Känner du din partners inställning till relationer/kärlek/förmåga hantera motgångar/sex etc.? Ser du inledningsvis tecken på alltför olika syn men kompromissar trots allt i tron om att din kärlek skall förändra allt?
En man berättade i samtal för mig: ”man kan aldrig lova någon att vara trogen. Vi människor fungerar inte så.”
”Hmm…hade du velat höra de orden från din sambo?” frågar jag. ”Du berättar om din subjektiva uppfattning/åsikt. Inte någon självklar naturlag.”
Människor får ha vilken inställning de vill, men när vi träffar någon är det självklart av största betydelse att det finns synk. Kanske ingen bra idé att investera sitt hjärta i en relation om du vill att det skall vara ni två på alla plan, och partnern och andra sidan attraheras av ett öppet förhållande. Det är att lägga upp friläge för emotionella örfilar.
Vi vill så mycket i kärlekens namn, i den rusiga förälskelsen och behoven av att frälsas från ensamhet, att vi villigt förhandlar om vad vi vill på riktigt. Tänk om vi inledningsvis hade modet att kommunicera öppet med varandra om våra djupare sanningar. Anpassning och flexibilitet är oundvikliga ingredienser, men inte bortförhandlandet av du.
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Trohet är självklart en viktig ingrediens i ett monogamt förhållande, men jag tänker att för mig finns där något som är ännu viktigare och det är tillit. Skulle det bli problem i relationen så att min partner börjar snegla på andra kvinnor utan att för den skulle vilja bryta upp med mig, så vill jag att tilliten ska vara så stor att han kan berätta om hur han tänker. Det är inte en önskedröm att min partner skulle vilja ha sex med någon annan, men under vissa omständigheter skulle jag nog kunna acceptera en tillfällig lösning där det ingår om det är för relationens långsiktiga bästa, däremot skulle jag inte kunna acceptera om han gick bakom ryggen på mig och bröt tilliten. Jag skulle aldrig kunna leva med en man jag inte kan lita på, verkligen lita på.
Charlotta
Att tycka andra kvinnor är attraktiva kan jag köpa. Men där går också gränsen.
Vad skulle det finnas för logisk orsak till man i en relation skulle vilja ge sig i kast med någon annan ?
Då är det något som är mycket fel. Men som du skriver. Det måste då finnas en så stor tillit att man får veta det och även får veta sanningen om varför.
Grundorsaken kan knappast handla om sex. Måste finnas något mera
Missade inlägget från den 17/3.. har lite tankar ..här en en text till den… eller tillochmed lite ingående i detta blogginlägg… : Har precis kommit ur ett förhållande som känns lite som den här typ av personlighetsstörning eller vad man nu skall kalla det?… Har lite funderingar… Ändras sig en sådan här person sig någonsin i sitt sätt att vara.. Kan en ny individ ändra hans beetende eller kommer det för eller senare att visa sig för henne tex vem han är? … tack och lov så har han lämnat mig för en annan kvinna. O jag tror ärligt att det var de ända sätt jag någonsin kunnat ta mig ur vårt förhållande… Annars hade jag varit fastlåst… Så ska man tacka denna kvinna eller tycka synd om henne vad som vänta skall? Eller kan det vara så att hon förändrar honom helt?