Sitter på en flygplats och skriver, samtidigt som jag iakttar par som passerar (här finns mycket intressant ”material” till min kommande bok). Ser nyförälskade, praktiska, inspirerade, trötta, glada, kärleksfulla och distanserade par.
För de tränade ögat är det inte särskilt svårt att se vart det är på väg: fortsatt tvåsamhet eller avslut. Det ligger i kroppsspråket och energin. Hur människorna kommunicerar på ett verbalt och icke verbalt plan.
Även om det bara finns en ytters liten gnista av kärlek och attraktion kvar, så finns det möjligheter. Det ligger i viljan och längtan efter att mötas, att förstå varandra. Det som är dött går det inte att väcka liv i. När respekten och/eller önskan om ett vi är borta finns det ingenting att göra!
Möter det i olika sammanhang: de som har förstått och de som helt enkelt inte kan eller vill lära sig språket. Förmågan att få en partner att känna sig respekterad, betydelsefull, sedd, bekräftad, trygg…älskad helt enkelt!
Några har en naturlig fallenhet för lyssnandets konst som stilla säger: ”här vill jag vara!” De har ett välkomnande kroppsspråk och attityd av att vilja väl.
Vissa har den medfödda gåvan från början. Några hade i unga år de där alldeles speciella förebilderna i sin närhet, som de kopierade, mänskliga giganter som beter sig på ett sätt som är magnetiskt för alla som hamnar i sfären. Andra, om de har öppenheten, börjar ”utbildningen” betydligt senare i livet.
En man i åttioårsåldern berättar för mig: ”fram tills jag var ca femtio år var jag en tyrann. Avstängd från känslor, kall och dominant. Mina barn respekterade mig, men till vilket pris? Min dåvarande fru träffade såklart en annan. Nu ser jag allt annorlunda. Insikten om min egen dödlighet gjorde mig ödmjuk. Mjuk inför livet! Snällare…”
Sträva inte mot att ha rätt, utan förstå. Vi behöver stanna upp, söka efter koderna som för oss närmare varandra och inte bortförklara genom projiceringar. Ärligheten gentemot oss själva och vilka vi är, är första steget mot att bli en helare människa.
Hur är du att vara nära?
Michael Larsen – relationscoach
Jag fortsatte vara nyfiken och försökte vara förstående alltför länge….blev en gränslös amöba….nu är jag starkare i min egen identitet och integritet… förhoppningsvis bättre människa att vara nära…
Tack för klok text och fråga, Michael.