Jag tror att något av det mest deprimerande som finns, är känslan av att det inte finns något eller någon att kämpa för. Att dagligen se på sitt liv passera som en obetydlig parantes.

Vissa intellektuella tänkare menar att det inte finns någon mening, att allt är en meningslös slump. Om det är så vi ser på oss själva och våra liv, har de rätt. Om vi inte gör det, har de fel.

Ditt livs mening ligger i din uppfattning och inställning. Där har du makt. Resan mot inre, autentisk makt kan vara omständlig och ibland t.o.m. fruktansvärd.

Vi kan försöka dämpa tomhetskänslan på alla möjliga sätt genom att hetsäta, vara en ständig förhållandejägare, besatt av shoppning och alltid på g i ett ohälsosamt tempo.

Det är en balans mellan att njuta av det materiella och vara fast i dess nät.

Vem och vad är jag om allt omkring som jag byggt upp en dag kraschar? Vem är jag om min partner lämnar mig, om jag blir av med jobbet, om jag inte kan bo kvar i huset/lägenheten, bank kontot är tomt? Vem är jag utan allt?

Varför är de här frågorna så viktiga att ställa sig själv? Jo, för att de ger perspektiv. De tvingar oss att ta reda på vad som är viktigt på riktigt – var den inre glöden finns.

Finns det något som du är beredd att ge allt för? Något som skulle göra att du reste dig upp oavsett vilka smällar du åkt på? Vad?

Det är många frågor här, men de kan ge positiv tyngd åt våra liv. När vi lägger oss på kvällen, vaknar på morgonen eller stressen känns överväldigande finns frågan där: ”vad är jag beredd att kämpa för?”

P.S. Jag vet vad jag är beredd att ge allt för.

Bild 1

Michael Larsen – livscoach