En påminnelse: ”Om jag bara är tillräckligt kärleksfull, omtänksam, attraktiv och förstående så kanske…”
Höga, låga och bedrägligt lugna röster, eller isande tystnad för att markera vem som egentligen bestämmer. Växlande mellan värme och kyla är härskarens normalitet.
Känslan av att känna sig utvald, likt den enda kvinnan (eller mannen) i världen för att i nästa känna sig fullständigt utbytbar och värdelös, tär på den medberoende i dessa destruktiva förhållanden.
En charmig och ”omtänksam” partner som inte sällan har utseendet med sig, intelligent ledargestalt som är bra på att övertyga andra, och dig om hur förträffliga de är. Du är trygg och säker i är hans sällskap. ”Så länge du…”
Härskaren kan sitt instrument väl och han eller hon vet exakt vilka strängar som slår an i dig. Tror du att härskarpersonligheten nöjer sig med ditt ”nej!” och dina gränssättningar? Han eller hon kommer genom tjat, övertalning, hot och martyrskap att bryta ned dig tills du är så pass förvirrad att integritetskontot hamnat på minus och gjort dig viljelös.
Vet du vad det värsta är? Din malande känsla av att allt troligen är ditt fel. Liksom skammen av att du inte lyckas bryta upp förhållandet. ”Varför går jag inte bara min väg? Hur svårt kan det vara!?”
Ni är på en fest och han/hon hälsar med stor social kompetens på de andra gästerna. En vän lutar sig diskret mot dig och säger:
”Han/hon är ju helt fantastisk! Ni är som gjorda för varandra!”
Du rannsakar jaget där inne:
”Min väninna/vän har nog rätt. Han/hon har ju så många fantastiska sidor!”
Att du sedan ligger sömnlös om nätterna, känner dig kroniskt otillräcklig och saknar den äkta avslappnade känslan, glömmer du tillfälligt bort när du står där med välkomstdrinken i handen.
Ser du de suktande blickarna efter det andra könet?
Härskaren och narcissisten har alltid sin egen agenda. Du är någon som skall leverera bilden av en lycklig familj, en partner som visas upp för att bekräfta den egna framgången. Du är redskapet som är till för att nära egot.
Din kropp är hans ägodel för att tillfredsställa de helt och hållet egoistiska sexuella behoven. Du känner dig tvingad och kämpar för att vara tillgänglig och går med på saker mot din naturliga vilja, eftersom du annars riskerar att han går till en annan (vilket personen gör i vilket fall som helst eftersom makt och kickar är det som driver härskaren).
Härskaren vill att du känner dig otillräcklig så att du stannar kvar.
Tror du att du en dag kommer att vara good enough och att din kärlek kommer att förändra den här personligheten?
Nej!
Frågan är hur fri din fria vilja är när du är insnärjd i härskarnätet. Skuld och skam är enorma emotionella naturkrafter, som vi inte vänder ryggen i ett enkelt svep, utan processer av återkommande utrensning – många gånger om.
Vad händer med dig och ditt hjärta om du fortsätter att röra dig framåt på medberoendets och gränsutplånandets väg?
Michael Larsen – relationscoach
Varför blir jag den jag blir i mina relationer? Webinar den 27/6 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Jag är där.. precis just där nu.. men jag har satt stop och gått.. fy fan vilken vidrig uppförsbacke det är.. jag känner sån skuld och skam.. jag känner mig liten och vilsen.. jag tog mig ur det, men innerst inne känner jag mig så instängd.. idag ställer jag mig frågan ”var det så dåligt” ”kunde jag gjort det annorlunda” ”hade han kunnat blivit bättre” ? Tänk hur man fungerar.. helt otroligt…
Johanna: Jag gör samma resa.., förstår hur du känner…
Brottas med känslan att jag inte gjorde tillräckligt. Men jag orkade inte… inte där och då. Samtidigt känner jag innerst inne att det var ett bra beslut att lämna. Att allt kommer bli bra i framtiden. Tiden måste få gå och låta känslorna ebba ut… men det ältande tar sån energi…
Johanna: gör också samma resa, innerst inne vet jag att det var rätt o gå men när vänner o bekanta vänder mig ryggen tvivlar jag verkligen på mig själv o mitt eget värde. Ibland vill jag bara skrika ut o fråga om de inte ser hur han varit mot mig o barnen. Det gör ont. O på grund av det tvivlar jag också på att han kanske var rätt bra trots allt, det kanske var jag som var det stora felet?