… Eller kommer hans person förr eller senare fram.. … jag vet ej.. Lika snurrig.. Trottts att jag blev lämnade så blev jag så oerhört ledsen och chockad.. för denna beroendefaktor som han / jag skapat till honom… Medans jag ändå iprincip bara kännt mig som ett objekt för honom. Ska förklara lite av hans grejjer han hållt på med. Så snälla säg mig att det är han och inte jag som är koko. För jag hamnade i fasen av tvivel på mitt eget omdöme för längesen.. Allt började såklart charmigt bra , kärleksfullt…. lindade mig runt sitt lillfinger totallt.. Efterhand trappades allt upp såklart… Varför har du mobilen på dig när du går på wc… varför pratar du fortfarande med gamla manliga vänner? … Misstänksamheten har alltid varit där på ngt vis.. konstigt nog ibörjan så kan den vara rätt ” gullig”.. så tänkte inte så mycket mer på det.. Började ifrågasätta varför jag umgicks med vissa tjejkompis o förklarade varför dem inte var bra… isolerade mig mer o mer… Hoppar lite från olika saker han gjort men så någon får en bild iallafall… När han stack till jobbet kunde han lägga nudel (?!) packet under vår sängmadrass för att se så jag ej legat där o varit intim med någon….!?… då var dem ju såklart krossade?? .. Om jag då bara lagt mig för o vila den gången tänkte jag… vad hade hänt då? … Har satt som små märken på ytterhandtaget för o se om jag varit ute o gått typ?… Hävdat att jag har haft någon i hans lägenhet för det doftat parfym? … Anledningen till att jag städat är för att de ska komma någon… Dumförklarat mig så oändligt många ggr… o glorifierar sig själv i alla diskussioner som att han är ett sändebud till världen med budskap och energier att sprida… Har ej fått använda en parfym jag fått av min svåger.. för den fick jag av min svåger… o han var misstänksam att jag hade en relation med honom… ? … herregud.. Han ville aldrig träffa min familj max 4 ggr på ca 6 år… Hotat mig kontinuerligt för saker som han misstänkt mig för… därav svårigheter att lämna situationen då jag faktiskt känt rädsla för mitt liv.. Lite känslan att ” det är aldrig du som får lämna mig .. utan det är jag som lämnar dig om det så skall vara någon gång”… Jag har alltid försökt att inte ifrågasätta om jag blir irriterad för något … för jag vill ej han ska bli sur så det blir konflikt… o likadant… fått välja mina ” strider” efter jag analyserat hans humör och alt sånt för dagen… det är faktiskt rätt fantastiskt vad man som ”underlägsen” lär sig att överleva och strategiskt sköta situationerna… skrämmande faktiskt… Äkta kärlek i denna relation kan ju aldrig ha funnits eller? … Hat & kärlek förhållande? … Jag älska o han hata? … Eller de va kanske aldrig äkta från min sida heller iochmed jag har ju aldrig blivit behandlad bra av honom… varken fysiskt eller psykiskt? … Så har allt då bara varit ett känslomässigt beroende av varandra och ytligt?… hm… detta är bara LITE av alla saker… och då är jag själv en väldigt accepterande och fridfull människa som hatar att ställa krav på andra… därav jag blivit uttnyttjad förmodligen? …. hmm. tacksam för tankar o frågor gärna 🙂 kram. meya
Råder dig att gå in här;
http://www.psykopati.se/16914064
Hjälpt mig väldigt mycket…
Bra att du tagit dig ur det!!
För mig är tillit, respekt och kärlek naturligtvis det viktigaste..
Hade en tro att det skulle vara vi kan fortf få skuldkänslor över att jag lovat att älska honom i nöd och lust och att jag splittrat familjen.
Men så för några dagar sen får jag reda på att han varit otrogen några gånger under vårt förhållande känner mig så lurad och sviken det hade jag aldrig anat aldrig trott.. Om det nu är sant eller om det är något han säger för att såra. Vet inte vad jag ska tro. men tungt känns det.. Men får resa mig upp igen och ta mig vidare..
Tillit, respekt, att vilja det bästa för varandra är viktigt för mig. Att få utrymme att vara en individ som är en del av en helhet.
Att släppa fri fågeln så den frivilligt kommer tillbaks, inte stänga inne av rädsla.
Trohet är en av förutsättningarna för att få en relation att fungera. Minst lika viktigt är att veta vad man egentligen vill! Att ha en relation med någon som ej vet vad hen vill.. Då upplever jag det svårt att hitta några gemensamma mål att nå tillsammans.
