Du känner kanske att detta är allt som finns, känslorna som låst sig i bröstet och svårigheterna att ta djupa andetag. Varenda tanke kretsar kring det som hänt och du kämpar desperat för att förstå. Kanske snurrar det: ”hur skall jag orka den här dagen? Orka livet? Hur kunde det sluta så här?”
Ibland får jag samtal och mail från personer som säger att de inte klarar mer. De vill avsluta livet. Här brukar jag be dem om en sak: att inte förväxla viljan att bli av med det som gör ont med att dö. Det är det som smärtar vi vill skall dö – inte Jaget – inte du som person. Det är extremt viktigt att hålla isär begreppen.
Det kommer en dag då du hoppas och längtar igen. Känna solstrålar mot ansiktet, en varm hand och någon som bryr sig om dig för den du är.
Att inte se hopp kommer från en enorm hjärnstress. Du är INTE denna stress. Något mer och bättre längtar efter att få träffa dig.
Det som är hemskt idag kommer inte att hålla i för evigt. Allting förändras – även ett urjävligt tillstånd.
Jag har själv varit på tunga platser och vet därför vad jag pratar om. Det du känner är känslor som tar stor plats. De är verkliga, MEN de kommer att förändras. Allting är under förändring. Känslor och omständigheter är inte ristade i sten. En dag kommer du att känna dina fötter stadigt mot marken.
Jag vet inte vad du varit med om, men oavsett vad, ber jag dig: prata med någon. Säg vad du tänker och känner. Sätt ord på hopplösheten och den sänkta blicken. Det finns ALLTID någon som är villig att lyssna på din berättelse.
Hur skulle det vara för dig om det som gör ont, löstes upp?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Tyvärr, en del av oss har inte någon som kan/vill lyssna på oss när vi är ledsna och förtvivlade. Därför är jag så glad och tacksam över att jag hittade din blogg. Genom att läsa dina inlägg och den respons du får, har jag äntligen fått känna att jag inte är ensam om att känna som jag gör pga en separation.
Tack!
Tack fina, fina du. Det berör mig när du skriver så cj. Kram
Den här meningen är det absolut mest insiktsfulla jag läst på länge: Förväxla inte viljan att bli av med det som gör ont med önskan att dö. När du skriver det är det så självklart att jag inte kan begripa att jag inte tänkt på det viset själv någon av alla de gånger som jag har kommunicerat med människor som funderat på att avsluta sina liv i förtid. Det är ju precis det som är den monumentala skillnaden i synsätt och också nyckeln till att komma vidare, både i samtalet och i livet. Varmt tack för den insikten, den ska jag bära med mig och använda mig av framöver.
Kram
Charlotta