Pernilla – det är något av det svåraste tycker jag, att få höra hur rolig och trevlig han är och bära en annan sanning i sig själv. Du vet sanningen om hans olika sidor så tvivla inte på dig själv! Vi är starka som ändå orkar/ har orkat bära våra barn i en miljö med en sådan förälder! Styrkekram!
Tack Essie! ❤ Ja det är vi, men ändå kommer tvivlen. Men med tiden så försvinner det. Styrkekram till dig med! ❤
Jag gick för snart ett år sen.
I helgen stötte vi ihop. O det kommer vi att göra fler gånger.
Det kändes precis ingenting !!!
Jag såg honom när han kom.
Vi stötte sedan ihop. Jag såg honom inte ens.
Ett ekelt hej sedan han passerat.
Love my life again.
Narcissisten är ute ur mitt system !!
Ruinerna är på återuppbyggnad bla med hjälp av Ala-non.
Jag är mitt i det. Känns som det aldrig tar slut. Efter 20-talet misslyckade försöka att bryta flyttade jag för 8 månader sedan och skilsmässan har gått igenom. Ändå står jag här och han får mig att känna mig tom och livet meningslöst. Hur är det möjligt. 2 timmar var han här och visade sitt ”nya jag” som han blivit i sin terapi (7 samtal har förändrat hela hans personlighet, är det möjligt?). Jag är mållös, ser mig själv ovanifrån hur jag rycks med, gråter hans tårar, smälter i hans närhet och när han går och dörren slår igen kommer tvivlet tillbaka. ”Har jag gjort rätt?? Han kanske fått hjälp och förändrats iaf….”
Hur är det möjligt? Jag som var så stark? Eftersom vi har ett barn tillsammans är jag tvungen att hitta en strategi att bemöta honom på, men hur?
Starkt jobbat av er! Heja!
Jag vet vad jag bör göra och har mina syskon och närmaste vänner med mig i beslutet. Det är bara jag som ska göra det – säga ”Nu går jag!” De orden är så svåra att uttala. Väntar på rätt tillfälle. Hoppas…. Inser igen… kanske…. Våra barn lever i gungning och vi får höra otrevligheter av pappa/mannen då vi inte gör eller uttalar oss som han vill vi ska göra. Den kyliga atmosfären går att ta på – men plötsligt är han lite trevlig igen.. Med andra personer är han alltid sååå trevlig och omtyckt och rolig! Tack alla ni som hjälper mig att närma mig orden jag väldigt snart kommer att uttala. Hoppas jag!
Essie, vi är många som varit där. Jag gick för 2 månader sedan, han fick nog då jag levde i känslomässig limbo efter allt som hänt. Han klarade inte av mitt ”velande” och han sa orden – han gav mig inget val – han sa åt mig att flytta. Jag gjorde det till sist, jag uttalade inte orden – han gjorde det. Vi har flyttat isär, vi har inte gjort allt slutgiltigt än, vet inte varför jag väntar på det hela, men det är väl samma sak där – lättare då han uttalar det och jag kan agera.
Mitt velande berodde på orden i mitt huvud ”tänk på barnen, för barnens skull”, jag levde kvar för barnens skull. När jag tagit steget så fick jag kommentaren av dom att de tyckte det var skönt, skönt att slippa se och höra sina föräldrar tjafsa! Att höra de orden och inse att jag gjort ett val gentemot mina barn, det känns bra! Sen får vi se vad som händer med allt.
Försök hålla huvudet högt, se framåt – tänk på dina barn och framförallt dig själv!! Du kommer att på sikt att växa, det tar tid – men du kommer att växa!
Levande – bra gjort! Jag och min man har varit på väg ifrån varandra tidigare och han har sagt att han inte kommer att gå utan det får jag göra och bära att det är jag som splittrat familjen. Vet egentligen att det är han som splittrat genom sitt beteende mot mig och barnen…
Just nu hör jag honom snarka i soffan efter jobbet – som vanligt – och tänker på allt som jag slipper ta hänsyn till i nästa del av mitt liv om jag lämnar. När jag lämnar… Det är lugnt hemma just nu men vill inte vara med om en omgång med ilska, gap och otrevligheter igen. Lugn – ro – skratt – glädje …. Liv!!! <3
Tack för peppning – jag kommer att fixa det 🙂