När jag skriver ensamtid, tänker jag inte på själviska beteendet som gör att andra människor ständigt kommer i kläm p.g.a. våra val att dra sig undan. Och när jag skriver om tiden som många skulle behöva mer utav, så har jag även alla dem som befinner sig i den icke valda ensamheten i mina tankar.
När vi ständigt har människor, projekt och tidsscheman tätt inpå oss, skapar det en enorm stress som vi inte alltid är medvetna om. Men stressen över att känna sig ensam även då vi är i ett förhållande, eller är isolerade från andra mot vår vilja, ger enorma stresspåslag i våra kroppar.
Ett element som håller oss friska är vänlighet. Ett ”god morgon” och en bekräftande blick skulle spara enorma summor pengar inom området ohälsa. Att hälsa på någon ger alltså en bra hälsa. Sverige är fantastiskt sätt på många sätt, men vi har som kollektiv inom vissa sfärer också märkliga beteenden. Vi kan t.ex. gå förbi varandra på en nästan folktom strandpromenad utan att säga: ”god morgon – god kväll!” Det skulle anses som extremt ohövligt i många länder!
Många relationer går mot sin undergång därför att vi har så enormt mycket som vi anser oss vara tvungna att hinna med. Vad är det som vi måste checka av? Vad är det som är så bråttom, att halterna av bl.a. kortisol i våra kroppar blir farligt höga? Hur många butiker, bjudningar, renoveringsprojekt, barn/ungdomsaktiviteter m.m. är det som vi ”bara måst hinna med”?
Vi kan bli beroende av stress så att vi resonerar: ”men jag mår bara bra av att ha många järn i elden…” Men hur känner sig ditt förhållande av att du tycker att det är skönt att ständigt vara på gång? Hur mår kroppen? Lyssnar vi på den eller måste allt krascha först?
När vi hittar våra oaser för att göra näst intill ingenting så sänks takten på pulsslagen, vilket helt säkert gör oss vänligare. Vi blir snällare mot kvinnan eller mannen i blomsterbutiken och mot barnen. Vi blir oändligt mycket bättre på att lyssna på andra. Om vi har en partner så kommer hon eller han att känna sig bekräftad, vilket är ovärderligt.
Först kan det ge absintens att sitta där med kaffet, teet eller vad det nu är, och lägga undan mobilen. Rastlöshet knackar snart på, men svara inte an genom att öppna appen, utan bara se dig omkring. Dofter, ljuset, färgnyanserna, hörselintrycken, tankarna och känslorna…Var i det egna sällskapet så att du senare kan vara i någon annans.
Lugn och en vänlig inställning är syskonen som ger varandra näring.
Michael Larsen – relationscoach
När går vänlighet över till dumhet?
Om man gör många små vänliga handlingar i vardagen men att man känner att man inte får några tillbaka. Ska man då sluta vara ”dumvänlig”?
Kan hålla med dig om att man blir utnyttjad när man är vänlig. Samtidigt sägs det ju att man ska älska och ge utan att förvänta sig att få något tillbaka så det är väl samma sak med vänligheten.
Kan hålla med dig om att man blir utnyttjad när man är vänlig. Samtidigt sägs det ju att man ska älska och ge utan att förvänta sig att få något tillbaka så det är väl samma sak med vänligheten.
Jag kunde tidigare bli sårad och/eller ledsen när jag inte fick något gensvar på min vänlighet (i det offentliga rummet, alltså ett hej, en hjälpande hand eller annat). Sedan tänkte jag att jag ju faktiskt inte endast gör det för deras skull, utan för att det är en sådan slags människa jag vill vara. En människa som ser andra, även främlingar. Sedan dess har jag kunnat strunta alltmer i responsen jag får. Jag gör det mer för att det är mina värderingar och jag vill stå för dem! Då är man inte dumsnäll utan en människa med karaktär tycker jag.
Så sant, vi ska framförallt hinna med oss själva. Ha en fin nationaldag!
Du har så rätt Michael Larsen i allt du skriver och delar med oss. Sluta aldrig skriva! Du gör skillnad och dina ord går rakt in i hjärtat. Tänk att leva med en människa som har förstått vad livet handlar om och lever som du lär. Tack för att du delar så intressanta och viktiga inlägg även denna dag, nationaldagen
Ååh så bra!!! Tack!!! ❤️ Lugn och vänlighet…JA…vilken behaglig kombination!!!
Tänk att jag kan läsa dina texter en, två eller tre gånger och varje gång få lite till att tänka på….och jag håller med dig om så mycket….det där med att det alltid är så bråttom… varför?….och stresshantering….det finns så mycket som går att göra annorlunda om man tänker efter lite själv…och många saker att välja bort…och att försöka vara vänlig utan att bli dumsnäll…
Läser en fjärde gång (!)….och tänker på att vi alla behöver bli bättre på att stanna upp, våga stanna kvar och lyssna aktivt på varandra….ställa öppna frågor för att få reda på mer….t ex hjälpa ungdomar tänka efter själva, hitta sina styrkor och sin egen väg i livet….så de slipper fara illa….
Idag vaknade jag tidigt med en lite jobbig känsla. Känner mig ensam. Och har börjat förstå att det handlar mycket om tillit och trygghet. Jag längtar efter att känna det så mycket. Inom mig själv och i relationen till män. Att kunna lita på att det finns någon man som på riktigt vill mig väl. Som inte sätter sina behov och sitt ego främst. Jag har en helt annan grundtrygghet i relationer med kvinnor. Har många fler kvinnliga vänner. Och då kan jag visa mycket mera kärlek. För att det är så självklart att de vill väl. På samma sätt som det är så enkelt för mig att ge all min kärlek till mina kusinbarn. Det är så enkelt å självklart. Finns ingen känsla av att jag måste skydda mig, och då kommer bara mitt bästa fram. I relationer med män är det inte så. Då är jag alltid beredd på att bli skrämd och behöva försvara mig. Tröttsamt och trist, jag vill inte att det ska behöva vara såhär.