Är på resande fot idag och lägger därför upp ett tidigare inlägg. Önskar dig en fin dag min bloggvän.
Jag hör tyvärr inte alltför sällan relationshistorier som vida överträffar den galnaste och mest surrealistiska fantasin. Det skulle kunna ligga nära till hands att tappa tron på allt men jag har bestämt mig för att inte irra in i cynismträsket.
Får ofta frågor om varför exet gör som de gör: ”hur kan hon säga så? Varför beter han sig som han gör? Jag som alltid varit kärleksfull och visat respekt!”
Det finns personer som när de inte längre har ”rätt” känslor anser sig ha rätten att agera hur som helst. Det är som om det enbart är attraktionskänslorna som avgör ett korrekt och värdigt beteende. I kriser visar sig ofta HELA människan.
Hårda erfarenheter har lärt mig att det inte alltid går att förstå människors handlingar och varför de är som de är. Tänk bara på hur svårt det kan vara att förstå sig själv.
Någon sa: ”people are more screwed than you think!” Uppehåll dig därför inte alltför mycket kring vad som pågår i andras ”världar.” Det är bättre att vi ser våra egna brister så att vi kan rätta till dem och leva friare.
Jag vet mer än väl hur det är att självanklaga och säga till sig själv i ensamheten: ”om jag bara… hur kunde jag vara så korkad?” Det är som om vi både är åklagare och advokat gentemot den egna personen. Kruxet är att åklagaren i våra huvuden ofta är betydligt mer på och aggressiv än den försiktigt oerfarna försvarsadvokaten.
Vi behöver bli bättre på att stoppa oss själva i tankarna när vi ger FÖR mycket uppmärksamhet till varför exet sa si eller så. ”Varför skrev han/hon så i sms:et? Varför fick jag en sådan kylig och avvisande blick? Hur kan hon/han spela ut barnen så mot mig?”
Istället för att låta det tränga FÖR djupt ned i vår sårbarhet (jag vet att det är lätt att säga), är det bra att börja tänka: ”vad kan jag göra för att skydda mig mot negativa inställningar från andra? Hur vill jag leva mitt liv? Hur önskar jag att en framtida relation skall se ut?”
Vi måste få älta, vända ut och in på, analysera, gråta, avsky, känna ensamhet och hopplöshet, ofta till det yttersta, för att sedan, steg för steg kunna släppa taget.
Vilka tankar och känslor om din f.d. behöver du röra dig bort ifrån? Vilka attityder som kastas på dig kan du placera i elden?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Efter ett mycket stormigt och destruktivt förhållande sitter jag igen med en stark känsla av misslyckande, som är på väg att ta över hela livet. Det sista jag tänker på innan jag somnar och det första när jag vaknar är ”hur kunde jag låta det gå så långt? Varför gick jag inte efter hans första utbrott, och varför är jag den av oss som inte klarar att släppa och gå vidare?” Jag lät någon annan ta ifrån mig allt mitt självförtroende, och bryta ner mig och jag märkte det inte ens förrän det var för sent. Trodde faktiskt at jag var starkare än så. Men jag är starkare idag än igår, och kommer att vara ännu starkare imorgon. Men hur gör man egentligen för att stoppa och vända den negativa tankespiralen om sig själv?
Ännu ett bra inlägg- även om det är repris! Säkert många med mig som inte varit med hela din resa som bloggare :-))
För mig är det nog så att jag tror nye vi styrs av våra känslor utan oftare av tankar och därmed blir vi en förvirrad varelse. Trevlig resa ”mäster” Michael! Krammmm
Tror nye… Ska stå tror inte! Tjocka fingrar på suddig mobilskärm:-)
”I kriser visar sig ofta HELA människan.”
Huvudet på spiken. I goda tider är det lätt att älska och älskas, men det är i dom där svartaste dagarna i våra liv som vi behöver älskas, och det är då det visar sig vad vår kärlek till oss själva och partnern går för.
Blev uppsagd förra året och när jag kom hem säger maken ”det här löser vi ihop” vilket var så skönt att höra. Samma dag fick jag ett gott råd av en vän som fanns till hands precis när beskedet var lämnat ”det klär dig inte att vara bitter”
Dessa två kommentarer vilade jag på de dagarna livet var som svartast och mest hopplösa
För många år sedan bröt jag upp och hade då ett ganska litet barn. I början hade vi en bra relation men efter något år förändrades det. Nya partners kom in och det blev mer komplicerat med nya viljor som det skulle tas hänsyn till. Till slut blev det också en vårdnadsprocess. Jag har hela tiden försökt att hålla hårda ord och negativa tankar ifrån mig. Försökt tänka att det får stå för den andra personen och att det inte har något med mig som person att göra. Jag har försökt hålla det negativa ifrån mig och fokusera på det positiva. Det är inte alltid lätt men det har faktiskt gått. Just genom att se mig och den andra som två helt olika personer. Jag behöver inte alltid förstå. Bara i att acceptera och tänka att det får stå för den andre och sen lämna det där och inte älta vidare så har jag ett friare sinne.
