Det är få saker som riktar strålkastarljuset mot glädje och kärlek som julen. Eller på relationskriser och ensamhet. Vi känner hopp eller hopplöshet. Under de närmaste dagarna blir det så väldigt tydligt hur vi har det i hjärtat.
Allting handlar om relationer: den vi har till andra, men framförallt den vi har till den egna personen. Människor som du kanske inte har valt att ha i ditt liv, kommer under de närmaste timmarna att vara tätt inpå. I vissa fall kryper det under skinnet på oss. Vi irriterar och retar oss på släktingen som pratar för mycket, lägger sig i, inte hjälper till, curlar barnen etc.
Oavsett vilken situation du befinner dig i, ber jag dig att tänka på ett par saker: människor är lärare. Ibland provocerande sådana! Vi hamnar i situationer där vi ställs inför val: att gå igång och bli irriterade/förbannade, eller förhålla oss på ett sätt som gör att vi mår bättre på insidan. Det finns så oändligt många saker, situationer och personlighetsdrag att reta sig på i den här världen. Människor är som de är och det finns ingenting som vi kan göra åt det. Förutom att välja hur vi ska förhålla oss till omständigheterna. Däri ligger friheten!
Se och skapa detaljerna. Det är det som gör skillnaden! Vi är upplevande varelser. Smaken på de olika maträtterna, förväntningarna i någons ansikte, en mjuk hand, glädjen att få ge…Omslagspapperet och det omsorgsfullt valda kortet som någon fäst på ett paket.
Du befinner dig kanske i ett tillstånd där du inte ens orkar försöka se de små och goda sakerna. Kanske är du ensam mot din vilja. Kanske lever du tillsammans med en partner där kärleken är borta. Livet är ständigt föränderligt och vi är delaktiga vare sig vi tror det eller ej. Vi kan påverka! Jag vet, därför att jag själv har varit paralyserad och uppgiven.
Oavsett om du känner lugn eller stress; ta någon minut med ett par djupa andetag framför en spegel. Se in i dina ögon. Endast ögonen! Du är här! I ett liv som är nu. Just den här dagen kommer aldrig någonsin tillbaka. Vem vill du vara? Vad vill du känna? Vad behöver förändras? Vilka bilder av verkligheten behöver du göra upp med? Kärleken vill oss väl. Alltid!
Jag önskar dig en fin Julafton min kära bloggvän! Allt det bästa till dig!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
”Människor är som de är och det finns ingenting som vi kan göra åt det. Förutom att välja hur vi ska förhålla oss till omständigheterna. Däri ligger friheten!”
Så fantastiska ord ❤️
Tack för vackra ord, av värme ifrån hjärtat!
Önskar Dig en riktigt fin julhelg!
Brukar säga.
Människor är gåvor, eller läxor i ditt liv
God Jul ❤️
Första julen som är delad. Barnen med mig. Exet/pappan med ny kvinna. Första för mig utan honom på 23 år. Annandagen träffar de honom och den nya…..
Tack för dina fina ord! Din blogg har varit till en stor tröst och inspiration för mig sedan min separation. Du har har alltid så kloka tankar som verkligen har hjälpt mig.
God jul till dig och alla er andra!
Jag tänker oxå mycket på alla unga människor som flytt från sitt hemland till Sverige och kanske kommit hit ensamma och längtar efter sina familjer ❤ Tänk vilken gåva det är egentligen att bara få ”komma hem” och vara tillsammans med sin släkt/familj. (Sen finns det ju även de bland oss svenskar som är ensamma) Jag önskar er alla en riktigt fin jul. ❤
God Jul på dig Michael och alla som öppnat sina hjärtan på denna blogg.
Det är förlösande att få ta del av era erfarenheter och smärtor.
Känslan av att inte vara ensam om smärtan en separation kan innebära är tröstande.
Du har så rätt Michael i ditt inlägg, friheten är stanna upp och tänka en liten stund för att sedan välja bort att reagera känslomässigt på en annan persons energi, ex svågerns besserwisser attityd, nu under julhelgen.
Jag vill ge er alla sårade själar, som befinner sig någonstans i en separation, varken du har lämnat eller blivit lämnad, all kraft till att hålla era hjärtan mjuka och öppna.
Ensamheten kan upplevas större i ett sällskap än när man är ensam.
Varm kram
Ser i spegeln just nu. Röda ögon. Tårar som rinner. Jag som sagt till mig själv att vara stark, visa mina barn att jag står kvar och hjälper dem. Det ska inte vara tvärtom. Så annorlunda den här julaftonen. Tiden när båda släkterna träffades är förbi. Trots att barnen är stora så syns smärtan i deras ögon. Dem kämpar också med känslor och en annorlunda framtid. Trodde inte att sorgen kunde kännas så tung igen, det har ju ändå gått 1,5 år. Jag vet, det blir bättre. Det här är bara 1 av 365 andra dagar. Fram med styrkan som jag vet finns därinne och gå ut till släkt och barn och gör den här jullunchen till den bästa hittills, tills barnen åker till sin mamma. Önskar er alla en God Jul!
Godjul på er alla
Exakt denna dagen för två år sen va jag så manisk, ältade, tvångstankar, tårarna bara rann utmed kinderna, såg inget, hörde inget, helt uppe i mig själv och ville bara förstå. Idag har jag ett sånt lugn i själen, ser min systers barn och orkar busa höra vad dom säger, ser julgranen, ser min mor och andra runtomkring. Jag är närvarande. Tiden läker verkligen, det blir alltid bättre. Va rädda om er.
