Vem tror du att du är?

Alla tänker vi en massa saker om oss själva. Vem vi vill vara och inte vill vara. Passa in eller inte?

Kanske kämpar vi med att försöka övertyga andra och oss själva om hur lyckade vi är. Ett sätt som läste jag läste om, är att köra in i Båstad under tennisveckan med det mest extrema vrålåket. Tydligen är det så att sex av tio av dessa bilar är hyrda. Anledningen är väl att människor vill servera en viss bild av sig själva. Vad gör vi inte för att vara respekterade och verka framgångsrika? Kanske är det ett sätt att hålla tanken på vår egen fysiska förgänglighet borta genom det hypnotiska ruset av tempo och flyt.

En annan väg är att trampa ner sig själv i leran och ständigt hamra in budskapet om vår egen värdelöshet. När någon ger oss en komplimang eller andra uppmuntrande ord ”studsar” det genast av och rösten i huvudet ropar: ”jag är egentligen inte värd att älskas!” Första och andra exemplet är inte sällan gifta med varandra i en och samma person. En härlig kombination av ”storhet” och ”ingenting värd” och som i olika grad lever inom var och en av oss.

Cynikern skulle avfärda det som klyschigt men oavsett vad, slutar allting med hur vi känner oss där inne i bröstet. Vem är vi när vi vaknar till 03.15 och inte kan somna om?

Det finns inget som slår ron och stillheten som kommer från att vi innerst inne vet vem vi är. När vi försonats med våra sår och tillkortakommanden kan vi börja tro på VEM VI ÄR. På riktigt.

Michael Larsen – livscoach