inte längre är i relation till, eftersom vi hamnar i ältandeloopar som dränerar oss på klarsynthet och lugn.
Fel person tar vår energi – rätt person ger! Var rätt person åt dig själv och gör det som behöver göras.
Michael – relationsterapeut
Lämna en kommentar