Sitter här med några vårtankar kring det här med relationer och vad det är som motiverar människor till att vara i förhållandena de är i.

IMG_5127

Förhoppningsvis har du ett tydligt svar på rubrikens fråga inom dig. Om inte så är det mitt förslag att du ger det en stunds eftertanke. Vi kanske motiveras av att det är det bästa vi har för tillfället och att det håller ensamheten på ett bekvämt avstånd. Det låter kanske inte så ädelt, men för en del människor i den här världen, är det svaret. Andra drivs av behovet av materiel trygghet, eller att ha någon vi kan visa upp för omvärlden och som ger intrycket av att vi ”lyckats”.

Det kan också vara tryggheten i vanan: ”Man vet vad man har”, eller gemensamma intressen. Det kan självklart också vara en mix av motivationsfaktorer, som för och håller par samman. Jag värderar inget av alternativen. Människor är olika.

Eller så är det så enkelt att personen vid vår sida är någon som vi älskar och inte kan tänka oss ett liv utan. När den känslan bor inom oss har vi all anledning att känna djup tacksamhet.

Även om jag tillhör dem som inte lever i ett förhållande, så har jag svaret klart för mig själv gällande frågan: ”Jag är tillsammans med dig för att jag älskar dig och att vi gör varandras världar enastående.”

John F Kennedy sa: ”Fråga inte vad ditt kan göra för ditt land dig, fråga dig vad du kan göra för ditt land.”
Jag säger: ”Fråga inte vad din partner kan göra för dig, fråga dig vad du kan göra för din partner.”

Kom gärna med synpunkter och tankar 🙂