För anpasslig. Alldeles för distanserad. Superromantisk. Drömmare. Evigt analyserande. Felsökare. Dominerande.
”Jag orkar inte med att hon alltid vill prata känslor!”
”Han känner inte sig själv över huvud taget! Han verkar aldrig ha funderat över djupare saker.”
”Hon var extremt intensiv och romantisk under våra första tre månader tillsammans. När är det som om hon inte är här med oss längre.”
”Jag är livrädd för att förlora honom!”
Varför attraheras vi t.ex. av personer som vi redan efter en kort tid in i förhållandet, behöver hjälpa och rädda, men som inte ger tillbaka? Varför kämpar och vänder vi ut och in på oss själva för en som inte är närvarande i tvåsamheten? Varför dras vi till det ytliga när vi egentligen behöver djup?
Som individer är vi likt en kemisk substans som så länge är isolerad har vissa specifika egenskaper, men i kombination med en annan ”kemisk” substans kan kaos och ren fara uppstå. Eller så ”föds” någonting enastående!
Våra personligheter med dess extremt komplexa nätverk av individuella upplevelser, som byggts på år efter år, bildar unika kopplingar, som ibland passar perfekt tillsammans med en annan människa. Men alltför ofta försöker vi passa ihop kopplingen med någon som vi inte kan och inte ska vara i relation med.
Passform kan inte tvingas fram även om hela vårt hjärta skriker: ”vill! Behöver!”
Ibland lämnar vi alldeles för lättvindigt därför att vi inte klarar av emotionell intimitet. Vi kanske är världsmästare på att vara förälskade, men katastrofala då det gäller kärlek. I andra fall kämpar vi för ett förhållande som vi borde släppa taget om därför att separationsoron är så stark.
Var öppen för den:
- Som vill färdas i samma riktning som du.
- Som har någorlunda god impulskontroll; som kan stanna upp och fråga sig själv: ”hur påverkar mina handlingar andra?”
- Som inte checkar ut då det blir vardag i relationen. Den förälskelse-kicksökande personen kommer att såra dig.
- Som ser, respekterar och älskar dig.
- Som är villig att jobba med t.ex. sina anknytningsmönster.
- Som kan le åt sin egen allvarlighet.
Våga släppa taget om den som ständigt gör dig orolig och besviken. Orka stå kvar då det blir emotionellt intimt, även om gamla beteenden inom dig skriker: ”spring!” Lägg aldrig någonsin din självrespekt åt sidan p.g.a. stark attraktion och/eller ”mitt livs kärlek.”
Våra känslor kan sannerligen skapa himmel eller helvete för oss. Och andra.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar