Kvinnan på femtio plus berättar att hon tidigare kunde ta ut svängarna och använda sin yttre skönhet för att: ”kamma hem fördelar.”
”För varje cykel som gått de senaste åren har jag tvingats se mig själv i ett mycket större perspektiv. Mitt ungdomliga yttre har ju levt sitt livs bästa dagar”, berättar hon.
Hon låter inte det minsta bitter – bara ett stillsamt konstaterande:
”Mitt synfält gällande mig själv och livet, är oändligt mycket bredare idag.”
Till frågan:
Vad bygger vi vår identitet kring? Vilka ”klädhängare” hänger vi det egna värdet på?
Den insiktsfulla mannen vet vad kvinnan ovan menar. Han vet att det precis som i kvinnor handlar om känslan av connection. Till oss själva och andra! Utan den där speciella samhörigheten finns det egentligen ingenting. Vi kan försöka förföra det egna psyket genom en massa mentala attiraljer, men förr eller senare förstår vi att det handlar om så oändligt mycket mer än ytorna.
I tvåsamheten söker (jag kan självklart inte tala för alla) vi män:
- En mjuk panna mot den egna i nattmörkret. Någon som vilar mot vår bröstkorg och känner att det är den bästa platsen att vara på.
- Som tar emot vår kärlek och känner att vi står upp för henne i alla lägen (vilket självklart handlar om hur vi bemöter henne).
- En kvinna som ser det bästa i oss men som emellanåt också ”provocerar” till extra stretch, därför att hon ser våra potentialer.
- Humor och lättsamhet. En vän som vi kan anförtro oss åt.
- Prestigelöshet och icke materialism: vi vill inte att vårt värde som män handlar om vad vi ”levererar”, utan vilka vi är som personer. Våra karaktärer skapar oändliga möjligheter på alla nivåer – och vi vill att du ser och bejakar det.
- En kvinna som låter oss få vara klippor i stormen. Som hon tillåter sig själv att luta sig emot.
- Komplimanger: ja, även vi behöver dem, även om inte alla erkänner det.
- Vi attraheras när du i hjärtat brinner för något. Det som gör personlighetskonturerna tydliga.
- Behandlar sig själv och andra väl. Det väcker en djup respekt inom oss.
- När du känner dig lycklig över oss och känner trygghet i sällskapet vi.
- Integritet: bl.a. därför att det är sexigt! Ett extremt bekräftelsebehov är en killer.
- En kvinna som känner sig själv: djupen och höjderna. Det är något av det mest attraktiva som finns: inre skönhet!
Tankar?
Jag önskar dig en fin skottdag min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Då finns det lite för er män att leverera…
– att stå upp för oss i alla lägen
– att vara en klippa i stormen
– vara en vän som vi kan anförtro oss åt
– att behandla er själva (och andra) väl
– ge trygghet
– inte söka bekräftelse hos andra kvinnor!!
Skulle gärna träffa en man som är TRYGG i sig själv. Verkar vara svårt.
Håller med dig Ann! 😀
Att känna sig själv och tycka om sig själv som man är, skapar den där inre tryggheten som är så attraktiv både hos kvinnor och hos män. Då bjuder man också på sig själv. På allt gott.
Det är ju nu, som mogen kvinna, jag äntligen kan ”kamma hem fördelar” utanför min yta.
Uppskattar att få ta del av Din ”önskelista”, som kommer särskilt väl till pass denna skottårsdag!
Ha en riktigt bra sådan!
Vilken man lever upp till detta ?
Vad gör en kvinna attraktiv måste väl ändå vara utifrån betraktarens ögon
Spännande inlägg…blir extra nyfiken på det här med en kvinna som provocerar till ”stretch” för att hon ser potentialer…har funderat en del på det där själv eftersom jag har en tendens att ”utmana” där jag ser att det finns en djupare tanke bakom. Dvs när jag märker att jag har en person framför mig, man eller kvinna, som faktiskt har en förmåga att analysera sig själv och se sina egna mönster, så kan jag ibland bli lite ifrågasättande, eller utmanande om man så vill, just av den anledningen att det är härligt att se när människor kommer vidare i tanken…och också för att det är just så jag vill bli bemött och hjälpt att komma vidare, det som är det svåra här är att jag samtidigt tror att många kan känna att jag är galet jobbig när jag håller på så…så det är en balansgång det där, och en risk man tar…kanske stöter man bort en potentiell djupare vänskap genom att hålla på på det viset..samtidigt är det ju jag…så varför låta bli?…
Spännande att du skriver ”gömd bakom” männen som grupp Michael…;-), Jag hoppas innerligen det finns många män som tycker som du därute…vore intressant att höra de män som läser bloggen, vad tycker ni? Håller ni med om vad män söker i tvåsamheten?
