En man berättar under ett samtal: ”Hur ska jag kunna lita på en kvinna igen? När hennes känslor inte längre är där är man ute i kylan. Om ett förhållande grundas på känslor så sitter man löst!”
Jag håller med honom: om en relation enbart har känslor som ”byggmaterial”, är utgången väldigt oviss. För vad händer när den första intensiva förälskelseperioden har dämpats? När det inte enbart är romantiska middagar, spabesök och annat mys som gäller?
Vilka blir vi när vardagslivet tagit vid? Stress, arbete, möten, barn, bonusbarn, för lite sömn, sjukdom i familjen, ovisshet, unga med särskilda behov etc. som inte är lika lätta att hantera?
När bärkraften i kärleken testas?
Det är lätt att bli förälskad i idealbilden av en annan människa. Men när hon eller han kommer ur det sköna glittrande skimret och blir en helt vanlig person med fel och brister, prövas relationen. Kvinnan eller mannen vid vår sida kommer ner från piedestalen och blir synlig på riktigt. Vad ser du då? Och vad gör det med dig?
Jag ser det som att vi lever i en rastlöshetens tidsålder, där vi har oerhört många behov som vi önskar få tillfredsställda. Och vi vill ha det nu, eftersom valmöjligheterna är många (vi tolkar det så) och tiden är knapp. Vi matas med bilderna av den perfekta inredningen, semesterresan, partnern, förhållandet och att vi dessutom bör vara mogna som individer som vet vad vi vill. Och så förväntas vi ha en åsikt om allt! Och en korrekt sådan!
Bruset är enormt och det är lätt att bedövas – glömma vad som gör oss levande. Och våra relationer!
Men vad betyder det i praktiken? Att vara levande?
För min egen del handlar det om att stanna upp och kunna njuta av de ”små” sakerna. En fikastund, prata med mina döttrar, föräldrar och vänner. Att bemöta en främmande människa med vänlighet. Känna kroppens sköna trötthet under slutet av ett träningspass.
Vi behöver sluta jaga illusioner och ta reda på vad som är av verkligt värde för oss.
Vem är jag då jag är som mest mig själv? Bortom alla vardagsmåsten?
Svaret på frågan är inte nödvändigtvis det viktigaste, utan att stanna vid själva frågeställningen.
Vad är innebörden av att älska en partner? Hur ser kärlek ut i praktiken? Vad är självrespekt?
Jag iakttar paret på en bit över åttio kliva in i kaféet, han håller upp dörren åt henne, de ler och rör vid varandras händer. Det är vackert se!
Kärlekshandlingarna gör att vi älskar varandras närhet och den vi blir i tvåsamheten. De ”små” gesterna – varje dag!
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar