Den kan drabba oss på det mest oväntade sätt. Vi kan längta och leta eller ha bestämt oss för: ”aldrig mer!”
Vi väljer inte tid, plats eller känslan i bröstkorgen. Den slår undan fötterna och skakar om det vi trodde vi hade kontrollen över. Vi styr inte över intensiteten eller om det är logiskt eller ej. När hon eller han gör entré på vår livsscen förändras allt.
Kärleken river ned ordningen vi så ihärdigt byggt upp och utmanar föreställningarna. Den kan väcka det förstenade och släta ut det fyrkantiga.
Väljer vi vågen som slår emot oss i det grönblå, skimrande och salta vattnet? Nej, men vi valde att kliva i. Och vi väljer med vilket ansikte och attityd vi skall möta personen som, liksom du valde oss.
Vi väljer med vilken blick vi ser, tonläget er emellan (även då allt inte är perfekt), hur du behandlar henne/honom under stress, om du kärleksfullt uppmärksammar det som berör och är betydlesefullt den andra, eller nonchalerar.
Beslutet att formulera omtänksamma ord och sedan trycka skicka, ligger här – inom dig. Det finns alltid tid! Kärleken sysslar inte med strategier och vinningstänk – den är i sin egen kraft.
Att vända ut och in på oss själva, överanalysera har sin grund i oro och rädsla – ”tänk om jag är för mycket? Inte räcker som jag är?”
Du bestämmer hur personen du skall få partnern att må med dina andetag nära. Vi väljer uttrycksformerna för kärleken. Stå vid strandkanten och iaktta eller kliva i och ta risken att vältas av vågen. Kärleken förväntar sig vår modigt valda sårbarhet.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Så underbart vackert skrivet!
Tack för din blogg och ha en trevlig helg ☺
Tack fina Jenny! Önskar dig detsamma!
Tack så mycket!
Mmm, vackert ❤
🙂 Önskar dig en fin kväll Maria H
Mycket bra skrivet … Var själv i det skedet i Påskas… Men som det stod , kunde inte stå emot …. Klev i…. Tyvärr vet jag just för dagen om jag ångrar det eller ej … Vi hade de fint i hop men blev dissad bara sådär dessutom på sms , så är helt förvirrad Nu är det ännu värre väg att komma ifatt allt igen ..men man kan ju inte påverka hur den andre tänker mm… Känns faktiskt som detta inte är helt Ok beslut… Ngn konstig känsla har jag …. Det kommer nog märkas snart hoppas jag ….
Oj så lik min erfarenhet Maria…Och jag kan inte riktigt reda ut om det är rätt beslut att vi inte ses mer eller om det är min så starka önskan om att jag så gärna vill ha detta tillbaka
Så fint skrivet Michael…
Känner också igen mig Maria och Lova80. Det var inte mitt beslut att inte ses mer. Vet inte om det bara är därför det känns fel…?
Kram till er.
Tack Anna2! Varma hälsningar!
Mycket kloka ord!
Tack A!
Oj..Tänk om man kunde få uppleva något sånt igen….Vågar inte ens hoppas…Men jag gläds verkligen över dem som får det. Det är alla värda❤
Lova80
Du skrev att du önskar dig att få uppleva ”den där” känslan igen.
Känslan av att bli ”bortsvept” av kärleken och allt det underbara beblandat av smärtan det innebär ❤
Jag vågar säga till dig att det kommer du göra.
När du känner dig redo, och vågar låta ”kärleken” flytta in i din själ igen….när du öppnat dina sinnen ….då kommer den och verkligen sveper dig med sig.
Allting tar sin tid att mogna…även kärleken….❤
Ja jag minns då för 1år och 7 månader sen när jag träffade mitt ex. Han tog mitt hjärta med storm och jag har aldrig älskat någon på samma sätt förut. Vi var tillsammans i 10 månader innan han valde att lämna mig. Och här är jag nu 7 månader senare. Och jag kan inte sluta älska honom fast han har gått vidare redan och redan träffat en ny tjej.
Jag gav verkligen honom all min kärlek
Jag öppnade upp mig helt för honom, berättade saker för honom som ingen annan vet. Jag litade på honom till 100%, eftersom han bodde 50 mil bort.
Ända sen han lämnade mig så har jag tänkt att räckte jag inte som jag är?
Eftersom han lämnade mig.
ni var inte rätt för varandra….kram
Jag tyckte att vi var rätt för varandra.
Så vackert beskrivet. Känner att jag sitter och ler och önskar att kärlekensvåg ska komma till min strand…
Vet att man aldrig kan säga när och hur utan att rätt som det är så står han bara där men hoppas nästan att mängd träffar någon först för det skulle vara då mycket lättare för som det är nu tror jag det skulle bli jätte jobbigt för någon att komma in i mitt liv när min fd fortf säger och skriver saker som sårar, känner att jag måste bli klar innan jag släpper in någon i mitt liv men det är klart att jag längtat efter att få leva som ett vi med någon igen..
Ha en fin fredagskväll
Tack Kerstin! Önskar dig detsamma:-)
Kärleken så otroligt vackert beskriven av dig Michael… Det hisnar i mig när jag läser och hoppas få uppleva det magiska igen..
Så snällt sagt Magdalena! Tack!
Så fint och målande beskrivet! Orden ger mig hopp inför framtiden, att jag kommer att kunna uppleva det vackra i utsikten framöver! Även om jag nu mest upplever svindel vid bergets stup och har svårt att fästa blicken, så har jag inom mig hopp om andra tider. Tack!
Tack Michael för ännu ett inlägg som går rakt in i mitt hjärta. ”Kärleken förväntar vår modigt valda sårbarhet”, så starkt! Och det som jag vill ska bestå hos mig. Är mitt i en paus/separation och mår stundvis fruktansvärt dåligt. Känner mig övergiven, ratad, att jag inte duger, att min kärlek inte räcker till för att bli älskad tillbaka. Och mitt i detta känner jag ofta att jag inte vågar igen, att om jag mot all förmodan skulle träffa en ny stor kärlek så vågar jag inte kasta mig ut i havet igen, för det gör så osannolikt ont att sedan kanske bli ratad igen. Samtidigt är det inte det jag vill – jag vill verkligen, verkligen inte bli rädd för kärleken, för då har jag ju förlorat allt. Så tack för att du ger mig en styrketanke i min väg att hitta min nya framtid, utan att vara rädd för att gå ut i havet igen!
Precis så känner jag också. Gav allt och var modigt sårbar, men blev lämnad. Vågen slog omkull mig. Jag skrapade mig sönder och samman när jag kastades runt i gruset. Det känns nu som om jag spolats upp på en strand där jag ligger ensam och försöker läka igen, helt tömd på all kraft och all glädje. Det verkar väldigt riskabelt att våga sig ut i vågorna en gång till, men jag hoppas att jag ska klara det någon gång, och få surfa på en kärleksvåg som inte skadar mig.
Känner precis som dig.
Åh Maria, vi får ta hjälp av varandra!! Förstår precis, precis hur du känner det. Jag kastas ideligen från ångest och panik till hopp om framtiden och tillbaka igen. Hörde en sång som min son lyssnade på idag; med textraderna ”man måste våga tro på saker, tro att allt löser sig”. Och jag tänker att ja, vi måste, måste, måste våga tro på att lyckan väntar på oss, vi får för allt i världen inte stänga till så att den lycka som ska komma till oss inte kommer in. Hur helvetiskt ont det än gör att bli lämnad så måste det sett ur ett livsperspektiv göra mer ont att inte öppna sig för lyckan. Kan vi kanske tänka att vi trots allt också fick uppleva lyckan i det vi var? Och det var ju tack vare att vi vågade öppna då. Och vi måste bara tro på att efter de ”försöksomgångar” vi har varit i så väntar den kärleken som kommer att hålla, och då måste vi våga kasta oss ut igen.
Från min steniga strand till din vill jag sträcka ut min hand. Känner du den? Vi hjälps åt att ta oss upp igen, så småningom sopa av gruset och våga kasta oss i. Och tills vi är redo för det så är vi modiga nog att känna oss igenom smärtan. Tänker att det finns så många som agerar sig ur smärtan, dövar den med allehanda aktivitet; nya partners etc. Men jag tror att det är genom att våga mig rakt igenom smärtan, rakt igenom helvetet, som jag gör mig redo för att kasta mig ut igen.f
Varmaste kramar!
Så himla fint skrivet av dig Marianne ❤️Vi är alla ett…klart vi ska hjälpas åt!!!
Tack Marianne! Ja, vi KAN hjälpa varandra. Bara det att vi går igenom samma sak och känner igen varandras känslor är till stor hjälp. Och jag försöker, precis som du, att känna mig igenom smärtan, inte att fly den.
Använder mig mycket av mindfulness-meditation och yoga, kanske kan det hjälpa dig också.
Många varma kramar
Fint och djupt skrivet! Man kan inte komma ifrån att man har ett stort ansvar för en person som man engagerat kännslomässigt….
Så vackert skrivet!
Jag jagar inte en ny man men är lite nyfiken på min ev kommande. Vore kul att få uppleva den där kärleken som tar en med storm. Men vad framtiden har i sitt sköte får vi se, jag trivs rätt bra ändå och behöver inte en man för att må bra. Men det hade varit mysigt med lite guldkant i tillvaron.
vår modigt valda sårbarhet………..GERONIMOOOOO
Önskar att det gick att sluta känna oro å rädsla, att mestadels bara kunna känna kärlek å tillit…är det ens möjligt? Eller är tricket att lära sig bli medveten om utifrån vilket tillstånd man känner, tänker och agerar? Och kan själva medvetenheten göra att oro och rädslan förlorar kraften/makten i våra liv? Det känns som att medvetenhet är det som kan befria!
Jag är jätterädd att den där vågen som är på riktigt vore bra för mig att kliva i, aldrig ska skölja över mig! Att det här livet ska passera utan att jag fått chansen att älska å vara älskad på riktigt. Det e min största rädsla, å den påverkar mig mer än jag önskar. Tycker att det redan gått så många år och varenda gång jag velat kliva i vattnet har det dolt sig faror i djupet. Jag har farit illa varje gång jag trott eller hoppats på att det kanske är kärlek. Det enda framsteget jag gjort är att jag lärt mig hoppa upp på land igen innan strömmen drar ner mig i djupet. Jag har lärt mig rädda mig själv i tid.
Fina fina Petra! ❤️
Du skriver så det berör.
Man kan känna din oro och rädsla genom texten.
Livet är bra men ändå inte. Det fattas något viktigt, jätte viktigt.
Dagarna går och det händer inget, HAN dyker inte upp…
Ska livet passera utan att få älska och vara älskad på riktigt?
Nej, det kommer inte att hända.
Du har bara haft otur men det är bra att du har lärt dig att rädda dig själv i tid.
Det finns många fina killar där ute.
Någon av dom är helt rätt för dig och du är helt rätt för honom.
På med flytvästen så du är beredd när den stora vågen sköljer över dig.
Kärleken är som vädret. Helt oväntat så har man en strålande sol i sitt liv.
Varma kramar till dig Petra! ❤️
Nu fick du mig att gråta 😀 Tack! Jo, jag e fan livrädd för att missa hela grejen! 😀 Men förstår att jag måste lära mig bemästra den där stora rädslan å lita på livet å att även jag har en våg jag ska få dyka ner i med lekfullhet, trygghet å glädje 😀 att allt annat är förberedelser…om man så är 60 innan det händer 😀 Jag är bara så rädd också att det är något ”fel” inom mig som gör det här med kärleksrelationer så svårt…ni vet, det här med anknytningsmönster osv. Vill förstå om det är något jag behöver hjälp med? Tänk om jag helt enkelt är felprogrammerad å aldrig kan lyckas på egen hand? Jag kanske saknar någon viktig insikt om mig själv, nån pusselbit som måste falla på plats innan det är möjligt att träffa rätt. Oro…det är vad jag känner över situationen och mig själv. ❤️
För drygt ett år sedan var jag med om att svepas iväg med den där vågen, vi sveptes iväg tillsammans. Det fick mig att vakna och känna något som jag aldrig tror att jag känt tidigare. Dock ville livet tydligen något annat, han valde en annan väg. Jag valde kärleken, avslutade min 16 åriga relation. Jag har sedan dess fortsatt att försöka blicka framåt. Min rädsla nu är att jag aldrig kommer att känna de här känslorna igen! Men jag hoppas!
” I’m afraid of everything…most of all walking out of this room and never feel the way I do when I’m with you!” Ett försök till citat från en av mina absoluta favoritfilmer. någon som vet vilken? Citatet är nog inte helt korrekt!
Det korrekta citatet;Me? I’m scared of everything!…..And most of all, I’m scared of walking out of this room and never feeling the rest of my whole life…. the way I feel when I’m with you!
Hihi har nog lite att göra:-)