En ung kvinna känner sig fullständigt värdelös därför att hon inte har möjlighet att köpa den exklusiva väskan som hon har sett på en blogg.
En man i fyrtioårs åldern har just fått beskedet att hans fru vill skiljas: om ett par timmar är han på väg till psykakuten. ”Hoppas ingen ser mig!” Tänker den omtyckta läkaren.
En kvinna firar sin femtionde födelsedag på ett femstjärnigt hotell med ett sjuttiotal inbjudna gäster. Hon står på toaletten och ser sig själv i spegeln: ”vad hände med tiden? De flesta där ute ser mig som framgångsrik, men de skulle bara veta hur jag känner mig inombords.”
En pojke går över skolgården den första dagen på terminen med en stor klump i halsen. Han vill inte vara här! Han vill inte vistas i det hårda klimatet med alla kränkande ord och armbågs-jargong. Sommarlovet var hans fristad! Han vet ännu inte om att han är HSP med fantastiska gåvor.
En äldre kvinna sitter och väntar på dagens enda besök. Det är en vänlig och omtänksam man från hemtjänsten som skänker hennes dag mening. Hon har gjort sig fin för att känna sig vacker inför sig själv.
En gång var jag en fullständigt värdelös och misslyckad man. I alla fall i mina egna ögon! På väg att skiljas från kvinnan jag har barn tillsammans med. Jag saknar all energi för at kunna ta emot klienter. ”Snälla, inte jag också!” Skammen över att inte ha koll och sakna resurserna att ta för sig av livet är påtaglig
Vi ser bilder på Instagram och Facebook och allting verkar vara så perfekt. Alla andra lever sina drömmar! Eller?
Är den enastående vackert målade tavlan en garanti för att konstnären har ett hjärta fyllt av glädje och lycka? Vi tolkar verkligheten och tar den för sanning! Mannen eller kvinnan skapade kanske konstverket utifrån ångest, i tappra försök att balansera kaos inombords.
Det ligger i vår natur att idealisera bilderna som vi scrollar förbi. Vi ser skräddarsydda kostymer, smycken, klänningar, skor och ansikten som har potentialen att höja vårt ”marknadsvärde.” Om vi bara anstränger oss tillräckligt! Om vi tänker och känner ”rätt” så är världen öppen för oss. Eller handlar framgångsfilosofierna egentligen om spirituell narcissism?
Och alla dessa skuldkänslor när vi inte når målet! I alla fall det vi uppfattar som målet.
Jag hade inte skrivit dessa rader om det inte var för resan genom de mörka dalgångarna. Hade troligen inte föreläst om det inte var för upplevelserna längs med vägen.
Till dig som vrider dig på småtimmarna av oro:
Ett eländigt nu är inte ristat i sten! Nya människomöten kommer att ske och blicken kommer att höjas mot en bättre horisont. Inre resurser kommer att upptäckas. Av dig! Bitar kommer att falla på plats och du kommer att hitta styrkan till att fatta rätt beslut. Och få energin till att genomföra!
Jag önskar dig en fin dag min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach
Fint skrivet
Oj…då fint. Tack då mycket
Tack Michael för orden: ”ett eländigt nu är inte ristat i sten”. Precis vad jag behövde höra nu. Jag har numera dagar jag vet och framförallt känner att det kommer att ordna sig men så kommer en dag där jag helt saknar hopp och tillit inför framtiden. Där jag tror att jag kommer bli ensam för resten av mitt liv. Så tack!
När man väl hamnar på andra sidan. Känner att livet åter blivit ljust och man trivs där man är. Då kan man någonstans tänka på hur det var, och önska man visste hur bra det skulle bli! Tack för dina inlägg, även nu är de sköna att läsa som eftertanke.
Fan fan fan IGEN!!!
Varför blir det så fel!! Ngt jag gör som han inte tucker är rätt gjort, eller ngt annat fel i hans ögon o kvällen är förstörd…orkar inte detta jävla berg o dalbana!! När han är så här tänker jag hemska tankar, som separera(3 barn , fint hus, alla ser som såååå trevliga. Och jag anses alltid så glad)
Ikväll hade jag tydligen inte förberett inför utflykten(städa bilen o handlat o fixat tjejen inför skolstart räknades inte) Jag hade ju inte förberett, varpå han då säger”nu tappade jag lusten” och drar iväg på sin cyckel i 1 1/2 timme. Vi är på gatan bland grannar o barn varpå han säger på ett otrevligt sätt mot mig”Mina föräldrar kommer ringa dig snart o fråga varför ingen utflykt blev av, hade du varit mer på alerten o förberett, hej då”Jag står kvar med skammen att blivit förödmjukad!!! Föräldrarna ringde inte han bara sa så…Han lovar köpa pizza när han kommer hem…. lillkillen sitter i soffan o väntar…jag är hungrig när kommer pappa m pizza…
Han kommer in, deklarerar hur trevligt det kunde varit med utflykten då det är full fart i stan….jag säger att imorgon kan vi cyckla ner tillsammans. Men han säger att han cycklar själv, blur pannkaka om jag ska Göta det”ta du bilen blir lugnast”.
