Borde inte de självklara svaren på varför vi är i våra förhållanden vara:
”Därför att vi njuter av varandras sällskap.”
”Det finns en kärlek mellan oss som berikar mitt liv och min partners!”
”Jag vill inte vara utan honom vid min sida!”
”Hon får mig att känna mig så enormt lycklig!”
Och ändå så svävar alldeles för många människor på meningarna:
”Jag känner mig så förvirrad…det var länge sedan vi verkligen pratade med varandra…Vi har aldrig sex…frågan är om vi någonsin har älskat…”
”Jag kämpar på tills barnen blir lite äldre. Det vore helt fel att bryta upp familjen nu.”
”Det är nog mina förväntningar som är för höga.”
Det ligger i vår natur att hoppas på förändring. Vilket kan inträffa! Men bara om vi erkänner och pratar öppet om vad som behöver förändras. Undvikande tystnad klyver relationen mitt itu. Förnekelse och bortförklaringar dränerar!
Människor vill vara lyckliga! Inte kvävande och självcensurerande för att passa in i någonting livlöst. Finns det inte syre i relationen, räcker det inte med att du önskar att det vore så. Planeten mars kommer inte att få en tjockare atmosfär bara därför att forskarna tycker att det skulle vara enastående.
Förändringar sker genom kommunikation och handling. Och kärlek till din egen person!
Om din partner inte vill lära sig relations/kärleksspråket, så spelar det ingen roll hur fantastisk du är på det! En pardans är endast möjlig med två personer som tar det rätta stegen. Testa att försöka föra någon som hänger på dig med hela sin tyngd.
Känner du dig levande där du befinner dig?
Finns det möjlighet för er att hitta tillbaka till varandra, så att glädje kan ta plats?
Respekterar du dig själv i tvåsamheten?
Jag är väl medveten om hur många psykologiska filter; rädslor, skuld m.m. som blockerar för oss. Vi är oerhört komplexa varelser, men kom ihåg:
Hur dyrbar är din tid och vad vill du fylla den med?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Dagens text å bild talade verkligen sitt tydliga språk. Å jag vet verkligen skillnaden mellan en bra och dålig dans. Tror den bilden kommer hjälpa mig mycket om jag överför den till relationstänket. Det svåra är nog om man aldrig upplevt känslan i en riktigt bra dans (relation), då är det nog svårt att veta hur bra det kan vara med rätt partner. Men ja…en riktigt öm, respektfull, inkännande, utmanande, varierad, känslosam, kommunikativ dans ÄR det underbaraste som finns!!! Det är en känsla av sån total tillit, samhörighet och förståelse för varandra. Och blir det fel, så ler man mot varandra, saktar in stegen tills båda hjälper hittat sin egen balans igen och så börjar man om… ❤️
Vackert skrivet Petra
Har svårt att sätta fingret på vad som fattats men dansen var en bra jämförelse…
Tror jag börjar förstå mer och mer
Under tiden har jag bestämt mig för att investera i mig själv- på alla sätt
Och inser att det är förstå gången någonsin jag gjort det!!
Köper fina kläder, tränar unnar mig god mat och vackra saker
Åker dit jag vill och gör det jag vill
Har alltid satt andra människor före mig själv
Och helt plötsligt säger någon
Du är vacker
Och jag kan vila i det
Kravlöst – bara njuta av orden
Kram på er alla ❤️
Tar o kopierar den här till min f.b sida…
Lever singel nu för min dans de sista 3 åren var ensamdans.
…
Ser många förhållanden där kommunikationen inte längre fungersr.
De är kvar ändå !
Om de bara visste skönheten i att leva sant o ärligt, periodvis blir det med mig själv som sällskap i livet.
Just nu är jag i självsällskap !
God helg alla, o tack för chans till reflektion igen !
Vad vore livet utan att få utvecklas o reflektera o leva mer o mer Sant o Ärligt ?
-Skvatt intet.
Jag lever med en man jag inte älskar för att få vara varje dag med mitt barn som jag älskar. Tror det är likadant för honom. Vi har varit ifrån varandra men det var värre att vara deltidsföräldrar. Inte kul men jag kommer inte på något bättre just nu….
