Radioaktiv strålning är luktfri, osynlig och i för höga doser dödlig. Där har vi det som gör den så förödande – partiklarna kommunicerar inte till våra sinnen att någonting är på väg att slå ut våra kroppar. Om det luktade starkt, gav omedelbart illamående och kliade i ögonen, hade vi getts möjligheten att söka skydd.
Om inte förhållandet skall bli som exemplet ovan, behöver vi kommunicera, lyssna och ta varningssignaler på alvar. Lyhördhet, intuition, insikter och öppenhet är vår inre Geigameter (instrumentet som mäter radioaktivitet).
Vad är det vi skall vara uppmärksamma på när det gäller ett förhållande som befinner sig i riskzonen för kollaps?
Signaler som speglar relationsfara:
- Återkommande småkonflikter med liknande teman: ”vi planerar aldrig någonting tillsammans… jag når aldrig fram till dig när vi pratar… du känns inte närvarande…” Listan kan vara lång.
- Ointresse och ovilja till sexuell närhet. Våra kroppar kommunicerar och ljuger aldrig för oss. Genuin sexuell intimitet svetsar kärlekspar samman – det förenar till känslan av: ”jag är inte isolerad. Vi är vi!”
- Sex som ångestdämpande där vi ångrar oss efteråt, eller t.o.m känner avsmak.
- Kritik, ständigt ifrågasättande och sarkasm är säkra tillitsavlivare. Fara!
- När vi själva eller partnern med täta frekvenser dagdrömmer om någonting annat – ”hur skulle det kännas vara i ett annat förhållande eller leva ensam?”
- Urblekt nyfikenhet gällande partnerns emotionella värld. Undvikande/trötthet samtala med varandra om djupare saker. Allt handlar om det praktiska.
- Oengagemang när det gäller partnerns familj och vänner: ”åk du, jag hittar på någonting annat.” (nu behöver detta inte alltid vara en varningssignal).
- Ni skrattar sällan eller aldrig tillsammans. Glädje är liksom fysisk närhet ett relationslim.
- Barnen sätts alltid före relationen. Det måste få finnas en delad förstaplats (kommer skriva mer om detta längre fram).
- Känslan av ensamhet i tvåsamheten. Svårigheter visa sig sårbar inför partnern och när du väl är det, kryper den ytterst obehagliga känslan fram: ånger att du berättade och exponerade ditt inre. Detta p.g.a. partnerns ovilja/oförmåga möta och se dig.
Utryckstrygghet är grunden för en hel relation. Regel nummer 1: få aldrig partnern att känna sig ensam i ditt sällskap.
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Min spontana reaktion är när alla de där punkterna är uppfyllda, då finns det bara en utväg. Alla punkter ovan uppfylldes i min relation till barnens pappa.
Stannar man upp tidigare, innan alltför många punkter uppfyllts, kanske förutsättningarna är bättre för att ta sig igenom krisen, om båda är beredda på att arbeta för relationen.
Idag kan jag tycka det är tråkigt att jag inte fick något gensvar när jag tyckte vi behövde prata om oss och prioritera oss själva som par lite mer. Men jag gjorde vad jag kunde och valde till slut att sätta ner foten…och är faktiskt glad för det, att jag valde mig själv.
Nu hoppas jag på att jag i framtiden ska få möta någon där dessa varningssignaler aldrig dyker upp.
Helt enig i ditt resonemang. För om varningssignalerna, som Michael beskriver, dyker upp, är det nog i de flesta fall för sent. Om vändningen skall komma så har nog redan den stora skadan skett och man kanske gjort saker som sårar sin partner för all framtid.
Det hände mig. I min relation hade vi varit och nosat på alla signalerna. Och utan att vara självgod skulle jag vilja säga att det var min man som drev oss dit. Jag såg varningarna långt innan , och ville stoppa men han var inte mottaglig. Sen gick han över gränsen. Mycket pga att fel person kom förbi hans väg när han var som mest utarbetad. Nu står vi här , försöker bygga upp och reparera. Båda vill , bara framtiden vet om vi kommer starkare ur det här. Men vad jag vill få sagt är att precis som du är inne på . Om varningssignalerna finns krävs drastiska förändringar och de är nog svåra att få till på ett lätt sätt. Går nog endast den hårda vägen, brytas ner till botten för att sen sakta, sakta komma tillbaks.