Meeen…vad sysslar han med? Han e ju inte alls snäll mot dig! Tänk på att du är inte värd ngn sådan behandling!
Anna, du måste sluta anklaga dig själv. Det är INTE dig det är fel på.
Jag håller till punkt och pricka med /Caroline. Du måste lämna honom innan han gör dig till ett komplett vrak med sina sjuka maktmetoder och sina feltolkningar av verkligheten.
Önskar dig all lycka och håller tummarna för att du vågar och orkar bryta dig loss. Det är nog livsnödvändigt…
Mycket bra skrivet! Tack
Anna Andersson.
Din man är inte frisk, han behöver vård och du bör separera så fort du kan.
För din och barnens skull, ständig inre stress för dig och barnen.
Era barn kommer inte må bra i längden och tilliten till andra kan ta skada.
Detta är ingen trygghet kärlek och det kommer inte bli bättre.
Han behöver vård psykiskt /psykiatrin.
Undra inte vad du gör för fel, det är det han vill. Fundera inte på hur du kan hjälpa, du kan inte.
Det är inte dig det är fel på!
Finns ju faktiskt de som aldrig träffar någon ny så jag är faktiskt rätt skeptiskt till att nya möten sker och att det finns en ljusnande framtid.. jag har det bra men jag har haft en tvåsamhet och singellivet kommer aldrig att kunna tillhanda den lycka som fanns då. Har tappat tilltron till att träffa någon ny.
Då hade det hänt efter sju år som singel, det finns gott om män men ingen är seriös. Då är jag ändå 50 + och upplever att alla jag träffar bara vill en sak och det är innefattar inte en ljusnande framtid så hoppet har jag tappat tilltro till män är oseriösa efter 35.
Han är inte psykiskt sjuk absolut inte. Han är väldigt högt uppsatt o duktig på sin grej. Problemet är att han är ju snäll mellan gångerna han är dum. Hade han varit otrevlig precis heeeela tiden hade det varit så mkt lättare…. han kom hem sen m pizza, vi skulle titta på film varpå jag ställde en fråga hur han kunde säga så inför grannarna…..då blev han skitsur o sa jag bara gnäller är en bittercitta o gick iväg o satte sig i vårat uteförråd resten av kvällen. Imorgon har JAG planerat en utflykt, vill ha med mig min pappa för han skulle uppskatta det, men samtidigt vet jag inte om min sambo tänker följa med. Han kan ändra o ställa in saker i sista stund om det är ngt han inte vill. Frågade igår om han följer m på söndag”får jag se då, om det ger mig ngt o du är trevlig imorgon…” Och alla anser han är mr Perfect. Han har i sommar sagt att jag är ”koko””dum i huvudet””synapserna inte kopplar” beklagat sig inför barnen o bl.a sagt”ni ser ju själva barn det här går inte, jag måste hålla ihop allt”. Jag är trevlig snäll o social, jag kan va lite disträ men det gör mig ju inte för den sakens skull till jag är dum, eller? /Anna
Anna…nej han är kanske inte psykiskt sjuk men ngt problem har han ju som måste sätta sig på dig. Han e fruktansvärt elak! Så beter man sig absolut inte mot andra människor som han gör. Det är långt ifrån sunt!
Anna…
Jag ser flera gånger i ditt svar exempel på när din partner förminskar & avvisar dej!
Han säger bitterfitta, att du är koko, blir skitsur när du ifrågasätter att han skäller ut dej och stormar iväg till ett annat rum och tjurar.
Struta i om dina vänner eller grannar tycker han är underbar. Han är inte snäll med dej när ni är själva och andra inget märker.
Du skriver att han är okej en period och sedan far han ut mot dej. Också väldigt typisk beteende hos de som är relationspsykopater. Spelar ingen roll om han är jättegullig i tre veckor och som en furie den fjärde veckan eller hur?!