Håller helt med dig Marie:-)
Ja på tal om det där med otrohet. Det är nog kanske sant att man inte ska lova att man aldrig ska vara det. Jag har sett så mycket sånt nu, runt omkring mig. Både vänner och bekanta som antingen varit det själva eller råkat ut för det. Jag har själv blivit lämnad för en annan. Med det, så har jag lärt mig att inte alltid döma så hårt, för folk verkar ju vara det av en anlednig. Med det är det inte sagt att det är ok. Det är viktigt att påpeka för jag vet ju av egen erfarenhet hur ledsen man blir. Människor är tydligen inte monogama av naturen. Det är något vi väljer att vara. Jag brukar säga så här: Jag hoppas verkligen att jag aldrig, aldrig, aldrig, hur olycklig jag än är i en relation, skulle vara otrogen, för det är det ultimata sveket mot den man är tillsammans med och mot sig själv. (Vi har ju ett medvetande till skillnad från djuren och är det så att man är otrogen så har man gjort ett val. Det var inte något som ”bara hände”. Kan ju vara bra att ha i åtanke.)
Bästa sättet skydda förhållandet mot otrohet är att se till att se varandra och inte ta för givet.
Håller inte med där, en sådan inställning rättfärdigar snarare en ansvarsförskjutning där jag lägger över ansvaret för mina handlingar på den andre: ”jag är otrogen för jag känner mig tagen för given/ osedd/ obekräftad”. Att besvara en ickefungerande relation med otrohet, är ansvarsflykt. Att ta ansvar vore istället att föra en ärlig dialog: ”Jag känner mig tagen för given. Jag vill ha en förändring. Hur tänker du om det?”
Bästa skyddet mot otrohet är ärlighet.
Jag tror nog att du missförstod lite Anna. Jag varken rättfärdigar eller försvarar otrohet. Jag försöker se saker från olika perspektiv, eftersom att så många är det. Jag kommer att vara noga med att välja någon i framtiden som är ärlig från början, för märker man att nått inte stämmer, är det som bäddat för tragedi. Folk är otrogna. Jag har sett så mycket av den varan och det är rätt som Michael säger att det är viktigt att inte ta varandra för givet. Folk med stora beräftelsebehov tenderar oxå att vara det, vilket är tragiskt och därför är det ju så viktigt att vara nöjd med sig själv INNAN man går in i ett nytt förhållande. Osv osv. Att se orsaker är inte detsamma som att försvara. Otrohet är inte ok och det är bara den som är det som bär ansvaret. Varför är det så svårt för folk att köra med öppna kort, eller lämna Innan det händer något dumt?!
Efter att han lämnat mig så har jag funderat mycket på en sak som han sa ganska tidigt i vårt förhållande. Han sa att han trodde inte att det fanns en livskamrat som är menad för en utan att man passar ihop med flera personer. Jag har alltid velat tro att det finns en specifik person som man är menad att dela livet med (som jag trodde var han). Jag tror kanske att det var denna inställningen som gjorde att han inte ville kämpa för oss. Som att funkar det inte mellan oss finns det någon annan. För honom var inte vår kärlek speciell…tror inte att jag kan ha ett förhållande med någon som har denna inställningen….
Hans och din inställning matchade inte varandra. Det handlar om att kunna erbjuda varandra trygghet.
Tack Michael, svårt att lita på någon som bara tycker att jag bara är en i mängden. Ha en fin dag! Kram
Är det inte en lite sorglig tanke att man bara skulle passa ihop med en enda människa? Då blir det ju som att man lever tillsammans, inte för att man väljer varandra, utan för att där inte är någon annan man passar ihop med.
Charlotta
Jag har alltid velat tro på ödet, att det finns en speciell person, han var ju uppenbarligen inte den personen. Det är klart att man passar ihop med flera personer, olika mycket. Men jag tror inte som mitt ex att det finns massor (lätt att byta ut om man tycker det är lite jobbigt) människor är inte utbytbara som saker…inte för mig iaf.
