Om förnuftet läggs åt sidan när vi dejtar eller befinner oss i en relation, kommer känslor att förblinda och förlama.
Om kemi alltid tillåts gå före våra grundvärderingar kommer vi ständigt att gå vilse.
När hjärnan infiltreras av sockersöta drömmar ser vi inte verkligheten som den är, utan hur vi vill att den ska vara.
Hon attraheras av män som är i kontakt med sin sårbarhet, men efter en tid så tar förakt över då hon ser dem som osjälvständiga och alltför lätta att köra över. Hon minns hur mamman en gång behandlade pappan.
Sårbarhet, kontakt med sina känslor och handlingskraft kan leva i samma person. Kvinnan har ännu inte fått erfara detta.
Mannen dras till kvinnans skönhet, men irriteras över hennes flirtiga beteende. Han är djupt attraherad vilket har fått honom att förlora skärpan gällande ett par av sina grundvärderingar: tillit och integritet.
Kvinnan finner mannen med en hel del mörker i sin personlighet spännande. Den karga och aggressiva delen av hans personlighet kommer snart att skapa rädsla inom henne. Hennes pappa hade liknande sidor så hon litar på att hon kan hantera honom. Attraktion och rädsla! Om fyra månader söker hon efter en kvinnojour.
Om oro för ensamhet och ett liv utan kärlek får oss att stanna med personen som gör oss olyckliga, kommer vi att leva våra år i frustration och t.o.m. bitterhet.
Den fria viljan; hur fri är den inom oss? I vilken utsträckning har vi jobbat med delar inom våra jag som inte väljer det som är gott för oss? Varför är glappet mellan kemi och grundvärdering alldeles för stort? Varför upprepar vi samma mönster om och om igen, trots att förnuftet vet vad som är rätt?
Michael – relationsterapeut
Lämna en kommentar