Oavsett om du är i ett förhållande eller är singel: Vilka erfarenheter har du av tvåsamhet? Hur har tidigare relationer påverkat dig? Vad har du för vana att nöja dig med i ett förhållande? Hur ser kärlek i praktiken ut för dig?
En man berättar för mig hur fruktansvärt stressad hans relation gör honom. Han känner sig oälskad, som en man/person som endast är respekterad (om ens det) för vad han presterar på det ekonomiska planet: ”Skulle hon vara tillsammans med mig om jag inte levererade? Jag vill egentligen byta yrkesbana, men då kommer jag att gå ned rejält i lön, vilket är dödsstöten för vår relation.”
Vad är det för ”rätter” som här mannen serverar sig själv från relationsmenyn? Han gör det som jag ser alltför många göra (vilket jag själv en gång gjorde) – låter sig domineras av rädsla. Rädsla för att inte träffa någon och inte kunna bli förälskad igen. Rädsla för ensamhet, ovisshet, ekonomi och att inte känna sig betydelsefull för en annan människa. Vilken kraft det ligger i just det att få känna sig behövd!
Så lätt att röra ihop begreppen: för vem vill inte se att relationen är byggd på kärlek istället för en lång lista av oro eller t.o.m. panik. Vår psyken är enastående på att hitta förklaringar. Rökridåer läggs ut för att slippa känna alltför mycket.
Tills vi en dag inte längre tillåter drama, höga röster, kvävande tystnad, nonchalans, hjärtats ensamhet etc. få stå som ständiga segrare. Vi känner hela vägen genom den emotionella ryggraden, hur kort det här livet är och att vi inte längre kan gå emot det som verkligen är jag.
Tänk om ”misstagen”, åren av tröstlösa förhandlingar kring: ”Älska mig för den jag är! Förstå mig bara!” – är det som tvingar dig i riktning mot det bästa inom dig?
När vi lyckas stå kvar i oss själva utan alla möjliga bortförklaringar kan kriget upphöra. Du väljer istället för att konstant reagera och söka svar från omgivningen.
Vad behöver du stryka från relationsmenyn?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
När ensamhetens våg väller över mig tänker jag;
Det har ett pris att äga sitt liv och stå kvar i Ttilliten till Livet själv.
Visst har jag det både Tråkigt och Ensamt, och det på ett Ärligt sätt –
jag är inte fången under att känna mig som endast sällskapsdam som fanns till hands för hans egna persons skull.
Självanklagelserna är tunga ibland…
Hur Kunde jag finna mig i att vara i hans närhet?
Han var inte på något plan intreserad av mig som person.
Vem Är jag ?
Såren är stora som jag tillåtit växa under tre år.
….
❤️
Rädsla är hemskt. Jag har skrivit en del senaste tiden. Blivit utsatt för liknande som psykisk misshandel. Nu när allt verkligen ställt på sin spets att jag pratat om att flytta. Då tar han tag i sina problem hos terapeut. Förändring har skett till det mycket bättre han. Rädslan bottnar i om jag väljer rätt. Stannar jag, bibehåller han detta han bygger upp nu. Eller ska jag flytta? Särbo är inte ett alternativ enligt honom. Jag är väldigt kantstött men kan ändå inte välja vilket som skulle vara rätt. Nätterna är hemska. Vaknar med ryck flera gånger och samma snurr. Jag måste välja.
Samtidigt så kan jag se att jag själv skapat det här mönstret. Eller jag kanske inte skapade såret från början, men sen har jag ju själv under hela mitt liv dragits till män som av olika anledningar serverat mig samma rätt. Och så har det som blivit det enda som jag tror finns på menyn. Och även om jag tror att jag beställt nån rätt som ser ut att vara ny, så visar det sig ändå smaka likadant. Haha…jag kan nästan skratta åt den dåliga filmen. Och ja…förhoppningsvis kan jag se mitt mönster nu å typ gå till en helt annan restaurang nästa gång. Fast jag är väldigt rädd för att jag nästa gång också ska bli sugen på samma näringsfattiga maträtt.
Jag har ingen erfarenhet av tvåsamhet. Kärlek för mig är glädje, trygghet, värme, förståelse och närvaro. När två människor känner kärleken till både varandras ljus och mörker och ändå alltid vill stå kvar nära varandra. När inget kan ändra på det. Det är den kärleken jag längtar efter att få vila hos. I mig själv och tillsammans med någon. Total acceptans och trygghet.
Kära Busar
Det är som du skriver om mitt liv.
Jag sitter i samma situation som dig. Nu har min kropp börjat reagera fysiskt på detta. ”ska jag leva i detta? Eller flytta?”
Min läkare säger att när inte själen mår bra säger kroppen ifrån.
Men ändå så är rädslan såå svår..så stor att jag har svårt att bryta.