Kan hålla med om att man kan passa ihop med flera personer.
Men jag kan i alla fall bara älska en enda på det sättet.
Och bara för att man passar ihop med någon annan är det inget själ till att vara otrogen.
Om nu inte båda parter är med på det.
Det vore ju riktigt tråkigt om det bara finns EN person man kan uppleva kärleken tillsammans med! Vill inte se kärleken som något som utesluter, har gränser osv. Det tycker jag låter som rädsla. Kärleken tror jag är gränslös i sin sanna natur. MEN jag skulle själv vilja ge och få dela livet med en människa som jag står allra närmast. Och kan lita på väljer att stå närmast mig. Kram
Precis Petra.. Om det bara finns en då är det ju liksom kört.. Nä tror som du och hoppas att finna någon någongång som vill stå bredvid mig så vi kan luta oss mott varandra
Nog så att kärleken i grund och botten är gränslös. Gränserna sätts kanske av oss människor.
Men den kan väl vara av lite olika natur ibland. Tycker själv det känns så.
Finns väl inget bättre än att ha någon att dela allt med. Kärlek och trygghet 🙂
:-))
Låter väldigt fint ❤️
Jag har bestämt mig för att absolut både våga o vilja kommunicera öppet när jag blir förälskad nästa gång. Både med mig själv och honom.
En väldigt bra början maja.
….. jag har liksom allt att vinna på det
Nu kommer jag kanske in på ett helt annat ämne, men jag har frågat fyra av mina manliga vänner, som i min värld är väldigt bra och ordentliga män.
Jag frågade dem – Skulle du kunna vara otrogen även om du var i en lycklig relation?
Svaret från tre av dem var ja!!! De menar på att spänningen är det som är det som skulle driva dem.
Jag blir riktigt rädd när jag hör sådant. Men jag hoppas inte att det är många som tänker så.
Själv tycker jag att tillit är a & o i en relation, utan den är det väldigt svårt att skapa något riktigt tillsammans. Jag måste känna mig trygg & det vill jag att den personer jag väljer att leva med också gör. Då tror jag att man kan få ut det bästa av varandra. Och jag hoppas & tror att den spänningen man söker ska man kunna uppleva med den man lever med. Finns väl inget bättre än att utvecklas
tillsammans. Känslan av att bygga ett vi utan att förlora ett jag, det är kärlek för
mig 🙂
Skulle naturligtvis vara den person jag väljer att leva med inte personer 🙂
Kan ju börja fundera på vart mänskligheten är på väg.
Med sådan inställning hoppas jag inte de är tillsammans med någon.
Eller så är det fel på en annan.
Jag hade inte klarat av att leva med den lögnen. Sveket mot någon man älskar. Det hade troligen förtärt mig inifrån.
Helt rätt.
Hur kan man över huvud taget stå ut med sig själv om man gör sådant ?
Kan inte finnas någon som helst samvete eller empati där inte
Håller med dig Peter, visst börjar man fundera.
Och detta är enligt mig väldigt bra killar annars.Jag blev minst sagt chockad och fortsatte givetvis fråga dem saker..
Men de stod fast vid det som de hade sagt från början.
Skrämmande!
Blir bara så trött. Hur kan man vara så patetiska ?
För det var inte något machosnack för att verka fräna ?
Kan bara tycka synd om dem för deras skeva inställning. Spänningen……. Vilken bullshit.
Snarare att de måste hävda sig inför ”grabbgänget” och framstå som macho och hingstar eller vad det är för idéer som finns
Fråga samma män vad de tycker om att själva vara utsatta för detta: intressant höra svaren!
Känner faktiskt några som varit otrogna och även blivit utsatt för otrohet.
Väldigt konstigt att deras inställning varierar så mycket. Det man ryckte på axlarna åt i egna fallet. Det blir man tokig över i motsatt fall
Ja, det förföriska självbedrägeriet…
Amen !