Tack A…
Har försökt ”läsa på” och ”förkovra mig” bl.a gnm denna blogg, sidor på nätet, och lyssnat på en podd ”skilsmässopodden”. Vissa dagar känner jag att jag klarar mig själv. Men han har sagt så många gånger att jag är inkompetent, oordning, och kommer med förtäckta hot typ”tänk om bara alla människor visste” eller ” alla tycker att ANNA är så glad o trevlig men de umgås bara m dig 2 timmar i taget, de vet inte hur du funkar egentligen” Det gör att jag nu börjar själv ifrågasätta mig, är jag kanske dålig? Jag har inte tyckt så förr men nu undrar jag, för enligt honom tycks jag inte klara någonting. I somras skulle vi ses på en restaurang då vi var i Stockholm o hade delat upp oss för barnen ville olika saker. Jag hittade inte stället o ringde honom. Han sa bara ”kolla på kartan du har i telefonen” jag hittade iallafall inte utan ringde igen”märkte då hur uppenbart irriterad han var o han sa bara”du klarar det” sen la han på…på restaurangen är barnen trötta o griniga, hela hans upplevelse blev skit, och som vanligt var det MITT fel!! Jag borde fattat att vi skulle ätit ngt litet till lunch och satsat på dyrare middag senare på kvällen när barnen var piggare. Hans humör visar sig på övriga familjen oxå. Men hade JAN gjort detta val hade han aldrig skyllt på mig. Ibland vet jag inte hur jag ska vända mig i olika situationer. Hur jag än gör blir det pannkaka enligt honom. Ikväll skulle vi titta på film. Han skulle bara kolla mobilen först, frågade flera gånger när han var klar jag väntade, till slut sa han: ”Jag börjar titta när jag är klar” sen gick han o la sig….jag kom in o frågade ”blev det ingen film””nä nu är klockan för mkt”. Jag faller hela tiden i hans grip o han får mig dit han vill o styr mig…Vad ska jag då göra?? Han vägrar familjeterapi, HAN har inga problem utan anser det är jag. kram
Anna- det är en N person du lever med, helt klart. Han kommer aldrig att ändra sig och succesivt kommer du att blekna bort. Tro mig, jag vet. Jag har levt med en N-person i snart 28 år och har senaste året förstått mig på Narcissism. Jag har under mer än 20 år försökt ändra på allt möjligt för att göra henne nöjd. Det går aldrig att nå dit. Nu är jag tre veckor från en flytt och ett nytt liv. Extremt tragiskt och sorligt.
Jag bävar för de bråk och vinklingar jag kommer utsättas för när vi går skilda vägar, speciellt med tanke på våra två barn.
Anna – tro mig – du mår bättre själv. Jag har just lämnat en likadan man efter 20 år. Två veckor sedan. Känner sorg över familjelivet som inte blev ”på riktigt ”. Jag fick aldrig det. Hans åsikter var alltid tvärtom vad mina var.
Jag hade fel – han alltid rätt. Har blivit kallad samma som du och värre. Det går inte att ändra på en sådan person! Andra vet inte vad du vet. Anpassningen gentemot en sådan person dränerar. Till slut blir man ”tråkig” för energin går åt till att anpassa sig och ”vara rätt” i hans ögon!
Gör dig fri och känn harmoni med dig själv och tillvaron.
Styrkekramar!
På pricken Essie!
Bra att du lämnat och hittat lugnet.
Det tär att veta att du alltid är svarta fåret i familjen.
Tills slut är orken verkligen på noll.
Så mycket igenkänning, med berg och dalbana i humöret, och allt som tar på krafterna. Så hoppfullt att höra om dig Essie. Nu har de känslor jag trots allt i det längsta haft helt försvunnit. Njuter de få stunder han är borta från hemmet……tittade på lägenhet förra veckan, men feg är jag för jag vet det kommer bli jättejobbiga reaktioner. Det är ju just det, hans iskalla ilska, brist på vilja att förstå, och inget intresse för att prata med terapeut. Fast jag vet det inte kommer förändra honom. Skulle bara vara skönt få höra en tredje parts tankar…… Våra barn mår inte bra i hans sällskap, och det gör ont i mig hur han varit mot dem. Tyvärr, han kommer bli en mycket ensam man. Men som man bäddar får man ligga.
Genomgår just nu en separation efter tio år blev jag lämnad . Vi hade haft det jobbigt ett längre tag . Jag har alltid haft mina misstankar om att där funnits andra . Då han aldrig velat vara intim . Har än inga bevis men allt talar att han gått bakom min rygg länge , med äldre kvinnor , att han har ett beroende .. har jag frågat har han såklart nekat. Och vf vi inte hade sex var mitt fel enligt honom .
När han gör slut skyller han allt på mig . Han psykar mig , tar allt vi köpt tillsammans , vägrar göra upp affärer och struntar helt att betala gemensamma lån .
Frågat flera gånger vf han är så elak och att jag inte förtjänar detta. Enligt honom förtjänar jag visst detta och vet jag inte vad jag gjort är jag helt väck .
Denna man som varit så kärleksfull och omtänksam har blivit ett monster .
Jag förstår INTE vf han vill göra mig illa och vf han skyller allt på mig … detta är så emitonellt jobbigt , samt att han verkar vilja mig ont då han vill ge mig ekonomiska svårigheter .