En kvinna berättar att hennes man under flera års tid har missat att det är alla hjärtans dag. Han tycker att ”det bara är ett kommersiellt jippo.” I mina ögon är det hans rationaliserande ursäkt. Hur gör han de andra dagarna då det inte ligger röda hjärtan i butiker och kaféer?
En kvinna avvisar sin man som bokat bord på en restaurang med orden: ”det är bara slöseri på pengar!”
Vissa människor är trötta i sina relationer. Vem tror att det är ok att inte lämna in bilen på service minst en gång om året? Vi kan försöka komma undan men vad händer x mil längre fram?
Någon ligger på sin sida av sängen och funderar: ”är det verkligen så här det skall vara? Tänker jag efter för mycket? Är mina förväntningar för höga?” Vid sidan om ligger en annan med hörlurar: ”vilken spännande film!”
”Om du kommunicerar att något saknas mellan oss, kommer jag att säga att du f-n aldrig är nöjd!” Det utmärkta receptet på att få någon dra sig undan i sitt skal.
Går det att leva med någon som inte vill uppmärksamma? Som tystar ned genom tystnad? Som tycker att relationen är ett företag som bara skall flyta på. Ja, det går. Men vill vi!?
Kärleken bor i detaljerna: sättet på vilket vi möter blickar, tonen i rösten, viljan till att vara närvarande, känna partnerns djupare behov, liksom våra egna. Att vilja väl i alla lägen.
Ursäkterna är början på slutet.
Som någon sa: ”jag skiter om du tycker att det är ett kommersiellt jippo! Jag vill känna mig älskad! Jag har gett och gett! Hitta dina uttrycksformer som berör annars kommer det här att dö.”
Vilka detaljer är livsavgörande för dig?
Michael Larsen – relationscoach
Detta får mig att minnas det jag sa för 20 år sedan. En blomma måste vattnas annars dör den. Innebörden i denna mening jag sa då har jag förstått långt senare när jag ”arbetat” med mig själv. ”Ord” närvaro, sexualitet, tystnad, uppmärksamhet, konflikter, delaktighet och mkt mer som ryms i en relation måste upplevas annars är det just bara ord och ”blomman” torkar långsamt ut.
Oj!!! Den här texten fick det att kännas som att du tittat in i det liv jag lämnade för 1 år sedan… Allt stämde in!! Försöker fortfarande läka och undrar hur jag någonsin ska kunna bli lycklig med någon igen… Funderar på att leva ensam nu efter 20 års äktenskap.
Jag levde i en sådan relation, i över 20 år. Man kan undra varför jag inte lämnade tidigare men det är inte så lätt. Kärleken är blind och har man dåligt självförtroende o självkänsla sedan innan så blev iallafall jag väldigt glad att någon ville ha mig, någon jag också hade känslor för. Hör själv hur galet det låter och när jag levde i relationen förstod jag varför andra lämnade relationer av detta skäl men jag lämnade inte. För mig blev det till slut en normalitet, en normalitet som jag faktiskt inte vet hur jag ska förändra. Har ingen ny relation, jag vet inte riktigt hur man ska vara eller göra längre, är rädd för relationer och för att jag ska göra fel själv och kanske bli ett plåster eller tvärtom skjuta bort kärleken. Om någon skulle börja uppvakta mig skulle jag bli obekväm, hur hanterar man det? Jag hoppas så att jag någon gång ska våga ha en relation, om det nu är meningen att jag ska ha en alls. Fram till dess rår jag mig själv, trivs bra med mitt eget sällskap så jag måste inte ha en man även om det skulle vara mysigt och härligt att få dela livet med någon. Jag vill få uppleva den stora kärleken, den där man ser varandra, där tilliten finns och man älskar villkorslöst.
Maria, det är som att läsa om sig själv. Jag levde i 18år med samma man och precis som Michael skriver så fick man höra ”Kommersiellt jippo”, ”Du är aldrig nöjd”.
Jag försöker dejta och ge mig in i en ny relation. Men det är svårt. Jag är rädd att bli klängig. Jag känner oro. Jag har svårt att slappna av.
Bra skrivet. På pricken vad jag känner framåt. Även om det inte känns bra så känns det ändå som att man inte är ensam om att vara normalt ”onormal” 🙂
Känner igen det där med Alla hjärtans dag och kommersiellt jippo…
Känner igen mig Maria! Ja varför går man inte tidigare kan man undra ? Läskigt att skeva beteenden kan bli normaliserade. Jag tycker att det är rätt arbetsamt att hitta tillbaka till mig själv efter drygt 20 år i en sån relation Försöker rita i konturerna runt mig själv och undrar om jag vågar släppa in någon ny.person i mitt liv? Tills det att jag vet rättar jag till min ”invisebel crown” och är drottning i mitt eget rike
Jamen Ja !!!
Hitta mina/ dina uttrycksformer – annars dör förhållandet !!
Tack, igen, Michael.