Kärlekens ”språk” är olika för oss, om vi lär oss de 5 olika ”språken” så vet vi hur vi kan visa kärlek så att vår partner känner sig älskad, men framför allt så lär vi oss vad vi själva behöver för att känna oss älskade! Vad är det som skapar känslan av att bli sedd och bekräftad hos just dig!? Är det;
Att bli bekräftad med ord och djupa samtal?
Att bli bekräftad genom fysisk beröring, och fysisk närhet ?
Att få presenter/gåvor?
Att uppleva saker tillsammans ?
En person vars huvud”språk” är att ge gåvor, kommer inte att känna sig älskad fullt ut av en person vars huvud”språk” är fysisk närhet! Det är förstås inte så enkelt som ovan, vi kan ha flera ”språk” men att lära sig det som styr mest, underlättar.
Tänk er det lilla barnet som blir hämtat på förskolan, mamman eller pappan lyfter upp barnet och kramar om barnet länge med orden ”ååhh vad jag längtat efter dig” Men när föräldrarna kom sprang barnet dom till mötes med en fin teckning hen ville visa! Föräldrarna möter barnet med sitt eget ”språk” dvs fysisk närhet, men barnets ”språk” var att få visa sin teckning (ge en gåva). Det finns mycket intressant att läsa om ovanstående, läs Fem kärlekens språk om ni är intresserade.
Man ger till andra vad man själv önskar, och när våra ”språk” krockar blir det problem. Själv känner jag ex inte speciellt mycket när jag får gåvor etc av min sambo (även om jag lossas bli glad när jag får en blomma) men när han bekräftar mig genom ord och fysisk beröring känner jag mig älskad. Min sambo har samma ”språk” som mig, det blir verkligen enklare då. Im du lever med en partner som känner sig älskad när ni gör saker tillsammans och du känner dig älskad av bekräftande ord, ja då kommer båda känna sig missnöjda…och oälskade. En väg fram kan vara att lära sig varandras ”språk” så man kan ge den andre kärlek på ett sätt som hen förstår.
Intressant Mia, ska jag ta med mig till mitt nästa förhållande.
Tack för tipset
Måste bara få skryta att snart har jag kämpat mig igenom en separation. Inte har de varit lätt och säkert har jag jobbiga stunder kvar men jag vänder aldrig tillbaka. Känns så himla skönt och lugnet har lagt sig i mitt liv.
Nu kan jag se framåt igen.
Min sambo är åter i kontakt med den kvinna som han haft sex chatt med för dryga 4 år sedan. För ett år sedan var det dags för andra gången då utan sex inslag i den konversation som jag kom över, men han frågade om de skulle ses. Jag hotade att flytta ut med vår son och vi gick i familjerådgivning i ett halv år. Sedan tyckte han att det blev för otrevligt då vi bara ( läs han) mådde sämre efter varje möte. Jag tänkte att det kanske ändå gett något och han ville förändras. Han gav mig tillåtelse att kolla hans chattar och han skulle inte ha kontakt med henne igen. För ett par dagar sedan ser jag att han skrivit till henne när han befann sig på utbildning i Stockholm i närheten av där hon bor och frågat var hon bor nu för tiden.. Jag har inte orkat konfrontera honom om det en ytterligare gång, han jobbar i borta i Norge och jag är hemma och jobbar och tar hand om sonen och allt runt familjen. Jag vet att jag bara borde gå. En del säger att jag tom skulle flytta ut när han är borta eftersom han inte är juste med mig varför ska jag vara det mot honom.. Jag vill fick inte falla lika lågt. Han verkar ha otrohets genen som du skrev i ett inlägg för ett par år sedan. Jag tror säkert att han älskar mig och tycker att vi har det bra. Men det räcker inte. Och för mig gör det ju ont oavsett.. Jag känner mig som en billig hemhjälp. 🙁
Kära Jenny….gå!!! Förlorar du en så finns det tusen åter!!!
Vad hade du gett för råd till din bästa kompis om hon var i samma sits som du?
Skriv ned de råden och sedan blir det dina egna mål!
Livet är för kort för att bli sårad av den man älskar.
Lycka till du värdefulla människa
Tack Anna !
Jag hade sagt precis som du!
Jag vet intevar ankaret sitter fast. Rädslan i att inte veta hur livet blir?
Jag vet ju vad jag haft att leva och tampas med i 12 år.. Att ta klivet skrämmer mig samtidigt som jag förstår att det bara kan bli bättre egentligen..