Kram
Inga mer tankar än att jag inser klart och tydligt att mitt (känner inte ens att det är vårt längre) förhållande är i fara. Tack för konkreta saker som jag kan ta vidare. Usch vilka hemska insikter livet kommer med. Jobbigt!
Jag har just träffat en man som är 50 år och aldrig haft ett fast förhållande innan.. Bara en del tillfälliga Han har bott med sin mamma tills för 4 år sedan.. Han har typ alla dessa varningssignalerna.. Har svårt att prata, drömmer om filmstjärnor, lever efter ganska strikta vanor.. Men oj vad jag har blivit tokkär i honom.. Hela min kropp skriker efter honom.. Hur hänger det ihop då.. Förnuftet är helt bortblåst.. Inte lätt att tänka logiskt alls.. Är jag konstig??
Konstig är du inte, känslor kan man inte styra över.
Men en 50-årig man som aldrig haft ett fast förhållande och bott nästan hela sitt liv hos sin mamma är nog en blinkande varningssignal.
Kram
Jo jag förstår ju också att det är nog inte helt lätt.. Men som sagt känslorna är så svåra att styra..
nej du är inte konstig, du är kär!!! 😀 lycka till
Känner igen alla punkterna nu i efterhand. Mannen lämnade mig plötligt i december men ingen av oss mår bra idag och vi pratar mkt med varandra och är vänliga men tidigare pratade vi aldrig om oss. Då jag nu är medveten om signalerna skulle jag vilja att vi försökte igen. Är det möjligt? Och vad krävs?
Vi hade varit ihop i 23år och har två söner på 17år.
klart ni kan om viljan finns hos båda och ni fått känslor igen?
Absolut men det krävs mycket kommunikation, öppenhet och dedikering så att man inte hamnar tillbaka till gamla hjulspår igen…man måste vara medveten om detta hela tiden. Jag återförenades med min man efter ca 1 år (skilsmässan hann precis gå igenom) Efter ytterligare 10 år tillsammans nu så gifte vi om oss förra månaden…helt underbart. Det vi har nu är så annorlunda på många sätt…och då har det ändå gått 27 år sedan vi blev tillsammans första gången och våra söner som nu precis har blivit vuxna. Lyssna inte på olyckskorpar utan följ ditt hjärta. 🙂
My, vad glad jag blir att läsa om ert förhållande som faktiskt gått att reparera. Det glädjer mig ❤ All Lycka & Kärlek till Er ❤
Hjärtligt tack, ja vi är verkligen lyckligare tillsammans idag. 🙂
My!
Tack för ditt inspirerande svar.
Ditt svar ska jag verkligen ta till mig.
Så härligt för er familj.
All lycka till er, kommer ni ”ut på andra sidan” tillsammans så kan jag lova att det känns så fantastiskt bra. <3
En annan varningssignal är när man inte saknar varandra när man är åtskilda eller känner glädje när den andre kommer hem. När mitt förhållande var i botten då kände jag att det var skönt när han gick, inte när han kom hem. Vi har slitit för att få saker på banan igen och nu har jag kommit till att jag för det mesta känner glädje när han kommer hem. Jag vet inte var vår resa slutar, men vi är iaf på väg framåt.
Så glad att höra om de som faktiskt hittar en väg framåt – tillsammans. Jag är också mitt upp i denna process. En resa som bara framtiden kan ge svar på om slutstationen är tillsammans , starkare och som en enad duo. Känns som vi är på rätt väg. Tråkigt bara att smärtan och sorgen över ett stort svek för min del och smärtan och skammen hos honom är priset vi måste betala för biljetten för resan vi startat. Vår stora varningssignal var nog att min man tog mig alldeles för mycket för givet. Och jag fanns alltid där för honom rädd att förlora honom.