Att vara utsatt för otrohet är förmodligen bland det värsta man kan uppleva. Speciellt när den som är otrogen parallellt säger sig älska dig. Märkligt sätt att visa det på. En förändring sker inom dig som är så omfattande på alla plan. Skadan och såret går så djupt. Det är omvälvande; tillit, förtroende och hela kärlesbegreppet omprövas. Jag kände mig dessutom smutsig, förnedrad och som en sak man bara kunde kasta bort. Hon var med en annan samtidigt som mig efter så många år. Jag vet med all säkerhet att jag aldrig skulle låta någon gå igenom samma sak. Sedan kan det finnas bakomliggande orsaker till en otrohet men jag tycker inte det kan försvara sveket.
Usch! Skrämmande att spänning styr över allt som är det viktigaste i livet!!
Väldigt bra och träffande inlägg. Tillit och tro på varandra ser jag som två enormt viktiga byggstenar. Att lita på att den andra menar det den säger och känner för dig. Att faktiskt kunna tro på den andra villkorslöst och ha det där bandet som säger ”det är VI mot världen om den så kommer emot oss”. Att vara trygg i hur bandet (förhållandet) är för OSS och att ni båda tror på det. Den känslan är fantastisk, för den är så enkel och självklar. Jag tror att det gäller att ställa krav på den tilliten och tryggheten, kompromisser när du känner att ni inte står på samma plan, gör du er båda en otjänst och i långa loppet hamnar ni på olika plan, i något vilseland. I många fall tror jag det handlar om rädsla, rädsla för vad det innebär att vara ärlig mot sig själv och yttra det öppet. Rädsla för att förlora någon. Med tid och vilja tror jag vi kan bli öppnare, mer ärliga och framförallt – oss själva mycket tidigare. Detta kanske är kopplat till just uppbrott, men jag tror de flest av oss (så starkt präglade av vårt samhälle och allt vad det innebär) måste stanna upp och ställa oss ett par kritiska frågor då och då.
Fastnade på din mening.
”Vi vill så mkt i kärlekens namn…”
Ja, ibland kan det bli helt galet konstigt.
Vi har knappt något sexliv längre eller inget alls egentligen.
Vi har diskuterat mkt kring det, både vi själva och i parterapin.
Sambon är livrädd att jag ska göra slut pga detta.
Han säger (och visar) att han älskar mig jätte mkt men någon lust finns det inte.
Så för ett tag sen kom han med ett förslag att det är OK att jag har sex med andra om jag vill.
Vad???
Hur f….n tänker han?
Jag vill inte ha sex med vem som helst. Inget som man gör bara för att göra det.
Jag vill ha sex med den som jag älskar och det ska ju så klart vara den man är ihop med. Jag skulle aldrig kunna vara ihop med någon och ha sex med en annan.
Han tyckte säkert att det var en kärlekshandling så att jag skulle få möjlighet till det som jag saknar och det som inte han kan/vill erbjuda.
(Det finns inga fysiska hinder.)
Fast jag blev enbart ledsen och sårad av det. Det känns som att han kan bjuda ut mig till vem som helst för att ”slippa” själv.
Att han skulle ta det här på allvar och försöka lösa ”sitt problem”. Det finns hjälp att få. Han har namn o telefonnummer. Det skulle jag se som en kärlekshandling.
Han vet ju oxå att jag aldrig skulle nappa på ett sånt erbjudande.
Men om jag nu skulle göra det, hur skulle han känna sig då?
Kan inte tänka mig att det skulle kännas särskilt bra för honom.
Det är väl ett desperat försök att rädda det som han är på väg att förlora.
Har fått en i min mening ännu märkligare kommentar från min sambo ( nu mera ex sen 2 månader ) jag var helt öppen med att jag inte ville ha sex under flera år pga min sjukdomsbild. Efter nått år tyckte han att jag skulle köpa mig en dildo så jag ”kom igång” igen……svarade att det inte var det som var problemet.