Det finns bara en Busan. Följ ditt hjärta innan din kropp börjar strejka den med.
Kram
Lisa då vet du vad jag pratar om. Min kropp har börjat strejka. Huvudvärk, tryck i bröstet, tryck vid skulderbladet, sover dåligt. Ångest helt enkelt. Gått in i väggen för många år sedan. Det vill jag inte igen. Jag vill bara vara glad och lycklig. Den person jag var förr. Mina barn har en mamma som ofta är arg för att hon inte mår bra. Svårigheten är att han blir så ledsen och försöker övertala. Jag vill hjälpa/rädda honom. Bottnar nog i att jag inte kunde rädda mig egen pappa. Spekulationer, ja visst. Men svårt och jobbigt..
Tack Michael! Det är fenomenalt hur lite du behöver förändra dina inlägg för att de ska få en sådan enorm påverkan. Vi är komplexa som människor och våra erfarenheter är så olika. Men du har kunskaper om det mesta och kan ställa sådan fantastiskt bra frågor, som i dagens inlägg. Man lär sig något nytt varje gång.
🙂
Till Busan och Lisa…var starka och välj den väg som gör att er inre kärna bibehålls stark, styrka som tar er till egen lycka.
Gå nu.
Jag har varit i samma situation bad honom flytta han hade en otrohetsaffär i många år fick jag reda på. Han ville flytta tillbaka precis innan skilsmässan var klar han skulle även upp i domstol misshandlade mig vad gör jag tar tillbaka honom jag orkade inte mer gick ner 22 kg såg ut som en bellsemfånge. De höll 5 år inga bra år. När han började ljuga igen då fick han flytta igen .Han tog bilen full 1.19 promille som han sa till mig ?? Ska skiljas snart klart. Mitt hus!! Behöver inte dricka vin när han bestämmer. Ingen tar min energi. Lungt!! Kanske en dag så står min Prins framför mig en snäll man ingen
Psykopat och hur vet man det??jag ringde polisen
Tack! SÅ SÅ sant det du skriver. Känns ända in i min själ.❤
Hur lär man sig att sätta sig själv i första hand undrar jag?
Det huvudsakliga jag bär med mig är att jag ska lite på min egna intuition/magkänsla och hur smärtsamt det än är, följa den. Om jag börjar rucka på mitt sätt att vara som person eller om jag behöver be om kärlek så är det självklart fel. Som du säger Michael; Att aldrig rea ut din sanning för att passa in.
Du får mig till att känna mig modig Michael! Jag jobbar fortfarande på att vända min hårda röst till mig själv om hur korkad jag var till att inse hur modig jag var som bröt mönster. Sakta, i förhållandet, utan att jag var direkt klartänkt över det, så tog jag mig steg för steg mot en inre och praktisk självständighet. Utbildade mig, gick ned i vikt och tränade… pang, så gjorde han slut! Blev jag ett hot för honom i vårt förhållande?
Du har så rätt Michael… 3 månader innan vi separerade råkade vi vara på samma plats, jag, min make och hans nya kvinna och jag såg hur de med stark åtrå tittade på varandra. När vi kom hem så sade jag till honom… Jag kan inte lova att jag når min exakta idealvikten…vill du vara med mig så får du älska mig för precis den jag är med alla mina brister jag har! Sov nu, vi är trötta..var hans svar. Detta tvingade mig till att göra det bästa för mig själv, insikten att ta mig för den jag är! För när han gjorde slut efter tre månader och ville tillbaka och även sade till vårt äldsta barn, -det hade varit bättre om jag varit otrogen för då hade jag aldrig behövt lämna mamma, så sade jag Stopp! Han fick inte komma tillbaka, fjärde gången gillt! Jag lyckades stå kvar i mig själv, även om hela världen runtomkring mig rämnade. Kriget var slut… en enorm tomhet infann sig i min själ. Samtidigt som jag kom i en ekonomisk kris och tvingades jobba mer än 100 % och ett nytt liv behövde byggas upp.
Nu är i vart fall allt över… och man har överlevt! Livet har vänt tillbaka samt min Grace och förhållandet gav mig mycket erfarenhet vilket gör mig stark i olika slags relationer på jobb etc. Jag står tryggare i mig själv i de flesta situationer och vet att jag är värdefull. Jag har honom även mycket att tacka för och jag respekterar honom som person, vi gav varandra mycket bra också, men vi fungerade inte tillsammans fullt ut.
Ibland får jag en känsla av att skriva en bok om mitt inre kaos och resa… för att hjälpa andra.
Tack Michael för din styrka och trygghet
Jag tycker du ska skriva en bok Anna. Du är en fantastisk människa med mycket erfarenheter och du har en bra vokabulär. Jag köper den, det lovar jag 🙂
Jag håller med Johan!
Michael och Anna, så insiktsfulla och värdefullt för oss andra att få ta del av! Tack!