Det där är verkligen en tydlig varningssignal!
jo det är en tydlig signal……
Min partner sedan 10 månader ” sårar” mig med att säga jag förstår att du blir ledsen på mig , men att du blir ledsen är inte mitt problem att bära.. Jag tar inte ansvar för att du reagerar så…
Han blir frustetad på mig och det slutar med att det är jag som säger förlåt , trots att det är jag som blivit ledsen.
Han säger att han inte bryr sig om emotionellt frustration , de är mitt problem om jag vill älta…
Det gör ont inuti mig och jag känner mig värdelös , men jag vet att jag har ett varmt hjärta och jag vill alla väl .,,
Vilken insikt du precis gav mig. Min man har blivit intalade av en annan kvinna att det inte är ”hans problem” utan att det är mitt problem. Men så fel hon har! I en relation är det väl bådas problem åtminstone om båda vill rädda relationen.
Jag förstår att det sårar och gör ont inuti dig. Det är ingen omtänksamhet i hans sätt att uttrycka sig.
Kram
Omtänksamhet är nog svårt för honom att uttrycka .
Han säger att han inte känner några känslor och han vet aldrig om han kan älska någon …. Jag jobbar stenhårt för relationen , och vill vara med honom så mycket det vara går , medan han behöver egna helger . Vi bor 5 mil ifrån varandra och han vägrar vara hos mig på vardagarna :- för han inte orkar
Oj!
Är han verkligen värd din kärlek?
Jag förstår att du blir ledsen av det där. Det skulle vem som helst bli. Är han så där när ni borde vara nykära så undrar man ju hur det blir i framtiden?
Var rädd om dig själv och tänk på ditt bästa. Du förtjänar något annat. Det där förhållandet kommer inte att göra dig lycklig.
Kram
I samma ögonblick som ditt självförtroende/självkänsla slår rot, kommer du att lämna den här relationen Tina. Det räcker inte att en person i förhållandet kämpar.
Du har helt rätt Michael jag jobbar på Det , men de är inte så lätt
Dina ord och din blogg ger mig så mycket gott
Avsluta medans du har chansen o inte hunnit bli allt för nedtryckt! För sen kommer det bli svårare o svårare, när du känner att du har något värde kvar, att du är värd mindre än leran under skorna. Stanna INTE kvar i hans liv..ta dig där ifrån. Annars kommer han snart få dig känna att du ska vara tacksam över att du får en liten plats i hans liv..för han kommer få dig känna att du gör alla andra en tjänst att inte finnas i någons annans liv. Stannar du kommer det snart inte finns någonting av dig kvar..inte den person du är idag åtminstone. Ursch blir så ledsen för din skull att du träffat en sådan person. Han vet exakt vad han ska säga o göra för att du ska längta o känna ännu mer att du vill ha just honom. Snart har han dig i sitt grep..då ska mycket till att du tar dig ur det. :/ kram
Jesus;
Jag läser att han Inte är villig öht att ha någotsomhelst Ansvar i Eran relation.
Känns inte som om han har ngn relation med Dig.
Är det Du bara som har en relation med honom.
Nästa steg; han är med ngn annan och du blir ledsen.
Det är Ditt problem då ?
Hju och Brrrr det verkar allt annat än bra det du skriver.
Dra dig ur ❤
PiIIING !!!
Precis exakt vad jag hade på hjärtat.
Inte samtidigt -men vid varje kris med honom.
Exakt var och en av punkterna.
Michael, Du bekräftar.
Tack !!!
❤
Tack för ett bra inlägg!
Ger mig än mer stöd i att jag valt rätt väg, att lämna vårt 16 åriga förhållande och det enda förhållande jag haft som vuxen, även om vägen ibland känns tung!
Alla punkter fanns och lite till…nu lever vi inte ihop längre. När man inte saknar sin partner mer än för praktisk hjälp. När man inte vill vara nära och intim, då man har sex bara för att man ska, och sedan får ångest, inte vill kramas och mysa efteråt…då är det så kört…Så var det i alla fall för mig.
Kram till alla som kämpar med sitt!
Kram till dig med som har kämpat färdigt i det där förhållandet och lycka till med ditt nya liv.