Denna julen känner jag en sån ensamhet när jag är själv och med andra. Det känns som att jag har tagit ut hjärtat och det fullkomligt blöder ihjäl. Tänker på de som ingen har, på flykt eller en gammal övergiven kvinna på hemmet. Tårarna rinner nerför mina kinder och jag känner en sådan smärta. En kollektiv smärta över allt som inte blir som det borde. Min son som kämpar med att hitta sin identitet, en pappa i ångest…ett ex som bara ser sig själv och renoverar huset. Jag ska vara den trygga, planerande mamman. Våld och krig. Sverigedemokraterna som lurar i människor att de har en lösning för alla.
Jag vill hjälpa o trösta men just nu behöver jag er finaste bloggvänner.
Kämpar med att se alla andra både privat och på jobbet. Känns som ingen riktigt ser mig för den jag är. Säger att jag är trött till släkten men ingen fattar riktigt vad jag menar. Jag har ju alltid varit så duktig och löst saker anpassat mig osv ….
God jul till er alla kära blogg vänner❤️❤️❤️
Njuter faktiskt av att ligga själv i min soffa, att slippa delta i spelet inom familjen… önskar dock att min son skulle göra andra val men jag är maktlös inför alla människor, och kan bara förhålla mig till det.. tacksam över mitt arbete med drogfria missbrukare där jag får dela deras innersta känslor runt livet. Der är på riktigt!!! Och det är det jag behöver i detta nu Så ha en bra lördag, oavsett om man firar jul eller inte❤
Hej Åsa.
Skönt det låter å chilla i soffan, visst hade jag önskat att sonen vad med mig idag, men tonåring, vad göra, han vet ju vart jag finns å han mår ju bra. Själv nykter beroende sen några år, va fint att du finns och hjälper, hemsk sjukdom. Kram.
Tack!
Håkan, ibland orkar man inte vara stark så är det att vara människa. En sådan dag som julafton sätter igång känslor. Fick själv ett bakslag idag och tänkte mycket på exet. Men man får vara snäll mot sig själv och så blir det snart bättre igen. Hoppas din julafton ändå blev så bra den kunde bli.
Martina en styrkekram till dig.
Tack till alla som skriver och delar med er här på bloggen.
Tack Nettan! Den behövdes. Det som är mest sorgligt är att se sina egna barn gå igenom julen med en känsla av att de inte hör hemma och blir sedda för den de är. Att jag inte orkar vara den mamma som jag borde. Att jag inte har förmågan att se klart när den gamla relationen stör fokus. Den känslan är skum och det är som att fönstret putsas men det blir aldrig mer. Så klart att du kan se igenom det. Den frånvarande pappan som lämnar över allt känslomässigt ansvar till mig. Jag ser att min son är ledsen och behöver stöd men jag får inte ge honom det. Vad gör jag? Mår så dåligt av att inte få hjälpa honom. Han vill inte ha min omsorg. En femtonåring som är i en jobbig situation. Försöker ha tilltro och tänka att det löser sig alltid. Men det är så svårt att hantera. Hoppas att ni får en fin juldag alla bloggare.
Kram❤️
Tack Michael och alla som skriver! Här har man en ventil när det är så tungt att försöka bita ihop och vara stark. Och i dessa dagar vill man extra gärna lyckas hålla tillbaka tårarna. Att känna lugnet och tryggheten i att ha släkt att fira med – men ändå känna hur tårarna bränner under ögonlocket. Det är det jag liksom många av er kämpar med. Ett sårat och kränkt hjärta – så ledsen över att inte kunna tänka logiskt och realistiskt. Vi var ju inte rätt för varandra – ändå gör det så ont…
Och viljan att vara en stark mamma…men har varit så svag så länge…rädslan över vad detta lär mina döttrar. Vill att de ska känna sig starka och glada i livet men ska de behöva gå igenom flera hjärtesorger precis som jag…?
Ena stunden kan jag tänka att jag är fin och bra som jag är för att i nästa tänka – men varför dög jag inte…var det tom. det att jag trodde för lite om mig själv som fick mina två senaste förhållande att ta slut…Jag försökte verkligen att vara glad, positiv, stark, överseende och omtänksam. Jag älskade och de sa att de älskade mig…varför blir det aldrig för evigt?
Tack igen alla ni där ute. Nu har jag tömt mitt hjärta lite här, får skona mina vänner lite 🙂
Varma styrkekramar till dig Anna och alla ni andra här på detta forum. Jag känner att min dotter är trygg och stabil. En skön relation som jag är stolt över att få vara i. Att mina relationer med män och det inkluderar nu min son är komplicerad försöker jag nu förstå. Vet att svaren finns där i barndomen. Läser en massa som jag alltid gjort, reflekterar, analyserar…. Låter äntligen sorgen får komma ut. Och försöker sätta gränser. Livet är en skola och Mickael är en läromästare ni är fina bollplank att bolla tankar med. Att kunna spegla i andra människors erfarenheter känns bra. Tack för att ni finns här ❤️
Skillnaden är att jag är medveten med en vilja att ta fram det mörka ut i ljuset, våga visa sårbarhet och rädslorna. Som du sa; ”reflektera och analysera-det är inte jag”. Jag; ”kommer du att släppa in mig bakom skalet, någonsin?”.
Inser, efter min egen resa, att man kan inte släppa in någon nära om man inte släppt in sig själv. Det går helt enkelt inte, hur mycket man än försöker. Språket och vägen finns inte. Jag har varit tydlig idag med mina känslor för dig, var du har mig och hur min väg ser ut. Tvivlet inom mig ekar till ibland, att det är så svårt att hitta den där äkta själsliga sammanflätningen. Eller så är det jag som tänker och känner för mycket…..