Igår kväll när just lagt mig och funderade över vad dagens blogg skulle handla om, påminde en mycket betydelsefull person mig om något. Alla de där tysta hjältarna, som vi aldrig eller sällan får läsa om, som lägger sig utmattade om kvällarna. De ensamstående Mammorna/Papporna som dag efter dag, kliver upp, trots att de kanske är helt slut och ser till att deras barn får sin frukost, uttalar försäkrande ord av kärlek, hjälper till med läxläsningen etc. I allt detta är de även bärare av drömmar. Vi har all anledning att vara stolta över oss själva!

I landet där ordet Jante en gång skapades, är det lätt att fokus hamnar på tillkortakommanden och misstag. Det är en logisk följd av en sedan länge intränad inställning och attityd, att det är en styrka att förminska sig själv och andra. Att säga: ”Det kan bli svårt… Hur skall du klara det? Dessa automatiska uttalanden ligger så naturligt i mångas munnar.

Vad sägs om att frossa i synden och lyfta fram det som gör oss stolta? Vad gör dig stolt? Inkludera dig själv!

En av de finaste komplimanger jag fått i mitt liv, var från Christopher, av en av mina lärare i psykosyntes som sa: ”Michael du tar med dig en fin känsla när vistas i ett rum.” Tänk att de orden fastnade så.

Jag har en stoltlista:

– Mina fantastiska älskade döttrar som får mig att förundras.

– Mina enastående vänner, som vet att jag finns för dem och de för mig. Under alla omständigheter.

–  Att jag har en inställning som gör att jag ALDRIG ger upp när jag tror på något.

–  Att jag har fått gåvan att kunna se andras behov.

Hur ser din stoltlista ut? Du behöver inte hålla tillbaka.