Tack för att du delar med dig Elisabeth! Har helt säkert inte varit en lätt resa för dig. Värme!
känner igen…. lycka till
Oj så tydligt det blev att det inte var bra och så många av punkterna kan jag verkligen känna igen mig i. Men jag tänker också att det ger mig insikt vad som är viktigt i ett förhållande och vad jag inte ska glöma om jag någongång går in i ett nyttförhållande nämligen att som du skriver att inte få partnern stt känna sig ensam..
Återigen ett inlägg att reflektera kring..
Insikter som ger oss möjligheter att fatta rätt beslut. Önskar dig en fin dag Kerstin!
Ja, det är nog inte så konstigt att man dagdrömmer om någonting annat när man får nästan fullpott på den där listan.
Relationslimmet är borta. Silvertejp funkar inte heller… hur man än försöker. Glädjen saknas.
Jag går alltför ofta med tanken: ”Hur skulle det kännas att vara i ett annat förhållande eller leva ensam?”
Något annat lockar, jag vill verkligen ha något annat men livet är för komplicerat för uppbrott just nu.
Det är inte så enkelt att bara dra när man känner för det.
Vi har haft det oerhört tufft länge pga barnen och då är det extra viktigt att det är bra mellan oss för annars sliter det så grymt mkt, vilket det oxå har gjort. VI finns inte längre. (I mina ögon.)
Just nu har jag bestämt mig att lägga ner alla mina tankar om relationen (om det går) och bara njuta av sommaren, barnen, vänner, mitt fritidsintresse…
Jag tror att det kan bli en bra sommar när jag inte har några förväntningar. I höst får vi se var vi står nånstans.
Då kanske det är dax att lämna, oavsett hur komplicerat livet än är.
Hoppas att det blir en öppning att agera för dig inom rimlig framtid Josefina. Varma hälsningar!
Tack Michael, det hoppas jag oxå.
Kram
Vänta inte för länge Josefina! Tänk på att alla här skriver att de skulle lämnat relationen långt tidigare – och aldrig tvärtom. Slösa inte bort din dyrbara tid för mycket. Har man kommit dit du är (drömmer om annat) finns knappast ingen återvändo.
Lycka till ♡
Joo, jag vet så väl allt det där. Fast man behöver ju påminnas.
Tack!
Kram
Jag har klarat mig utan att läsa här i tre dagar! Har vågat börja dejta en man och det var superläskigt. Att ta det stegat att våga träffa en annan man efter 15 år i en relation…vad jag vill säga är att jag skulle lämnat mitt ex tidigare. Vi levde separata liv i flera år,humorn fanns ej längre, sexet var påtvingat och utan känslor. Inget fanns egentligen kvar.
Jag har ingen aning om min dejt kommer att leda till något.
Jag inser dock att jag har saknat en man som visar att han vill lyssna och är intresserad av mig för den jag är. Det känns overkligt…
Tack för att ni delar. Lycka till med era relationer!
När jag ser tillbaka på min relation kan jag se att jag kanske borde ha lämnat tidigare. Har ställt mig frågan om varför höll jag fast så länge vid det som inte var bra. Men jag tänker att det finns någon anledning till att uppbrottet blev när det blev, jag var nog inte redo tidigare.
Tror nog att det kommer att bli en ljusning för dig också!
Kram och lycka till!
Tack Elisabeth.
Jag tror oxå att man känner när det är dax och det blir väl inte först man känner sig helt redo. Är inte riktigt där ännu, fast jag skulle vilja det. Viljan vill mer än vad livet o orken tillåter för tillfället.
Det får rulla på ett tag till. Jag har inte såå bråttom. Vi har det ändå ok. Vi är bra för varandra på många sätt, ett bra team att dra det här tunga lasset men mitt hjärta vill ha mer innehåll i livet än det där.
Kram
Din tid kommer vännen ❤️ kraaaaaaaaam
Det tror jag oxå på. Så småningom. 🙂
Kram ❤️
Kanske just din klarsynthet gör att ni hittar tillbaks till varandra. Om även din partner är öppen för förändring förstås. Tänk vad härligt om ni tillsammans ser tillbaks på åren kring 2015 när ni umgås med era barn och barn-barn och tänker vilken tur att vi kämpade på. Inte valde bort 50% av tiden med barnen då. Livet innehåller både gott och ont , upp och ner, glädje och sorg mm. Men självklart skall det kännas i hjärtat att båda gör allt man kan för att ha det bra. Men man skall nog veta att det kanske måste kännas lite dåligt i bland för att uppskatta allt bra man har och har haft.
