Jag pratade med några manliga vänner och klienter om vad som fick dem att känna sig sedda och bekräftade av en partner:
”när hon med ögonen och kroppsspråket visar att jag är mannen i hennes liv – är jag där till 100 %. Motsatsen är de som ständigt söker efter andras bekräftelse. Hur diskreta de än tror sig själva vara. Varför tror kvinnor föresten att vi inte ser?”
”När hon utan någon praktisk anledning sänder mig sms om vilken fantastiskt fin man och pappa jag är. Ett kärleks sms från henne när jag reser i jobbet gör min nattsömn.”
”Hon sa att ingen man nått så djupt i hennes hjärta som jag. Känner att hon menar det, vilket får mig att vilja göra allt för henne.”
”När hon kom emot mig och viskade i mitt öra att hennes nya klänning var för att hon ville vara fin för min skull, blev jag pånyttförälskad.”
Det är inte helt lätt för män att tillåta oss själva vara öppna och sårbara. Vid tillfällen då vi blottat tårar, visat att vi verkligen behöver någon, berättat om tidigare nederlag m.m. har en del av oss avisats som klängiga och sköra. För att skydda och inte framstå som ”needy”, byggdes psykologiska försvarsställningar. En liten sårad kille/ung man som en gång bestämde sig: ”detta händer inte igen!”
”Jag kommer alltid se till att ha en plan B när det kommer till en kvinna, eftersom hur rätt man än är kan dagen komma:
”vi behöver prata. Jag är osäker på mina känslor för dig.” Det är sorgligt vad kantstötthet kan göra med en människa. Hur kan vi runda av kanterna efter nederlag i romantikens namn?
”När min sambo och jag är på fest och hon tittar på mig från andra sidan rummet, samtidigt som hon sitter och pratar med vänner, med ögon av kärlek och glöd, vet jag att det är vi. Det är oslagbart!”
”Konstanta uppdateringar och kommentarer från män (vilka jag inte ens vet vilka de är) på FB, stör mig. Påpekar ingenting, men det gör att avstånd byggs upp inom mig. Skulle jag säga något, även om med vänlig ton, får jag höra att jag är svartsjuk och kontrollerande. Jag behöver känna trygghet för att kunna ge av mig själv!”
Hur gör vi för att ge varandra emotionell trygghet i våra relationer?
Michael Larsen – relationscoach
Varför blir jag den jag blir i mina relationer? Webinar den 27/6 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
[/fusion_text][/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]
…och om det inte räcker? Om man ger bekräftelse till mannen, men han ändå söker bekräftelse utanför förhållandet?
Precis min tanke 🙂 blir nåstan gråtfärdig över hur vackert en del män behöver <3
om man känner tvärtom? att man ger just allt det här men han är inte närvarande, han ser inte det så här vackert som du beskriver och han uppskattar inte just denna bekräftelse
Om man ger bekräftelse men det går obemärkt förbi och man får ingen bekräftelse tillbaka
Ta reda på din partners syn på relationen och hur bekräftelse bör ser ut ifrån dennes ögon och gör så.
Enkelt om man har ungefär samma syn och en stor utmaning om det ser helt olika ut men det går om bägge vill.
Min erfarenhet är att det ligger mycket relationskvalité i ”lika barn leka bäst”.
Håller med Joe.
I mina ögon ligger knepet i att kliva över i den andres skor och utgå från det. Lätt i teorin, svårt i praktiken.
Blommor till någon som älskar blommor kan vara fantastiskt. Medan blommor till någon som vill ha en flaska single malt blir mindre bra.
Samma sak när det går slentrian i bekräftelsen, då falnar effekten rätt snabbt.
För mig är det allra finaste när bekräftelsen är oväntad, när den visar att jag funnits i kvinnans tankar utan synbar anledning, då smälter jag.
Jag vet att jag kanske inte gjorde helt rätt, men jag slutade säga att jag älskade honom när jag aldrig fick höra det tillbaka. På sin höjd sa han ”jag tycker väldigt mycket om dig också”. Det gjorde verkligen ont. När jag frågade varför sa han att det var så starka ord. Och? Vi levde ju tillsammans, delade hem, säng, vardag. Han kunde kalla min ”min kära” ibland men under 13 år hörde jag bara orden ”jag älskar..” tre gånger. Så få gånger att jag alltså kunde räkna dem. Ändå, han är generös och ger gärna bort saker men han är värdelös på att ta emot. Att få ge till någon som kan ta emot är också viktigt.
Intressant att läsa! Det är fint att det är män som tänker så här, att de tillåter sig att tänka och reflektera på ett sånt sätt. Låter kanske fördomsfullt, men många män tillåter sig inte att visa att de uppskattar kärleksbevis som beskrivs. Jag har läst en bok om de olika kärleksspråken, väldigt intressant! Vi har enligt författaren fem olika kärleksspråk: tid tillsammans, bekräftande ord, gåvor
tjänster, fysisk beröring. Där kan man se vilket som man tycker passar in på sig själv och ens partner. Jag är en typisk fysisk beröring/bekräftande ord, alltså en blandning av två. Jag ger min sambo mkt av just det som jag vill ha. Jag ger en lätt smekning över ryggen om jag bara går förbi honom, jag bekräftar honom massor genom sms, meddelanden, bekräftande ord i vardagen och säger ofta att jag älskar honom. Då blir det lätt att jag förväntar mig det tillbaka för det är ju egentligen JAG som behöver det där! 🙂 Han däremot har jag läst mig till har sitt egna kärleksspråk, vilket är tjänster. Om han kommer hem och jag har klippt gräset som han normalt gör, eller att jag gör någon annan syssla som han tänkt att han måste ta tag i DÅ är det kärleksbevis för honom! Sen är det ”bara” att lära sig att prata varandras språk, vilket kan vara knivigt för eftersom jag är vill ha fysisk beröring och bekräftelse och han tjänster så får man lätt för sig att det är så jag ska visa min partner kärlek. Tänker ofta på det där, att jag ska utöver att jag bekräftar honom med beröring och ord, överraska med att göra saker som han har hängande över sig då och då! Ja, det är helt klart ett intressant ämne och ett viktigt med! Innan jag läste boken kunde jag bli lite sur över att jag bara öser ur mig bekräftelse till honom och ger den där smekningen i förbigående och tyckte att det var lite dåligt med sånt tillbaka innan jag läste boken – nu förstår jag hur det hänger ihop! 🙂