Ha en fin eftermiddag!
/Em
Em, bra utmaning till oss män. Den här bloggen har stort fokus på ”perspektiv kvinna”, har saknat lite vad vill vi män egentligen??? Fokus kvinna är inte fel alls egentligen, vi män har så mycket svårare för koppling känsla-uttryck. Jag tror faktiskt inte, innerst inne (jag vet-det finns män därute som är långt från självkännedom) att vi män vill inget annat än vad kvinnor vill ha;
– bekräftelse. Fysiskt, emotionellt; själsligt.
– spegelbild. Vad är mina utvecklings områden.
– drömmar. Hur kan vi mötas.
– inre skönhet viktigare än yttre (något som kommer hos oss män med ålder/personlig utveckling tror jag). Hur visar kvinnan detta.
– den här är viktig från min horisont och som Michael brukar föra fram; impulskontroll. Så otroligt viktig när det gäller att bygga tillit, grunden till all relations byggande.
– nr 1 som jag ser det, kommunikation. Att ha förmågan att inte bara hantera vardagen utan det mer djupa mellan oss. Det som får två individer att flätas samman. Det som skapar djup, tilltro, samhörighet. Som balanserar våra brister och utvecklar ett vi. Om nu mannen är sämre på det – hur kan jag som kvinna tala om min frustration?
Som jag ser det-extremt tydligt. Ställ förhållandet på spel. Berätta väldigt tydligt vad som är alternativen. Linda inte in det. Inga subtila uttryck, vi är olika här tror jag Mycket olika. Och ta det tidigt i relationen så mannen har chansen att fatta att man bör fundera på sin egen roll och påverkan på förhållandet.
Alla ni kvinnor som blivit bedragna och kränkta-missförstå mig inte har stor förståelse för er besvikelse. Men återigen -hur kan VI se till att kommunikations nerven har rätt magnitud inte bara 6 mån utan även efter oändligt med tid?
Någon annan man som har någon åsikt?
Tänk om man kunde få förmånen att möta en man som du beskriver, de verkar inte växa på träd. Kan det vara så att det är just dessa män som är upptagna? Jag lever hellre ensam därför, orkar inte vara mamma åt en man och jag vill i en relation bli synlig och bekräftad som den kvinna jag är. Fast jag har kanske bara haft extrem otur…
Oj ja det där låter som en utopi.
-Står upp för henne i alla lägen? Nä, han står aldrig upp för mig. Det är han för feg och konflikträdd för.
– Provocerar till extra stretch??? Nä då är man jobbig,lägger sig i och han tycker det är bättre jag skiter i honom. Har försökt få honom äta nyttigare, köpt vitaminer mm till honom, få med honom ut på promenad eller gå att träna.
-Attraheras av att man brinner för något??? Nä då är man ”besatt” och citat ” håller bara på med dom jävla hundarna”
Så det är nog inte alla män som tycker så. Men kanske finns några få guldkorn bland alla mindre guldkorn där ute.
Underligt att det bara är kvinnor som levererar sin åsikt? Kan inte låta bli att kratta ner några rader. Manlig klippa beror väl på den enskildes styrkor och svagheter enligt mig.Det är bara en i raden av alla påsåenden som jag kände lite mer för och ville svar på. I bitterhetens tecken finns det nog ingen man/kvinna som kan leverera. Troligen är vi som försöker redan dömda att misslyckas om jag förstått kommentarerna rätt ovan?
Att generalisera ska man nog akta sig för men jag tycker det ligger ganska mycket i det som står i bloggen. Hälsningar övande man som troligen aldrig blir färdig med livets alla utmaningar och möjligheter. För vad vore vi män utan en kvinna vid vår sida?
För nu är det väl ändå så att”Bra kvinnor växer ju på träd eller hur?”. Vi behöver inga mammor.Vi har ett stort behov av starka ,svaga,självständiga,sårbara,lyckliga,behovsfyllda fantastiska kvinnor
Ja jag medger och håller med – generalisering är farligt, men jag tror att alla vi kvinnor som verkar lite bittra här har sura erfarenheter. Sura erfarenheter av män som INTE läser bloggen på separation.se. Män som inte vill ta tag i det de borde ta tag i för att bli ”bättre människor”, män som inte är nöjda men som inte vill jobba med sig själva – det kan vara tungt för psyket.
Grattis och hurra till er män som, liksom många kvinnor idag, jobbar med er själva!! 🙂
Hej Jörgen och Ann! Jag tänker att det å ena sidan förstås är lätt att bli bitter. Jag har också mött många gruskorn och få guldkorn. Men samtidigt är det ett val att välja att inte bli bitter. Att benhårt stå fast vid att utveckla sin egen ryggrad, som Michael brukar säga, och benhårt stå fast vid att den där innerliga kärleken där vi båda får vara starka, svaga, självständiga, sårbara och fantastiska är möjlig.