När jag sen efter ytterligare några år drev igenom seperationen så tyckte han att jag kunde skaffa mig en älskare så kunde vi fortsätta å bo ihop………
Kan bara konstatera att vi synka då inte alls vi.
Trist kommentar. Tror nog inte att han menar det på det sättet. Utan det var, kanske i viss mån, desperata ord där hjärnan inte riktigt hängde med på vad som kom ut.
Kan det ligga något bakom som är så jobbigt att berätta att han inte ens vågar göra det i parterapin ?
Har till delar varit i hans kläder. Men när min glas exploderade och mitt själsmässigt trasiga liv upphörde vad gäller det som brutit ner mig.
Då löste sig så gott som allt annat också.
Jag kan tro att han lider något fruktansvärt för detta. Men om man inte öppnar upp sig själv. Hur kan man då lösa upp knutarna och hela sig ?
Gäller bara att släppa fram sitt innersta och hålla i sig i båten. Älskar man varandra kommer man inte falla överbord.
Fast, är hemligheten att man är en efterlyst seriemördarna då lär det nog ta slut
Jag tror oxå att han lider något fruktansvärt för detta.
Jag oxå. Trots att han visar kärlek, säger fina saker, ger komplimanger…så saknar jag att han vill ha mig.
Jag saknar att få visa min lust och ta initiativ. Det har jag slutat med, vill inte bli avvisad nåt mer.
Jag saknar att få känna mig kvinnlig o sexig.
Det är så tråkigt att vi båda lider av nånting som han inte vill ta tag i. Han behöver hjälp att öppna upp sig och lösa sina knutar. Men han måste vilja det själv.
Att det finns andra män som visar intresse börjar locka mer o mer. Och då menar inte jag något tillfälligt.
Vill ha ett kärleksförhållande med alla dom viktiga ingredienserna.
Det är ju så, och det han måste förstå är att om han inte är beredd att gå hela vägen fram och blotta strupen för din skull för att lösa era problem förlorar han allt. Han måste förstå att hans förslag löser ingenting utan skapar bara en klyfta mellan er. Håller med Peter, det är en desperat kommentar.
För mig är sex förknippat med kärlek. Det är den intimaste delen av ett förhållande. Man ger och tar och rör sig i samklang mot ett gemensamt mål. Sex är ett sätt att visa hur mycket man älskar någon när orden inte räcker till. Att visa för den du älskar hur du tänder till på honom/henne. Sex är en gåva…och väldigt viktigt.
Det var en fin förklaring av sex, Bo.
”Ett sätt att visa hur mkt man älskar den andra när orden inte räcker till.”
Det är så lätt att säga ”jag älskar dig” men i den intimaste stunden så känner man med både kropp o själ hur mkt man älskar den andra och det visar man oxå med både handling o ord.
Det är precis som du säger: ”Sex är en gåva och väldigt viktigt.”
Sex o kärlek hör ihop.
Blir både glad och ledsen över alla tankar och kommentarer. Glad över att vi finns som anser att det är en självklarhet i att vara sin partner trogen. Att det handlar om respekt, moral och kärlek och att tycka livet i en relation är underbart. Men jag blir ledsen när så många tydligen ser det som en begränsning. En begräsning i att bara få vara med en. Den som ser det så skall inte leva i en relation. Och för er som säger att man inte kan lova att vara någon trogen. Jo det kan man om man själv vill och bestämmer sig för det. Att aldrig få en känsla av åtrå , passion och spänning i mötet med någon annan kan man inte lova. Men den känslan kan man alltid välja hur man vill använda. Använda kraften den ger med sin partner i stället. Alla känslor som kommer över en går att använda på det sätt man själv vill. Älskar man sin partner kan man lätt välja rätt väg när man möter frestelser. Jag tycker inte det är svårt att välja att inte svika och såra någon som sätter spår för all framtid.
