När våra kroppar stagnerar så dör vi. Även den här vintern kommer så småningom att gå mot sitt slut, så att en ny vår kan födas. Våra hjärnor tar in nya idéer, tankar och intryck och vi expanderar våra emotionella/intellektuella förmågor. Stillastående vatten förgiftas. Fysisk träning motverkar att kärlen runt hjärtat slammar igen. Naturen kräver rörelse.

Samma princip gäller våra parrelationer: icke flöde dödar. Bedövning, ointresse och nollkommunikation stänger inne och leder till nedbrytning. Utveckling är själva livselixiret. Även i kärleken.

Vi har alla åkt på smällar inom det ena eller andra området. Det kan göra oss cyniska och bittra (stagnation av känslor och vilja), vilket tar kål på en hälsosam självbild.

Syftet med ett förhållande är bl.a. att vi skall känna oss lyckliga. Motsatsen skriker att något är fel. Ständiga grubbel gällande visamheten mattar ur gnistan i ögonen.

Att möta utmaningar i förhållandet är inte någonting negativt. Tvärtom! Det ger oss möjlighet att se vad som behöver förbättras. Kanter i våra personligheter som behöver rundas av blottläggs. Bygga ytterligare transparens och genuinitet. Känslomässiga blinda fläckar hamnar alltid i sökfältet när vi lever nära en annan människa. Vår förlåtelse/förståelserymd testas:

Hur högt är vårt inre tak när det gäller att vilja väl?

Hur nyanserade och sanna är vi i vår kommunikation?

Hur ser våra gränser ut? För höga murar eller alldeles för förhandlingsvilliga när det gäller den egna integriteten?

Är våra förväntningar realistiskt ställda?

Relationer utmanar till att ytterligare sträcka på oss. Att plocka fram våra bästa hjärtresurser.

Och i allt detta börjar det med relationen till oss själva. Visst kan det låta självklart och slitet, men det är just det som ligger nära, som också gör oss hemmablinda.

Mannen berättar för mig att han var betydligt lyckligare innan han blev tillsammans med kvinnan. Livet var någonting passionerat som nu hamnat i evig solförmörkelse. Skuldkänslor och plikt gör att han stannar. Hur kan vi någonsin göra oss själva eller någon annan lycklig, utifrån den här inre plattformen? Vill vill att våra barn skall se oss leva halvt? Föräldrar som inte kan ta djupa andetag p.g.a. kampen för emotionell överlevnad.

Vad kan du ge till dig själv en dag som denna? Så att någon kan få den bästa versionen av du?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se