Sitter på ett av mina favoritkaféer i Lomma (strax utanför Malmö). Ett spegelblankt iskallt hav utanför fönstret. Skriver på min bok och sedan kreativt möte med min gode vän Håkan. Livets kontraster blir så påtagliga i denna lugna miljö. Här sitter jag med lyxen av frihet över min egen tid en dag som denna.
Kan inte låta bli att tänka på gisslan i Algeriet och de fruktansvärda omänskliga påfrestningar de är utsatta för. Tänk att det kommer så nära inpå en mot bakgrundför att flera av människorna i gisslan är norrmän.
Fanatiker som förövare som avhumaniserar sina offer. Bara tanken på att tvingats på ett sprängbälte runt midjan och huva för huvudet ger mig kalla kårar. Jag ser ansiktet på en av terroristerna på bild: en förfrusen själ, som anser sig ha rätten att bestämma över liv och död. En enögd man med blod på sina händer och som tror sig sitta inne med sanningen med stort S. Vad bor i huvudet på en fanatiker? Egentligen vill jag inte veta.
Eller mannen som ställde frågan till C. G Jung efter hans möte med Hitler: ”Hur var det? Hur var det att möta honom?” Jungs svar var talande: ”Det var ingen hemma.”
Det är nog så det är att möta dessa personer, vars själar gått i exil: Ingen hemma!
Hoppats i djupet av mitt hjärta att den här gisslansituationen skall sluta väl, men en sak är säker: det kommer inte att ske genom dialog och förhandlingar. Gisslantagarna är alldeles för övertygade om att ett paradis väntar dem.
Solstrålarna från det spegelblanka havet träffar min näthinna och jag känner en djup tacksamhet över att kunna sitta här och andas.
Lämna en kommentar