Samma sak som Meya skriver om har jag funderat mycket på, förändras som i mitt fall min exman i en annan kvinnas sällskap eller kommer hans rätta jag fram ?
Han var tex inte det minsta fysisk, visade inte offentligt att han tyckte om mig.
Kanske kan någon annan få honom till att bli det, eller vad tror ni.
Tror personligen inte att man kan ändra sig på det planet.
Agnes… jag tror inte dem gör det.. kanske. Om dem bestämmer sig själva för att ändra sig. Ingen annan kan ändra på dig. Det kommer lysa igenom för eller senare. Men man undrar ju? … Jag tror bara det är tillfälligt då.. Innan dem visar sitt rätta jag.. Kanske just under förälskelsen. Man är ju den man är… egentligen eller?… Kramis…
Vad är det som får mig att tänka efter att ha läst alla inlägg som Bo och Peter skrivit sista veckorna att tro att det är dels samma person och att de vill förmedla en bild av sig själva som nu, minsann är jag en fin person. Känns inte riktigt sant.
Tråkigt att du känner så Pierre, men jag och Peter är inte samma person. Jag vet inte varför du stör dig på mig, och nu även Peter eller vad det är i dig som gör dig misstänksam. Jag har sedan jag började skriva här känt att det här är ett forum där man kan skriva av sig sina tankar utan att bli bedömd, dömd eller få sina syften ifrågasatta. Ett forum där syftet är att hela människor inte tvivla. Om jag nu känner att jag är på rätt väg i livet så är väl det inget problem? Om det jag upplevt tidigare i livet är sant, hur kan det vara ett problem?
Nej du. VI är inte samma person Bo och jag.
Och ja. Jag är så förändrad mot hur jag varit att jag med all rätt anser mig vara en ”fin person” och kommer så förbli.
I övrigt är jag väldigt överens med svaret från Bo så jag behöver inte upprepa det.
Jag är i grunden emot otrohet…jag också…men något jag lever starkt efter är devisen ”döm inte någon förrns du vandrat 1000 mil i dennes skor”…det gäller i det mesta här i livet…och alla har sina skäl till agerande, rätt eller fel…jag aktar mig dock noga för att döma människor utan att ens veta vad som ligger bakom…det är så lite vi vet om människorna omkring oss…
Trevlig helg!
//Em
Finns vissa få undantag när det gäller det talesättet bör dock tilläggas..; människor som gör illa barn på ett eller annat sätt tillhör ett av dem…
Otrohet är i min värld alltid otrohet och den kan aldrig bortförklaras. Oavsett vad som ligger bakom kan det enligt mig inte accepteras.
Skulle det finnas någon acceptans hos endera parten. Ja då vore det inte otrohet.
Och VAD är otrohet i din värld Peter? För där har människor otroligt olika uppfattningar…
Just därför ska man inte döma andra…
Vi vet bara var vår egen gräns, och eventuellt/förhoppningsvis vår partners..var den går…men hur andra har det….det vet vi ofta inte mycket om….
Hoppa i säng med en annan person. Kyssa en annan person.
Därefter skyller man på någonting som en ursäkt för handlingen.
För dig är det så, för någon annan kan det vara värre att blotta sina innersta känslor för någon, eller att diskutera sin dåliga äktenskap med en människa av motsatt kön, det kan ses som ett ännu större svek av en del…
Kort sagt; det vi behöver vara medvetna om är att vår egen innersta sanning gäller mig själv, och förhoppningsvis stämmer den med vår partner rätt hyfsat…andra får man vara försiktig med att döma…
🙂
När mitt ex och jag var på en restaurang en gång för många år sedan så sa han plötsligt, från ingenstans såhär:” Jag älskar dig här och nu men jag kan inte lova dig att jag alltid kommer att älska dig….”
Det var väldigt ärligt och kom direkt från hjärtat men jag minns att jag blev ledsen, även om jag inte visade det.