För det är klart att den kärleken är möjlig. Jag inleder med att ge den kärleken till mig själv. Har också precis träffat en man som det kanske är möjligt att uppleva det där med. Men; inser också hur mycket det är som ska stämma för att det ska bli en bra relation. Inte bara ska vi båda vara där att vi jobbar med oss själv, vi ska båda vara på rätt ställe för en relation också. Så det vi sagt så här långt är att vi ses, men inte definierar något. Och detta är en gigantisk utmaning för mig. Att våga öppna mig utan några garantier. Jag försöker hantera det genom att ge detta lagom mycket plats i mitt liv, att hålla fokus på mig och min ryggrad och att välja att ha tillit till att detta med denna mannen blir vad det är meningen att bli, utan att jag behöver puscha eller forcera.
Jag vill ha en man som är nära sina känslor. Som kan skratta hejdlöst, samt gråta när livet känns tungt. En man som är öppen och ärlig. Är jag ledsen så vill jag ha en lång och ärlig och hjärtlig kram utan att jag ska behöva be om det. En man som kan lyssna. Någon som inte är ego, som inte har någon dold agenda. Någon som kan skämma bort en med komplimanger( för det är gratis ) utan att förvänta sig sex som kompensation.
I grund och botten handlar det om att vilja varandra väl, att ha närhet, hålla varandra i handen, säga snälla saker till varandra.
Som man kan jag skriva under på mkt av det Michael skriver, absolut. Jag bröt nyligen upp med en kvinna som sa att hon saknade mitt stöd, att jag inte var något att räkna med när det blåser motvind. Jag hade förtvivlat svårt att förstå vad hon menade rent konkret men detta fick mig såklart att fundera på vad jag själv faktiskt ger och vad jag går för. Att jag började tvivla på mig själv är ett understatement. Vore intressant att få höra från dig kvinna vad ”att vara en klippa” i ett förhållande betyder för dig?
Det du skriver får min partner en hel del av. Å jag av honom. Mycket närhet, klappar och ”bara vara”. Men när det har varit bråk har det blivit mycket bråk, fula ord. Då kan han inte ens säga att han älskar mig förrän det gått en stund, till och med en dag efter att vi bråkat. Kan få kommentarer när jag till exempel ska gå och träna, vilket jag brinner för. ”Ska du gå och träna nu igen”. Jag är väldigt intresserad av kost, att äta rätt. Men då är jag ”besatt”.
Men är jag också glad, kramig och bara vill vara, inte ställer några krav så är allt bara så underbart!
Jag har lämnat många gånger och liksaså han. Sista gången jag lämnade blev det bra igen mellan oss efter några veckor. Nu är han så väldigt kärleksfull. Jag blev arg på honom på ngt, och vi diskuterade saken. Han höll sig lugn och sansad. Å vi redade ut saken. Men när vi sitter och äter på kvällen säger han, ja du ska vara glad att jag inte brusade upp när vi diskuterade tidigare idag, utan att jag höll mig sansad. SÅ med andra ord, som jag tolkar det, så länge jag inte säger vad jag tycker, känner osv så är det guld och gröna skogar. Denna gången när jag gjorde det, sa vad jag tyckte och tänkte, hade jag alltså bara tur att han inte brusade upp. Ah jag vet inte hur jag ska tolka en sådan dum kommentar. Jag hoppas ju att jag tolkade fel.:-)
Vilsen….känner igen din beskrivning så väl så jag nästan tror vi har träffat samma man…!? Narcissistiska drag?
Jag har varit med om exakt samma scenario för ett par månader sedan och jag tror att de vill ha beröm för sitt uppförande! Allt i deras vardag och liv går ut på att partnern och andra ska berömma, uppskatta och avundas dem! Jag kanske är ”ute och cyklar” i min analys men när jag gått igenom våra bråk i efterhand så ser jag samma mönster. När han inte fick uppmärksamhet eller om han kände sig ”fråntagen” bekräftelse så blev det antingen bråk eller så talade han om hur glad och tacksam jag skulle vara att han minsann hade gjort si eller så! Även om jag gav fint beröm och tackade för saker jag fick så kom det nästan alltid tillbaka vid ett senare tillfälle att jag inte hade varit tillräckligt tacksam eller glad för det jag fick!