Malin mitt råd till dig är detsamma. Bygg upp dig själv, din självkänsla. Sålla bort. Tänk snälla tankar om dig själv. Gå och prata med någon om du behöver. Och låt de saker din partner gjort stå för honom och försök tänka att det fanns vissa saker du inte kunde påverka.
Den ”sunda” delen av mig vet att det han sagt och gjort egentligen inte har med mig att göra, utan mer med hans egen osäkerhet och dåliga självkänsla. Men jag klarar ändå att skuldbelägga mig själv, och plågar mig sälv med alla ”om jag bara…” Jag har alltid varit väldigt stolt över min benstarka självkänsla, och varit lycklig över att se samma drag hos mina döttrar, men det var skrämmande lätt att bryta ner mig och manipulera mig till att inte tycka om mig själv. Går i terapi och jobbar med mig själv, men det är svårt att vara stark och positiv när det är som mörkast. Tack för kloka ord <3
Och tack för att du delar med dig Malin.
Två år har jag nu snart levt i psykisk misshandel. Även lite fysisk. Har förstört mig att bli ifrågasatt om allt. Beslut och val man gjort även när det bara vart småsaker har motarbetas. I allt jag gjort har det letats fram negativa saker när det normala borde vart att få höra ”vad bra gjort!”. Jag har delvis hela tiden lagt skuld på mig.. trott på vad som sagt, mest i början dock då jag försökte tillgodose.. nu kan jag försvara mig men orden sätter sig endå. Sambon va otrogen i somras och även det var mitt fel. Fastän det är jag som levt i ett kärlekslöst förhållande. Fick be om närhet mer än när personen vill ha sex för att ens få en kram Det blir många varför man tänker men man har nog förstått och sett vart beteendet kommer från. Många många gånger har jag tänkt jag som har gett allt jag kan och visat respekt, tills jag tog slut innuti, hur kan jag endå efter de få skuld och bli behandlad så respektlöst…
Du är helt grym Michael!! Hur kan du gång på gång sätta huvudet på spiken?? Du anar inte hur du hjälper mig (och säkert andra) genom mitt livs kris!! TACK!!
I kriser visar sig hela människan!!!
– Så olika hur människor reagerar i kris och hur olika man reagerar mot olika i sin omgivning i en krissituation.
På tal om när man har rätt att agera hursomhelst mot sin partner (inte bara när känslorna tar slut).Har upplevt att när det är krissituation så visar vissa den absolut sämsta sidan mot dom man bryr sig mest om.
Varför bita den hand som föder dig i en krissituation?
Någon som känner igen detta?
Det är lättare att vända sin ilska mot någon annan än att hantera den själv… Projektion… Lättare att ta ut allt på exfrun än sin nya kanske?
Har fått uppleva det i många år. Tagit mycket av det, analyserat funderat och gråtit.. Är det mitt fel?? NEJ det är det inte. Hans känslor och sätt att agera beror inte på mig!!
I detta fall är personen som får skiten inte X-frun utan den nuvarande ”frun” där allt dåligt/negativt/och bläää går ut över henne….
Hmm, ja…verkar som han har mycket kvar där inne som han inte bearbetat. Varför är han arg? Vet han ens det själv?
Vet inte alls hur er situation ser ut…
Så rätt att man måste älta och bearbeta.
Men efter en tid måste man bestämma sig för att nu räcker det!
Det tar oerhört mycket energi med negativa känslor, ser man sig som ett offer dessutom lär man inte komma någonstans i sin utveckling och mognad. Du står still…
Vi vaknar med en viss mängd energi varje dag, försök ”hushålla” med den.
Vi har alltid ett val hur den ska användas.
Kloka ord Bodil!
Det är inte skönt att läsa att så många mår dåligt efter trasiga förhållanden. Det enda som känns skönt är att man kan byta tankar med varandra och få tips från andra och att man inte känner sig så ensam i sin situation. Tack alla ni som delar med er! Det hjälper mig att komma vidare.
En del i läkningen är att få känna igen sig i andra. Varma tankar till dig Cicci.
Orkar inte ens skriva om min vedervärdiga situation. Tror jag har nått botten…
Tar till mig alla råd och uppmuntranden som ges till alla andra här i inlägget.
Tack för att ni delar
❤️Namaste
Skickar en kram till dig <3
Kram på dig ÅsaM! Även om det inte känns så nu, kommer det bli bättre.
Varma tankar till dig ÅsaM.
När jag hade det som värst köpte jag en bok ( 6 år sedan). Skrev av mig och skrev ner allt. Jag är på min tredje bok, men skriver inte lika ofta. När jag tar fram min första bok funderar jag på hur jag orkade… Men nånstans finns kraften att orka..
Jag som varit där vet att det inte är lätt, men lovar att det blir bättre.
Kram till Åsa
Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten,
slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit..
❤️
Vilken fin dikt, jag har skrivit upp den i mitt ”Ödesblock”, som jag började skriva i för ett par veckor sedan när jag föll…
Mycket fina rader här på bloggen, läser nu varje dag. Jag är övertygad om att den hjälper många fast inte alla skriver i den!
Det var min förhoppning när jag började skriva Ewa och att höra det från dig och andra bloggvänner värmer gott.