Det kommer ut som direkt ilska via sms, under samtal eller möten. Minst lika ofta som läckage mellan raderna (passiv aggressivitet) – tillrättavisande, ironi, sarkasm eller förfinade härskartekniker.
Vi människor har så enormt många avledningsmekanismer när det gäller att försöka komma undan de riktigt svåra känslorna: maktlöshet, sorg, förtvivlan, skuld och skam. Det är för många så mycket lättare att vara arg.
Men till roten – rädsla! Vi är rädda för att tappa ansiktet, att sårbarheten skall bli alltför uppenbar, inte hålla måttet, de inre och yttre kraven på att vi i alla lägen måste vara starka och stabila. Så mycket energi som läggs på att dölja Akilleshälarna!
Kvinnan berättar: ”jag vågade inte berätta för honom om min förtvivlan, ensamhet, panik, hur ful och oattraktiv jag kände mig! För då skulle han ju lämna mig.”
Den elitidrottande mannen: ”jag smusslande med mina anti ångesttabletter. Jag var rädd för att hon skulle tycka att jag var en looser och träffa någon annan!”
Vi behöver jobba med att släppa taget om rädslorna. För att kunna göra detta behöver vi se dem i ögonen och stå kvar. Sluta med att ljuga för oss själva, bygga efterkonstruktioner och köpslå med våra genuina sanningar.
Att krampaktigt hålla fast vid det förgångna tar så oändligt mycket energi – vi missar nuet (det enda vi med säkerhet har). Känn de djupa andetagen här och nu.
Om den du älskar vänder ryggen för att du sant och öppet kommunicerar din osäkerhet, är det inte hon/han du vill dela timmarna och dagarna tillsammans med.
Det mest respektfulla vi kan göra mot oss själva, är att läka det som behöver bli helt så att vi kan leva till fullo. Där empati och kärlek lever sitt utrymme, träder rädslorna tillbaka.
Vad i dig själv behöver du möta och integrera?
Narcissism och härskarmetoder – webinar torsdagen den 2/11 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Så himlar bra skrivet!! ”vi missar nuet (det enda vi med säkerhet har)”
Så sant…alla mina rädslor har försvunnit och det är en enorm frihet. Dock har det varit en tuff utmaning att blotta sig men ack så nödvändigt. Och ingenting hade jag på att förlora på det tvärtom så mycket ar vinna.
En sak har jag reflekterat över…jag var aldrig klart medveten om mina rädslor under tiden vi var tillsammans. En tid efter separstionen började saker klarna och jag kunde se mina egna mönster och kände inte igen mig själv. Det var otäckt och tankarna gick mycket till -Vem var jag innan vi blev tillsammans? Sakta började jag hitta mig själv…framförallt genom att utmana de rädslor jag började hitta. En var bland annat att någon annan skulle vilja beröra min kropp. Han tyckte ju jag var äcklig! Så när jag utsatte mig för det upptäckte jag till min förvåning att andra män ansåg mig attraktiv. Det var skönt att få bort den rädslan då beröring betyder så mycket för hälsan.
Lycka till alla
❤️
Jag känner igen mig i den sura, arga människan som var gift för snart 2 1/2 år sedan. Jag kunde till viss del berätta om mina rädslor och känslor. Men det fanns ingen där att luta sig emot. Han lyssna på vad jag sa, men sen var det inget mer med det. Kände aldrig mig sedd eller trygg. Kände hela tiden att jag stod själv i allt. Jag blev den som skrek för att typ synas på nåt märkligt sätt. Se mig, älska mig.
Har varit själv sedan dess. Börjar känna mig lite för bekväm i att vara/leva själv. Man blir självständig, går och kommer som man vill varannan vecka. Har nu börjat skriva med en man. Får se hur det utvecklar sig. Jag vet vad jag vill ha i en relation idag. Har jag för höga krav? Är rädd att jag ska kompromissa för mycket som jag gjort tidigare.
Räddningen är nog att fortsätta läsa här<3
Min exmakes rädsla för att visa att han inte hade koll på ekonomin resulterade i vita lögner, regelrätta lögner, slängda räkningar. Tills slut hade även jag betalningsanmärkningar och införsel. Han lämnade mig. Jag är nu helt fri från allt enär jag har kontroll över min egen ekonomi.