Tyvärr så tror jag inte längre att vi kan hitta tillbaka till det där fina som fanns. Mkt har hänt, vi har förändrats som personer oxå. Allt har gjorts för att rädda det här (parterapi, samtal, gemensam tid, egen tid, planerat in sex…) men det känns inte bra. Det mesta som ska finnas i en relation är borta. Fast sambon inser inte det. Tycker att vi har det bra. Trots att vi har pratat om det mkt o jag är tydlig med hur jag känner.
Det viktiga relationslimmet, glädjen o sexet existerar knappt. Och när det är en bristvara så dödar det känslorna ganska så effektivt.
Prickade in varenda punkt! Och ändå känns det som ett enormt steg att ta, att lämna! Inte för min skull, men för barnens. Utåt sett är vi det ”perfekta” paret. Dom få vänner som jag har berättat om våra problem för har blivit superchockade. Gissa vad våra föräldrar kommer att bli… Bävar för mammas reaktion. Orkar nästan inte pga det heller…
Vi har det ok, men jag trivs inte. Är inte riktigt nöjd och glad. Men det blir man kanske inte sen heller..? Man målar upp en bild (mestadels positiv) framför sig hur det kommer att vara om man lämnar, men så kanske det inte blir? Man kan ju aldrig veta vad framtiden har att ge… Och det är väl härligt det med egentligen! Men lite jobbigt om man är en ”räddhöna”
Att kärlek ska vara så svårt! På pappret verkar det ju så enkelt!
Tänker att jag ska anstränga mig och göra allt jag kan för att få det bra, men det är sååå svårt! Förstår ju att det inte funkar eftersom mina känslor är borta. Men tänk om dom går att hitta igen? Vet ju innerst inne att jag inte kommer att göra det, men jag vill ju så gärna!! Varför går det inte trots att önskan finns där?
Känner igen dina tankar. Fyy, vad dom maler sönder hjärnan. Man grubblar o grubblar fast man har ju svaren inom sig, helt tydligt. Man vill ju att det ska funka men känslorna kommer inte att komma tillbaka. Jag har nog accepterat det men är inte riktigt redo för separation.
Kram o lycka till med dina grubblerier!
Oj vad många vi är… Känner igen så mycket!!! Svåra beslut. Hoppas vi gör det rätta till slut!
♡ Kram
Japp, svåra beslut.
Rätt ska det bli, till slut. 🙂
Kram
Det kommer vi att göra. Och vi vet nog redan nu vad det rätta är…vi ska bara behöva vänja oss vid tanken, tror jag.
Kom just hem från afterwork med mina arbetskompisar. Vi diskuterade relationer hela kvällen. Och det framkom tydliga skillnader i vad vi har för värderingar. Några tyckte att mina krav var orimligt höga. Jag kände själv att det är innan jag går in i en relation och blir förblindad av förälskelsen som jag måste vara klar över vad jag är beredd att kompromissa med och inte. Visst, jag kanske kommer vara singel länge…eftersom jag vill ha en riktigt bra relation den dagen jag har en relation. Det har jag lovat mig själv.
Jag kan förstå att du längtar. ❤️
”Bra killar finns bakom varje hörn sa Gud medan han skrattade och gjorde jorden rund” 😉
Kram
Han gjorde nog mig blind samtidigt 😀
hahaha!!!!!
det lät som en riktigt spännande och givande kväll!! 😀
jahaja…..suck……undrar litet om inte det finns olika nivåer på detta och litet av allt i alla relationer?? jag är nog inte så bra på dethär…..relationsvård……..och undrar mycket över detta med ansvarsfördelning……..om jag verkligen vill nå fram till min partner så tvingar jag mig ju på honom? om jag verkligen vill få ett svar……blir det alltid nej då?(framtvingat) ja jag vet, jag måste nog ta tag i den snart……..snart