Vanorna vi behöver upphöra med

Tystnaden, kan den vara fel när man varit i en relation där allt ska blötas och stötas och ha utifrån input genom musik, hölurar och radion på gemensamma promenader. brus från tvn. musik när man älskar , hörlurar med musik när han ska sova. Har ofta fått höra att det ej finns någon Vi känsla från mig . Den känner han ? I vadå? Så tystnaden är underbar orkar ej diskutera allt från vem som är 100% i förhållandet. Nu var jag av ett tag pga av mycket tyckande då jag ofta anklagats för att vara bitter sur och stressad, jag tyckte Vår kärlek var villkorad å jag bröt. Vi var bara vänner och hade det hur trevligt som helst när vi träffades och mitt hjärta öppnades igen för honom tänkte,trodde att vi läkt ut gamla relationssår medans han ifrågasatte och sa att han tagit över min ambivalens och ville ej har fler år till spillo att vänta Så nu fick jag bestämma mig Vara eller icke vara. Jag kände detsamma vi träffades han var avståndstagande förstoch kall , jag öppnade upp mig helt och han satt armarna i kors och sa hur hade du tänkt att det skulle funka? Undrar all kärlek som bubblar till honom som finns i mitt hjärta att bara stråla ut med hjärtat, att vara tacksam, att bara vara å njuta att man är älskad av en person som det finns attraktion till , Att älska någon att vilja den andra väl att njuta av vara tillsammans . Satt och va otrevlig med attityd om att jag smittat han med massa negativa saker å hur tänker du nu(Blötas och stötas ) . Han kan vara rent av elak många gånger. Nästa dag världens roligaste underbaraste sympatiske, Då ska allt vara som bortblåst och jag ska sluta älta Vi pratar ofta om att utvecklas och hur vi utvecklats men det kommer nya saker hela tiden och kampa för. Så Tystnaden kan vara att föredra.

jahaja, vad behöver jag upphöra med? tillåtandet av dumheter? stingsligheten? irritationerna? tanken att om jag tillåter andra att vara som dom är så ger det automatiskt tillåtelse att jag får vara som jag vill?( jag vet ju att jag inte blir accepterad som jag är, jag blir utstött och folk är elaka med mig) för det måste jag nog bli duktigare på att säga ifrån? ( ge f,,,,,,an i mitt liv!)men hur säger man det på ett sätt så att man stöttar och lyfter den andra samtidigt, så att den dåliga cirkeln bryts? och dom här djupa fina disskussionerna…..hur gör man så dom blir fina? hur känner man om man kan sluta innan de spårar ur, och om de inte blir bra hur vänder man det då? jag tycker inte själv om bortförklaringar och efterhandskonstuktioner? då måste det väl bli rätt från början? kanske jag måste tillåta ändringar, kanske ska börja där, lyssna med hjärtat? (svårt för mig då jag brukar få en exakt känsla av vad personen försöker förklara, och det är sällan fel) Ideer ngn?