Norpan, ja jag är inte riktigt ”färdig” med min analys. Men jag känner igen mig i det du skriver. Det är så svårt att sätta ord på hur det är. Det är väl lite så att ger inte jag ger inte han. Men skulle han då ge mer så är han ju fantastisk. Han kan liksom då inte se vad jag egentlgien gjort och gör. Han kan ibland säga att han lagar alltid så god mat till mig, att jag har det bra. Att han står för matutgifterna den veckan vi ses. ( Jag träffar bara honom varannan vecka när jag är barnfri). Men till saken hör att jag pendlar dagligen 7 mil extra den veckan, och han har svårt för att vara hos mig sedan vi blev särbos. Hmmm ja som sagt, känns som att du förstår vad jag menar med min känsla.
Jag måste få fråga lite om det här med impulskontroll…det låter alltid så negativt att ha låg impulskontroll. Betyder det verkligen att man är en dålig partner? Jag har nog insett att jag är en väldigt luststyrd och spontan människa med låg impulskontroll. Men jag tycker samtidigt att jag har en hög moral, sunda värderingar och ett väldigt starkt över-jag. Så jag tror verkligen att jag kan göra kloka val, även om känslorna blir väldigt starka ibland. Kanske inte alltid i det lilla, men jag passerar inte vilka gränser som helst. Så jag vill samtidigt vara den jag är. Det gör mig också väldigt levande.
Kanske skulle skrivit under ”reply” i stället så kanske du får meddelande om att jag svarat
Petra35: Jag upplever att jag är som du och känner likadant. När jag tvivlar på mig själv brukar jag gå igenom de impulsiva saker jag gjort och i 95 % av fallen är mina val något som fört mig långt framåt och inte tvärtom.
Impulsanmäld till proffstränare över min nivå. Resultat: Lär mig rätt från början och tränaren tycker det viktigaste är min önskan att vilja utvecklas, inte min utbildningsnivå (jag såg efter anmälan att jag inte var kvalificerad).
Det är lätt att anklaga sig själv idag när det lätt ses som ett symtom på ADHD, borderline eller mani i bipoläritet att vara impulsiv, men oavsett om man har en sådan diagnos eller om det bara är en del av ens personlighet så är det en tillgång med impulsivitet så länge den inte gör mer skada än nytta.
Varje gång jag bytt arbete har jag höjt min lön och fått bättre arbetsuppgifter och mer ansvar. Jag har skämts eftersom det innebär att jag bara varit ca tre år på varje arbetsplats, men jag har bara ett liv och kan inte bry mig om vad andra tycker om det. Jag har fått kommentarer om att jag bytt arbete ofta men så länge jag, chefer och kollegor är nöjda ser jag inga problem med det.
Alla är vi olika och det krävs gör att vi ska fungera i grupp. En hästflock behöver olika typer av individer för att fungera – några vaktar för faror, några leder mot bästa maten, några är försvarare och så vidare. Alla behövs och alla är lika viktiga. Så är det med oss också.
Petra35: Jag upplever att jag är som du och känner likadant. När jag tvivlar på mig själv brukar jag gå igenom de impulsiva saker jag gjort och i 95 % av fallen är mina val något som fört mig långt framåt och inte tvärtom.
Impulsanmäld till proffstränare över min nivå. Resultat: Lär mig rätt från början och tränaren tycker det viktigaste är min önskan att vilja utvecklas, inte min utbildningsnivå (jag såg efter anmälan att jag inte var kvalificerad).
Det är lätt att anklaga sig själv idag när det lätt ses som ett symtom på ADHD, borderline eller mani i bipoläritet att vara impulsiv, men oavsett om man har en sådan diagnos eller om det bara är en del av ens personlighet så är det en tillgång med impulsivitet så länge den inte gör mer skada än nytta.
Varje gång jag bytt arbete har jag höjt min lön och fått bättre arbetsuppgifter och mer ansvar. Jag har skämts eftersom det innebär att jag bara varit ca tre år på varje arbetsplats, men jag har bara ett liv och kan inte bry mig om vad andra tycker om det. Jag har fått kommentarer om att jag bytt arbete ofta men så länge jag, chefer och kollegor är nöjda ser jag inga problem med det.
Alla är vi olika och det krävs gör att vi ska fungera i grupp. En hästflock behöver olika typer av individer för att fungera – några vaktar för faror, några leder mot bästa maten, några är försvarare och så vidare. Alla behövs och alla är lika viktiga.
Tack för ditt svar MyXPersson 😀
Ja, å sen är det väl så att balans är bra att kunna finna i det mesta. Måttfullhet är inte heller någon styrka hos mig. Det är ofta allt eller inget. Svart eller vitt…jag ska nog bara försöka glida lite mer inåt mitten på en skala…söka lite mer balans. Men min spontanitet, min nyfikenhet, mitt känsloliv, min öppenhet, min humor…ja…allt det hos mig som är lite gränslöst – det är ju JAG!!! 😀