Vem vill inte leva i en parrelation som får oss att utvecklas som människor, där vi känner sann intimitet, tillit och kan vara hela oss själva? Ändå är det inte riktigt så verkligheten ser ut för alla.
Som jag ser på saken finns det tre slags relationer: neutrala, nedbrytande och utvecklande. Även neutralitet kan verka nedbrytande på oss eftersom det gröper ur passion, nyfikenhet och initiativförmåga. För visst måste en relation innehålla mer än det praktiska?
Att upptäcka vilket sorts förhållande vi befinner oss i kan ta tid eftersom förälskelse och passion gör oss blinda för verkligheten. Vi ser och hör det vi längtar efter. Vardagsslentrian och bekvämlighet kan också göra människor immuna från att se hur det egentligen står till.
Det finns några frågor vi kan ställa till oss själva:
– Till hur stor del kan jag vara mig själv (mitt äkta jag) i det här förhållandet?
– Hur ofta skrattar jag i min partners sällskap?
– Känner jag mig sedd för den jag verkligen är eller behöver jag ”rätta mig i ledet” för att passa in?
– Får min partner mig att känna mig tillräcklig som person i hennes/hans sällskap?
Det handlar inte om någon neurotisk jakt på ”mer, mer, mer”, utan att känna sig hemma och tillfreds. Det är vacker en konst att kunna vila i varandras sällskap.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Lämna en kommentar