Jag hade en alldeles för lång period i mitt liv då jag tillät mig själv att trycka på snooze varje gång livet försökte väcka mig. Hade fastnat i ett ältande kring: ”om jag bara hade sagt och gjort så… Om jag bara…” Var blind för det, men jag var ingen bra vän till mig själv. I min inre värld trodde jag att det handlade om att träffa någon, snabbt komma vidare efter skilsmässan och visa världen att jag minsann kunde.
När jag nu tänker tillbaka på det, så ser jag en man som var näst intill handlingsförlamad. I chock och bannade livet som orättvist: ”jag som minsann gjorde det mesta rätt! Är detta lönen?”
Vad jag inte förstod då, i alla fall inte medvetet, var att jag inte hade min poäng, mitt syfte, min väg och mening nära mig, utan fladdrade alldeles för mycket. Jag var alltför beroende av andra människors bekräftelse och läget på mina känslor. Det emotionella tillståndet bestämde det mesta, vilket var förödande för mitt självförtroende/självkänsla. Det kan liknas vid att vi öppnar en nyhetsapp i mobilen om morgonen och läser vad som hänt över natten: smack och så här humöret på minus och dagen i ruiner.
Det är ok att inte alltid veta vad som behöver göras. Det är ok att ha känslor som gör ont. Det är ok att bli avvisad av någon som vi har starka känslor för. Det är ok att inte vara i ett förhållande. Det är ok…
Vi befinner oss i en värld som alltför ofta kommunicerar en massa villkor för vad som ska göra oss lyckliga. Ett av dessa villkor är om vi är i ett parförhållande eller inte, och det skapar en inre stress. Du måste inte!
Du måste inte älska dig själv för att möta en partner, men det är nödvändigt att ha en någorlunda hög dos av självrespekt och självtillit (förmågan att lita på sina beslut). Det handlar inte om perfektion, utan en djupare upplevelse av tillräcklighet inför sig själv. Vi skapar trygghet inombords bl.a. genom att göra det vi säger att vi ska göra. Lova inte dig själv en massa saker som du sedan skickar rätt in i glömskans värld. Skulle du lita på en partner som hade en massa planer, men som aldrig manifesterade dem i handling? Nej, du skulle bli besviken gång efter gång. Bli vännen till dig själv som du kan räkna med, så kommer allt det andra att falla på rätt plats. Inget mer snooze!
Konsten att möta rätt partner – webinar imorgon söndag 15/4 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Ibland undrar kag hur vanligt det är att någon eller båda i ett parförhållande hamnar under hör snoozebeteendet?
Bara i min bekantskapskrets skulle jag som ser dem utifrån kunna räkna till flera stycken.
Det är sorgligt att se hur par fördärvar för sin egna person och slutar ta hand om sig själva.
Förstår att det är många psykologiska faktorer som styr hurdan ens personlighet utvecklad då man kliver in i ett förhållande.